Korrigerande behandling.
Lars hör till den växande skara transpersoner som sökt hjälp.
En av dem som vill genomgå behandling är transmannen Lars som är i tjugoårsåldern
Han var 11-åring då han märkte att allting inte stod till som det borde.
– Femininitet och att växa upp som kvinna kändes främmande. Jag insåg dock att det inte handlade om homosexualitet. Jag trilskades eller protesterade inte mot mina föräldrar utan stängde mig in på mitt rum och funderade på allting, säger Lars, som egentligen heter något annat.
Han kände sig vilsen i flera år tills han som 16-åring insåg att han var transperson. Han sökte sig till medicinska undersökningar ungefär samtidigt som han flyttade bort hemifrån och inledde sina universitetsstudier.
– Jag fick transdiagnosen på fem månader eftersom det inte fanns någon kö inom vården då. Mina hormonbehandlingar inleddes för ungefär ett år sedan.
Lars ändrade sitt förnamn till ett mer maskulint namn direkt efter diagnosen.
–Processen har känts naturlig. Jag har haft bättre koncentrationsförmåga på universitetet och i mitt sociala liv efter att könsdysforin har lättat. Den tog upp en massa energi.
Kraftig ökning
Allt fler vill fastställa könsidentiteten, antalet har ökat kraftigt i Finland. År 2003 sökte sig ett femtiotal personer till vården men i fjol inledde cirka 800 personer sin transprocess. Samtidigt har också medelåldern bland dem som vill inleda en transprocess sjunkit.
Den snabba ökningen har kommit som en överraskning, säger direktören för vuxenpsykiatrins ansvarsområde Aino Mattila på Tammerfors universitetssjukhus.
– Vi försöker hålla takt med förändringen. Men det är svårt att uppskatta behovet av vård då patientantalet jämt ökar.
Mattila uppger att klart över hälften av dem som vill inleda en transprocess har tilldelats det kvinnliga könet vid födseln och vill korrigera det.
En växande grupp är personer som inte explicit upplever att de faller i någondera av de binära könskategorierna kvinna eller man. Nästan alla icke-binära personer som söker sig till vården har tilldelats det kvinnliga könet vid födseln.
–Deras önskemål är ofta begränsade förändringar till de fysiska egenskaperna med hjälp av
Femininitet och att växa upp som kvinna kändes främmande. Jag insåg dock att det inte handlade om homosexualitet. Jag trilskades eller protesterade inte mot mina föräldrar utan stängde mig in på mitt rum och funderade på allting. Lars
exempelvis testosteronbehandlingar eller mastektomi. En del vill uttryckligen att det inte ska gå att dra slutsatser om deras könstillhörighet från utseendet.
Vill inte steriliseras
Lars är nöjd med sin transidentitet. Men han uppger att han fått uppleva en massa diskriminering och osakligt bemötande. Senast dagen innan intervjun hade en person på gatan spottat på honom.
– Å andra sidan vågar folk mer och mer tala om transfrågor. Ännu 10–20 år sedan var transpersoner mer marginaliserade, säger Lars.
Han nämner som exempel lagen
om jämställdhet som förnyades år 2015. Lagen förbjuder diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck. Att exempelvis säga upp en person på grund av deras transidentitet är olagligt.
Lars vill inte juridiskt fastställa sitt kön eftersom processen förutsätter infertilitet och det är något han inte kan acceptera. Han vill hålla kvar vid sin personliga kroppsliga integritet.
– Sterilisering är ett onödigt ingrepp för mig och dessutom medför operationer alltid risker.
Lars uppfattar kravet på sterilitet som en form av eugenik och en kränkning av människovärdet. Människorättsorganisationen Amnesty håller med honom och har inlett en kampanj för att förnya translagen i Finland.