Varför gör staden ingenting?
● Jag har nu varit före detta biträdande stadsdirektör närapå tre veckor efter nästan fjorton år i jobbet. Det är underligt hur snabbt man förvandlas från ansvarig ämbetsman, och också beslutsfattare, till en vanlig medborgare. Man börjar se staden, och kanske hela världen, från ett helt nytt perspektiv.
Som stadsdirektör får man mestadels kritisk feedback från stadsborna: det finns alltid något som inte fungerar, det finns alltid grejer som är på tok, det finns alltid något som staden inte har vidtagit åtgärder för. Det är lätt att få en snedvriden bild av verkligheten och det är absolut förbjudet att lovprisa stadens lovprisvärda framsteg. Det heter arrogans.
Nu är allt detta förbi. Jag kan vandra omkring i hemstaden som en vanlig medborgare och ibland som en turist. Det är mycket lättare att iaktta positiva saker i staden, även om man fortfarande lägger märke till brister också. Kanske min världsbild så småningom blir mera balanserad.
● Dagens positiva observationer:
De nya Articspårvagnarna (fortfarande tillverkade i Kajana) är kanske de bästa spårvagnar Helsingfors har haft efter 1950-talet. De är tysta, de går mjukt och har mer utrymme än tidigare vagnar.
Sibelius Experience på Alexandersgatan. Jag undrade många gånger varför Helsingfors inte har använt Jean Sibelius som turistlockbete. I Wien till exempel har man varje dag rikligt med Mozartkonserter, och samma sak med Vivaldi i Venedig. Sibelius är landets mest kända exportvara, och det är faktiskt dags att erbjuda besökare hans greatest hits.
Nu är allt detta förbi. Jag kan vandra omkring i hemstaden som en vanlig medborgare och ibland som en turist.
Stadsnaturen: en näktergal sjunger i Eiraparken, stinknävan (Geranum robertianum) blommar längs Jungfrustigen, tornsvalorna pilar skrikande över Rödbergen.
Och massor med annat som inte ryms här.
● Dagens kritiska förnimmelser:
Många trafikmärken står på sned efter vintern. Kan staden inte ha en patrull som skulle köra runt och rätta till dem? Borde inte vara särskilt svårt. (Uh … Detta var mitt ansvarsområde ända till slutet på maj månad.)
Skräp. Varför kan folk inte bära tomma förpackningar till närmaste skräpkorg? Och om de gör det, varför är skräpkorgarna alldeles fulla? (Ok, detta var också mitt ansvarsområde ända till slutet på maj månad.)
Måsar som knycker glassportioner ur folks händer på Salutorget. Kan staden faktiskt inte göra någonting? (Ok, ok, detta var också mitt ansvarsområde ända till slutet på maj månad.)
Kanske jag måste börja skicka upphetsade e-postmeddelanden till stadens nya befälhavare under pseudonymen ”Många irriterade skattebetalare”. Jag antar att de ovannämnda försummelserna nu för tiden hör till biträdande borgmästare Anni Sinnemäkis ansvarsområde. Stadsborna kräver omedelbara åtgärder!
Förresten önskar jag alla helsingforsare en ypperlig sommar.