Tusen sjöar, två tangokulturer
■ Tangomusiken föddes de facto i Finland! Ja, det hävdar filmregissören och lustigkurren Aki Kaurismäki som i det inledande brandtalet talar om fåraherdar som genom att sjunga tango höll vargen – och ensamheten – på avstånd.
På 1880talet nådde tangon sedan västra Finland och därifrån var steget inte långt till Buenos Aires hamnkvarter. Och eftersom finländarna är erkänt anspråkslösa människor, vana vid att få på nosen, har historieskrivningen inte varit oss nådiga.
Så alltså Kaurismäki, som i musikerkretsarna i Buenos Aires får mothugg. Detta av tre inbitna tangomusiker – sångsolisten Walter ”Chino” Laborde, dragspelsvirtuosen Pablo Greco och gitarristen Diego ”Dipi” Dvitko – som länge och väl talar om tangons betydelse för den argentinska folksjälen, lika tilltufsad som den finländska.
Men dramat i Kind mot kind (Mittsommernachtstango, FinlandTyskland 2013), en dokumentär i regi av tyska Viviane Blumenschein, tar avstamp i mötet med den finländska tangon. Vi talar om en roadmovie under vilken de argentinska musikerna stöter på storheter som M.A. Numminen och Reijo Taipale. Det vill säga när man inte badar bastu, tar sig ett dopp i de tusen sjöarna och förundrar sig över den öronbedövande tystnaden.
Låter visst som en kul grej och i termer av landsbygdsromantik är Blumenscheins dokumentär svårslagen. Dessvärre stannar filmen på de kulturella klyschorna nivå, detta samtidigt som regissören har en tendens att sätta orden i mun på de långväga gästerna.
Mest intressant, sett ur finländsk synvinkel, är de fulsnygga, atmosfäriska bilderna av Buenos Aires – ”en brunett som egentligen ville vara blondin” – och dess dansetablissemang. I övrigt känns det lite väl utstuderat, lättköpt. Yle TV1 21.30, repris söndag 10.00