Bergsbestigarstjärna nådde Mount Everest två gånger på sex dagar
Den spanska bergslöparen Kílian Jornet besteg Mount Everest utan syrgas, fixerade rep eller ett team – två gånger. Nu hoppas han att fler inspireras att klättra utan tidskrävande och dyra expeditioner.
Den ursprungliga planen var denna: att bestiga världens högsta bergstopp från den norra sidan, så fort som möjligt, med så lite utrustning som möjligt. Den 22 maj nådde Kílian Jornet toppen efter 26 timmars klättring.
Men han var inte helt nöjd. Magproblem hade tvingat Jornet att stanna upp flera gånger. Därför bestämde han sig för att kliva upp igen.
– Väderprognosen såg bra ut och jag hade tid. Jag ville testa om det räcker med bara några dagars återhämtning, säger Jornet nonchalant.
Efter femdagar i baslägret nådde Jornet toppen på nytt, den här gången på 17 timmar, bara 15 minuter över Hans Kammerlanders rekord från år 1996.
Normalt tar det ungefär fyra dagar att klättra från base camp på 6 500 meters höjd till toppen av 8 848 meter höga Mount Everest. I allmänhet är bestigningen en två månaders expedition med flera tiotals kilo utrustning och ett team med bärare och guider. Jornet hade med sig en ryggsäck på sju kilo.
Flerfaldig guldmedaljör
Katalanen Jornet, 29, har bergsklättring i blodet. Han växte upp på 2 000 meters höjd i Pyrenéerna i norra Spanien. Han är något av en superstjärna inom extrema bergssporter, med sju VM-medaljer i skidalpinism och tio guldmedaljer i bergslöpning. Redan 2008 satte han rekordet för Mont Blanc ultramaraton, ett lopp på 166 kilometer och en höjning på 9 600 meter.
De senaste fem åren har han jobbat med ett ambitiöst, om än lite galet, projekt: att klättra upp för alla de bergstoppar han drömt om när han var liten, men i traditionell alpin stil, utan fixerade rep eller syrgas.
– Före projektet startade, 2012, tävlade jag aktivt både i terränglöpning och i skidalpinism, men jag kände att jag hade nått alla mina målsättningar. Jag ville göra något helt annat, ta reda på om det är möjligt att bestiga ett berg som Mount Everest i samma, traditionella stil jag växt upp med, med minimal utrustning, säger han.
Nu har Jornet satt nya rekord bland annat för den snabbaste bestigningen av Mont Blanc (4 timmar och 57 minuter, Matterhorn (2 timmar och 52 minuter) och Denali i Alaska (11 timmar och 48 minuter).
Han säger att rekorden är vad som motiverar honom, men att de i slutändan inte är det viktiga.
– Att bestiga en bergstopp eller att sätta ett nytt rekord är sekundärt, det viktiga är hur man gör det och vad man lär sig. Även om man inte sätter ett nytt rekord kan resan vara lyckad. För mig var den bästa dagen på Mount Everest en helt ordinär träningsdag, för då lärde jag mig mest. Nya rekord är bara anekdoter. Men det är klart att målsättningen att sätta nya rekord är viktigt, för det motiverar mig att utvecklas, säger Jornet.
Flera dödsoffer
Oavsett hur man tar sig till Mount Everest är det ett av världens farligaste ställen – bara den här klättringssäsongen har tio människor dött. I april dog den legendariske bergsbestigaren, schweiziske Ueli Steck i ett försök att bestiga berget på två dagar.
Jornet är väl medveten om riskerna. Hans idol och mentor, franska skidalpinisten Stéphane Brosse, dog under en bestigning av Mont Blanc han gjorde tillsammans med Jornet år 2012.
– Efter det frågade jag mig själv om risken är värd att ta, om jag över huvud taget ska fortsätta. Men till slut insåg jag att det här är vad som drev oss båda, att sluta med bergsklättring skulle vara som att säga att hans liv inte betydde något.
Han påpekar ändå att det han sysslar med inte är något så hemskt många kan, eller ska, försöka sig på.
– Jag kan kliva berg på det här sättet, snabbt och med ytterst lite utrustning, eftersom jag har tränat hela mitt liv, säger han.
Vad nästa utmaning blir har Jornet ännu inte bestämt, men det är osannolikt att han kommer att vila på sina lagrar.
– Det här är en livsstil, inte en sport. Bergslöpning främst av allt ett sätt att resa, ett sätt att ta sig från punkt a till punkt b.