Paret Gyllenberg vakar över konstpubliken
Utställning Humanism, kristendom och andlighet präglade Ane Gyllenbergs personlighet. Detta syns även i de konstverk han förvärvade.
Ane Gyllenberg (1891–1977) var en av sin tids framgångsrika finländska bankirer. Vid sidan av affärerna byggde han upp en ansenlig konstsamling, fokuserad på finländska konstnärer från hans samtid.
Erkända, och i dag dyra, konstnärer som Helene Schjerfbeck, Albert Edelfelt, Akseli Gallen-Kallela, Magnus Enckell och Tyko Sallinen hör till dem som finns representerade i Signe och Ane Gyllenbergs stiftelses konstsamling. Såg Gyllenberg de verk han förvärvade som investeringar?
– Nej, för Ane Gyllenberg representerade konsten något helt annat än pengar. Han var prismedveten men han tänkte inte på att göra en god affär när han köpte konst utan han skaffade det han tyckte om, säger Nina Zilliacus som är intendent på konstmuseet Villa Gyllenberg.
– Ane Gyllenberg behöll de verk han gillade men vissa verk köpte han eller bytte till sig något annat med.
Nina Zilliacus är kurator för Villa Gyllenbergs nu aktuella utställning Ane Gyllenberg – En samlares självständighet. Utställningen visas på Villa Gyllenberg, som var Signe och Ane Gyllenbergs hem, och flera av Ane Gyllenbergs favoritverk ingår på utställningen, bland dem Akseli Gallen-Kallelas Ad Astra (1907).
Målningen, som representerar symbolismen, var så viktig för Gyllenberg att han hade den i sitt sovrum, placerad så att han såg den innan han somnade och genast när han vaknade.
– Vi vet inte riktigt hur Gyllenberg fick målningen i sin ägo. Men vi vet att Ane Gyllenberg och Akseli Gallen-Kallela båda var teosofer och tillhörde samma loge, berättar Nina Zilliacus.
Ad Astra föreställer en ung naken flicka som med utslaget hår stiger upp mot de himmelska sfärerna. Gallen-Kallela har beskrivit den som en målning som skildrar uppståndelsen.
– Ad Astra är ett bra exempel på att Ane Gyllenberg som konstköpare kunde göra modiga val. Han drevs av en inre intuition och måste få en känsla för de arbeten han förvärvade, säger Nina Zilliacus.
Målningen Tiggargossen, även den gjord av Akseli Gallen-Kallela, tillhörde också Ane Gyllenbergs favoritverk. Arbetet, målat 1887, föreställer en blek och smutsig föräldralös
pojke som fått tillåtelse att komma in i en stuga och värma sina fötter.
Pojken är ett av de barn som på den här tiden driver omkring på landsbygden, vind för våg efter att föräldrarna avlidit.
Nina Zilliacus kopplar ihop Ane Gyllenbergs känsla för målningen med förlusten av hans ende son Leif, som avled vid födseln 1932. Familjen hade från tidigare två döttrar. Sonens död tog Ane Gyllenberg hårt och han sökte tröst i sin kristna tro.
En tredje favorit är däremot förbunden med soligare minnen. När bankiren Ane Gyllenberg hade gift sig med sin bankfröken Signe Säfström gav han sin unga hustru i mor-
gongåva 1919 en målning signerad Albert Edelfelt. Målningen föreställer Bellman som spelar luta för Gustav III och Gustaf Mauritz Armfelt. Haga slotts paviljong i bakgrunden på målningen inspirerade Signe Gyllenberg till att be arkitekten Matti Finell kopiera de franska fönstren och altanen när familjen Gyllenbergs hem på Granö ritades 1938.
Tyko Sallinens räddare
Målningarna av Albert Edelfelt och Akseli Gallen-Kallela, liksom de 37 verk av Helene Schjerfbeck som ingår i stiftelsens konstsamling, var alla fina investeringar. Hade Ane Gyllenberg någon som hjälpte honom med förvärven?
– Gösta Stenman var en viktig person, liksom Leonard Bäcksbacka och Salon Strindberg, säger Nina Zilliacus.
Signe Gyllenberg tog inte aktiv del i konstköpen men hade sitt ord med i laget när verken skulle hängas upp i hemmet. Åtminstone en gång satte hon ner foten ordentligt och
Nina Zilliacus, intendent på konstmuseet Villa Gyllenberg.
det var när Ane Gyllenberg hade trätt till och köpt en triptyk av Tyko Sallinen. Triptyken var egentligen beställd av frimurarlogen men när verket var klart var logen missnöjd och ville inte ha arbetet.
Gyllenberg räddade Sallinen genom att köpa triptyken men den placerades i ett lager.
– Jag förstår Signe riktigt väl, säger Nina Zilliacus.
Före sin och Signes död 1977 hann Ane Gyllenberg fatta beslut om att överföra ansvaret för konstsamlingen till den stiftelse han grundat 1948. Då uppgick samlingen till 300 verk, i dag uppgår den till drygt 400 verk.
Nyast är Akseli Gallen-Kallelas målning De dödas flod (1893) som Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse ropade in på auktion nyligen.
– Målningen kombinerar andlighet, spiritism och religion och passar utmärkt i Ane Gyllenbergs idévärld. Han hade varit nöjd med förvärvet, säger Nina Zilliacus.
Ange Gyllenbergs vilja och preferenser är utgångspunkten när stiftelsen vill köpa ett nytt verk till samlingen.
– Vi vill att nyförvärven ska fylla luckor i samlingen och vi vill gärna köpa verk av konstnärer som redan är representerade hos oss, säger Nina Zilliacus.
– Som samlare förstod Ane Gyllenberg vikten av att satsa på konst från sin samtid. Tack vare det blev han en ansedd samlare.
Ad Astra är ett bra exempel på att Ane Gyllenberg som konstköpare kunde göra modiga val.