Killen som stack tillbaka

Sommaren är djurens och insekternas tid. När jag hör nåt i luften som surrar så blir jag alltid en smula nervös. Getingar är inte min sommarfavorit. Men jag blir inte som han på parkbänken bredvid mig häromdagen.

Vi satt där på en sådan där ganska långsträckt bänk. Det var jag längst ut på kanten. Det var den unge spolingen som hade slängt sig ner i mitten för att göra något med sin mobiltelefon.

Det är så svårt att se i det här solljuset, muttrade han och försvann in i en högupplöst telefonskärm.

Längst ut på andra kanten satt en kvinna i yngre medelåldern med en pappmugg kaffe i ena handen och en tidning i den andra.

Jag skulle vilja kunna skriva att jag hann tänka att ”Varför har hon inte ett lock på muggen”, men det skulle inte vara sant. Jag märkte knappt att hon satt där, ännu mindre vad hon hade i händerna.

Då hör vi plötsligt något som surrar. Det vill säga, jag hör det och jag är helt säker på att ynglingen med luren också anar ljudet. Kanske inte direkt, men ganska snart.

Anledningen till att jag vet att han gör det är hans reaktion. Han flyger upp med ett skrik och börjar vifta okontrollerat med armarna mot det surrande ljudet.

Självklart träffar han kaffemuggen som far rätt in i ansiktet på kvinnan som dränks i kaffe. Jag gissar att det inte har kallnat helt utifrån det skrik som nu kommer från hennes mun.

På bänken sitter ynglingen, helt utschasad och pustar. Jag kan inte låta bli att ge honom en ironisk gliring.

Jag tycker att jag brukar vara lugn och behärskad i dylika situationer, men nu kommer jag av mig fullständigt. Vet inte vad jag skall göra. Kvinnan, framför allt, behöver min hjälp, det inser jag.

Så jag ägnar min uppmärksamhet åt henne. Som tur är har jag en hopvikt servett i jackfickan som jag använder för att torka av henne med. Efter ett tag lugnar hon ner sig och berättar att kaffet nog inte var så hett, hon hade framför allt blivit rädd.

På bänken sitter ynglingen, helt utschasad och pustar. Jag kan inte låta bli att ge honom en ironisk gliring. Ja, det där måste ha varit jobbigt för dig, säger jag. Verkligen, svarar han. Jag är fantastiskt allergisk mot getingstick och hade glömt min adrenalinspruta hemma.

Det är inte ofta jag är tillräckligt klok för att känna mig dum, men just där och då gjorde jag det.