Tvillingsystrarna könsstympades som barn – nu har de fått vård Väyrynen hoppas på revolution
Veteranpolitikern vill göra revolution i politiken med invandringskritiskt parti
Paavo Väyrynen ställer upp i presidentvalet. Väyrynens anhängare börjar nu samla in de 20 000 namn som krävs för att ställa upp via en valmansförening.
Samtidigt lämnar Väyrynen ordförandeskapet i det nygrundade Medborgarpartiet. Det hindrar inte Väyrynen från att ha stora planer för sitt skötebarn. Väyrynen säger att Medborgarpartiets vill göra revolution i den finländska politiken.
– Nästan en majoritet av finländarna stöder våra mål, men det finns inget parti i riksdagen som framför dessa idéer, säger Väyrynen.
Medborgarpartiets nya ordförande Sami Kilpeläinen säger att partiets invandrarpolitiska program är strängast i Finland. Medborgarpartiet vill bland annat skära i Finlands flyktingkvot.
– Men vi har inte den utlänningsfientliga inställningen som är vanlig bland sannfinländarna, säger Paavo Väyrynen.
på Kliniek Amstelveen i Holland, men i dag har plastikkirurgen Refaat B. Karim mellan de vanliga plastikoperationerna också gjort två klitorisrekonstruktioner; ett ingrepp som han beskriver som okomplicerat rent medicinskt. Däremot menar han att det finns ett motstånd mot operationen i Holland och världen.
– Här kan folk säga saker som ”varför ska vi betala för något som gjorts i Afrika”, men jag säger att det handlar om holländska flickor som behöver hjälp, säger doktor Karim som menar att rekonstruktionsoperationerna är kontroversiella och väcker diskussion både nationellt i Holland och inom WHO.
– Motståndet rättfärdigas med att det inte finns tillräckligt med studier och litteratur och det är sant, eftersom ingen vill göra dessa studier.
Han kopplar även motståndet till de högervindar som blåser över Europa och världen.
– Anledningen till att man inte betalar för operationen här i Holland är att man tänker konservativt. De som står på motståndets sida är vanligen läkare och människor med hög utbildning som ser på världen med nykoloniala ögon. De anser att de vet bättre än vad människorna själva vet, säger han.
Doktor Karim och hans assistent Nicole Receveur är ensamma om arbetet med klitorisrekonstruktioner i Holland. De utför arbetet pro bono då operationerna inte täcks av sjukförsäkringen och de flesta patienterna inte har råd att bekosta ingreppet själva. Man opererar 10–12 kvinnor varje år men närmare en tredjedel av dem som söker sig till kliniken kan de av olika skäl inte ta emot. Dels behöver många av kvinnorna även hjälp med andra problem relaterade till könsstympningen, som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), eller trauman efter exempelvis flykt och krigsupplevelser och då hänvisar de kvinnorna till husläkaren. Även språket är en viktig komponent för att de ska erbjudas operationen.
– Vi behöver kunna förklara operationen för kvinnan och försäkra oss om att hon förstår, och det finns inte pengar till tolk, därför behandlar vi enbart dem som talar holländska, säger Nicole Receveur.
På operationsdagens morgon sätter sig en lätt nervös Hibo i bilen för att åka till kliniken tillsammans med sin pojkvän Costas. Dagen innan har Hibo och Costas berättat hur det gick till när de kom fram till att hon var könsstympad. Det var när Hibo lärde känna sin tvillingsyster Haweeyo och fick reda på systerns problem relaterade till könsstympning som hon började misstänka att även hon kunde vara könsstympad, men hon hade inga minnen av att själv ha blivit utsatt.
Under en semesterresa tog Costas upp frågan, han hade redan första gången han såg henne naken misstänkt att något hänt henne.
– Jag var inte säker på om hon hade en klitoris men när jag frågade henne om hon könsstympats så sa hon nej, fast inte så bestämt, säger Costas och Hibo fyller i:
– Jag kände mig förvirrad och osäker men inte förolämpad av Costas frågor.
– Det blev som en bekräftelse på mina aningar men jag trodde inte riktigt att jag var könsstympad eftersom jag inte mindes något och eftersom jag är intresserad av sex. Jag njuter av sex men kan inte hitta min klitoris.
Samtalet under semestern slutade med att de fotograferade Hibos underliv. Sedan bildgooglade de olika typer av könsstympning och jämförde och konstaterade att det hänt Hibo.
Hibo och Haweeyo är från Somalia men separerades som spädbarn då mamman och pappan skildes. Hibo var först i Etiopien med sina morföräldrar och kom sen till Holland med sin mamma när hon var sju år medan Haweeyo blev kvar i Somalia med sin farmor. När de var fjorton år återförenades systrarna i Holland och i samband med att de tittade på filmen ”En blomma i Afrikas öken” tillsammans med sin mamma började de prata om frågan.
– Filmen blev en trigger för mamma att börja prata om sina egna erfarenheter, säger Hibo och beskriver att hon vill göra rekonstruktions operationen för att få känna sig hel.
– Om jag hade velat skära av min klitoris hade jag gjort det själv, jag känner att de har tagit något ifrån mig, säger hon.
Haweeyo ska opereras först. Hon går in i operationssalen där hon sövs och placeras i gynekologläge. Det dröjer inte länge innan doktor Karim lossar ligamenten som håller den inre delen av klitoris på plats och lyfter fram den. Efter drygt en halvtimmes operation lyser Haweeyos återskapade klitoris som en tydlig röd knopp mellan blygdläpparna.
En binda sätts på plats och Haweeyo rullar ut i uppvakningsrummet där Hibo väntar. Sängarna ställs återigen sida vid sida, tätt intill varandra i pausen mellan systrarnas operationer.
Doktor Karim menar, trots motståndet, att förändringen är på väg och att den kommer att komma från de utsatta kvinnorna själva. Och att de som blivit rekonstruerade inte kommer att utsätta sina egna barn för könsstympning.
– Jag ger inte upp hoppet – jag säger bara att det kommer att ta tid. Det enda vi kirurger kan göra är att operera och föreläsa om det vi gör, säger han och går för att förbereda Hibos operation.
Samma procedur upprepas men går nu ännu snabbare eftersom Hibos könsstympning har gjorts med mindre fysisk åverkan än Haweeyos. Snart ligger systrarna återigen sida vid sida i uppvakningsrummet. Haweeyo smuttar fundersamt på en kopp te medan hon väntar på att Hibo ska bli som vanligt efter sövningen.
Haweeyo minns dagen när hon könsstympades i detalj, utom själva ingreppet.
– Det var en underbar dag, jag ville att de skulle göra det. Jag var åtta eller nio år. Det var jag, min farmor, hennes bror och en annan kvinna där.
Dagen började med att kvinnan kom till huset och sade ”nu ska vi klippa dig”.
– Jag var beredd, jag hade hört att
Nu gör det mig arg att tänka på det, men då kände jag mig maktlös. Jag trodde att det var bra det som skulle hända. Nu hatar jag det. Haweeyo minns när hon blev könsstympad.
det var bra och att jag skulle bli en stor flicka som gör det rätta, säger Haweeyo.
Två andra flickor skulle också könsstympas. Haweeyo hörde dem skrika, men hennes farmor kramade henne och sade ”du behöver inte vara rädd, jag är här med dig, oroa dig inte”.
– Nu gör det mig arg att tänka på det, men då kände jag mig maktlös. Jag trodde att det var bra det som skulle hända. Nu hatar jag det, säger Haweeyo.
Till sist fick hon gå in i vardagsrummet där det stod ett långt bord. Vid änden av bordet fanns en stol där kvinnan satt.
– Någon lyfte upp mig på bordet, jag minns det som en bild, sedan tror jag att jag svimmade för jag minns inget mer. Jo förresten, jag såg ett rakblad, säger Haweeyo. Efteråt hade hon svåra smärtor. – Jag grät och skrek men de sa till mig att sluta. Om du skriker är du inte en bra flicka, om du gör som jag säger är du en bra flicka och jag ska älska dig. Villkorad kärlek, säger hon.
– Jag ville så gärna vara snäll och bli älskad.
När Haweeyo fick sin första mens drabbades hon av svåra menssmärtor, som fortsatte år efter år.
– Fast jag hade förfärlig mensvärk med kräkningar, ont i ryggen, magen och feber så att jag bokstavligt talat inte kunde röra mig på tre dagar varje månad så var det aldrig någon som förstod att det kunde bero på könsstympningen, säger Haweeyo.
Båda systrarna får ofta frågan om de är könsstympade när de träffar nya människor. Däremot har de aldrig fått frågor om det då de sökt gynekolog eller andra läkare.
– Jag har varit hos så många läkare som har undersökt mig och väntat på en fråga om det men det har aldrig hänt, säger Hibo.
När Haweeyo vid 18 års ålder förstod att orsaken till hennes mensproblem kunde vara könsstympningen sökte hon hjälp och läkaren gav direkt medgivande till en öppningsoperation.
– En del täcktes av försäkringen, eftersom jag hade så svåra smärtor, men jag fick betala en del själv. Läkaren rekommenderade mig att kontakta doktor Karim för en rekonstruktion men eftersom inte försäkringen täckte operationen så vågade jag inte, säger hon.
Det blev Hibo som tog ledningen. Efter semesterresan och konstaterandet att också hon blivit könsstympad sa hon till Haweeyo att hon skulle söka doktor Karim för att bli rekonstruerad.
– Hon träffade honom och sa till honom att hon skulle ta med mig nästa gång. Då sa jag, ok vi gör det tillsammans, säger Haweeyo.
Både Hibo och Haweeyo har funderat mycket på vad operationen kommer betyda för dem, men inte ur ett sexuellt perspektiv. För Hibos del handlar det främst om att känna sig hel och Haweeyo är mest nyfiken på den nya kroppsdelens konstitution:
– Jag tänker på hur min klitoris kommer att bli, kommer den att kännas, kommer den att hänga? Jag kan knappt bärga mig, säger hon.
Orgasm eller ökad sexuell känsla är ingenting systrarna nämner som ett önskemål och inte heller något som doktor Karim utlovar.
– Jag säger till kvinnorna: Jag kan inte lova det, jag kan bara rätta till det som gjorts.
Systrarna är övertygade om att operationerna kommer göra dem gott. De är upprörda över att det är svårt att komma till operation och att de drabbade är beroende av att en klinik ska hjälpa dem pro bono:
– Jag gör det här för alla som är drabbade, jag är inte ensam och jag känner mig väldigt kraftfull. Jag vill berätta min historia och använda den för att åstadkomma en förändring, säger Haweeyo FOTNOT: Elisabeth Ubbe är svensk fotograf och reporter med en bakgrund som barnmorska. Hon arbetar framförallt med kvinnofrågor och har bland annat rapporterat om situationen för syriska kvinnor i Turkiet och om kvinnlig könsstympning.