Orpo: Höjd flyktingkvot vore steg i rätt riktning
Samlingspartiets ordförande försvarar skärpt invandringspolitik
Petteri Orpo försvarar den skärpta invandringspolitik regeringen började driva då antalet asylsökande växte, och säger att det fanns ett behov av en förändring. Att alla inte kan få asyl ”måste man tåla”, säger han.
Däremot anser han att en fram- tid med Sannfinländarna i regeringen skulle ha inneburit en risk för ytterligare skärpningar.
– Det finns beslut som kan tolkas mer humant eller mer strängt, säger Orpo.
Sannfinländarna ville bland an- nat skärpa familjeåterföreningar ännu mer.
Flyktingkvoten är en annan tolkningsfråga.
Samlingspartiet vill att regeringen höjer tillbaka flyktingkvoten till 1 050. Orpo säger att det skulle hjälpa de personer som FN:s flyktingorgan väljer ut och identifierar som mest hjälpbehövande.
En höjning på 300 personer medger Orpo är närmast symbolisk.
– Men att höja kvoten ens lite vore ett steg i rätt riktning.
Den där måndagen i juni hade det gått ett år och en dag sedan Petteri Orpo blev Samlingspartiets ordförande. Han och statsministern meddelade att Sannfinländarna är uteslutna som regeringsfränder, och Orpo underströk särskilt alltför stora skillnader i värderingarna.
Följande dag bestod regeringen ändå av hälften av den gamla sannfinländska gruppen, och av samma ministrar som förr.
– Jag tycker inte det är någon nyhet vad Samlingspartiet står för. Kanske det har målats upp en annan bild av oss, men jag konstaterade ju bara att vi står för tolerans, internationalism, odelbart människovärde, rättsstat, demokrati, säger Orpo då han träffar HBL i Björneborg och upprepar vad han sa i juni: Att den nya sannfinländska partiledningen inte utgjorde samma parti som förr.
För att illustrera vad som knäckte grenen går han tillbaka två år och påminner om att det inte heller var enkelt i början då regeringen bildades.
Också då var Sannfinländarna ett parti som gav ”en allvarlig plats att fundera om vi ska samarbeta”, säger Orpo. Meningsskiljaktigheterna gällde också synen på EU.
– Det var väl känt att vi hade en klar skillnad till Sannfinländarna. Därför gjorde vi allra först upp riktlinjer om EU, och såvitt jag minns tog vi sedan invandringsfrågorna. Först efter dessa började vi med resten, säger Orpo.
– Det är lite samma sak som att vi har en fundamental skillnad till Centern när det gäller på vilken bas vårdreformen helst skulle byggas – landskap, fem områden eller kommuner. Men så kom vi överens och håller fast vid det, såsom vi nu har förbundit oss till landskapsmodellen.
Efter Sannfinländarnas partikongress rök partiet ut ur regeringen.
– Fast de meddelade att de kan acceptera regeringsprogrammet så räckte det inte om vi går in på just värderingarna. Det har en betydelse vad man sagt och det blir inte osagt. Om man tittar på den njugga falangen och sedan på vilka slags personer som finns bland deras bakgrundssupportrar, och vad de skriver på sociala medier, så är det så långt ifrån våra värderingar att det blev omöjligt.
Den njugga falangen är den gruppering som skrev på det så kallade njugga manifestet 2010, ett valmanifest som krävde stora skärpningar i invandringspolitiken och nedskärningar i de medel som används för integration.
”Alla får inte asyl, det måste man tåla”
En del av tankarna i manifestet finns redan i vissa former i den här regeringens invandringspolitik, bland annat har villkoren för familjeåterföreningar skärpts, besvärstiden förkortats och biståndet skurits ner. För Sannfinländarnas del arbetade Juho Eerola, som skrivit på manifestet, med regeringens invandringsprogram, även om Eerola nu hör till de Sannfinländare som blev utanför regeringen.
– Jag vet inte hur mycket han påverkat, men man måste minnas i vilken situation riktlinjerna gjordes upp. Då kom en okontrollerad mängd asylsökande till Europa, och till Finland 35 000. Det fanns ett akut behov av att uppdatera invandringspolitiken, och det innebar en skärpning, säger Orpo.
Att stänga gränserna kom inte på fråga för Orpo.
– Men alla får inte asyl och det måste man tåla, för annars brister tron på rättsstaten, säger han.
Gränsdragningen som Samlingspartiet ville göra handlar av allt att döma inte om den genomförda politiken hittills. Det är snarare fråga om problem som kunde ha uppstått i fortsättningen.
– Det handlar om den fortsatta invandringspolitiken där en del ännu är halvfärdig. När det finns överenskommelser som är skrivna i form av en eller två meningar så kan de tolkas antingen på ett humant sätt eller extremt strängt. Sådana skulle vi ha haft framför oss, och då hade man frågat efter värderingarna igen.
Som exempel tar han kvotflyktingarna. I regeringsprogrammet står att antalet hålls på de gångna årens nivå, men det kan betyda mellan 750 och 1 050 kvotflyktingar. Orpo vill tolka enligt den högre siffran och höja kvoten till 1 050, som för ett par år sedan.
På den punkten har gruppen Nytt alternativ, eller Blå framtid som det kommande partiet ska heta, redan rutit till och sagt nej.
Orpo medger att det egentligen är okänt vad den nya gruppens politiska linje blir.
– Det enda program de hittills har är ju regeringsprogrammet. Men jag hoppas att det syns i deras politik att de fortsättningsvis tar avstånd från den njugga falangen. Det gör be- slutsfattandet lättare, säger Orpo.
Flyktingkvoten blir en fråga för budgetmanglingen i höst. En höjning med 300 personer är visserligen närmast symbolisk, säger Orpo.
– Men att kunna höja flyktingkvoten ens lite, nu när den okontrollerade asylsituationen lugnat sig, skulle vara ett steg i rätt riktning.
Orpo och Sipilä sade att de inte godkänner tidigare uttalanden som kränker människovärdet, men i gruppen Nytt alternativ har det förekommit bland annat homofobiska uttalanden, och människorättsfrågor som translagen rör inte på sig.
Orpo säger att det ännu inte förekommit homofobiska uttalanden under den nya gruppens tid, men utgår från att gruppens löfte gäller allt dylikt.
– Jag accepterar inga uttalanden som kränker människovärdet eller delar in folk. Säkert finns det alltid enskilda exempel på uttalanden som man kan fråga om. Själv förstår jag mig inte på några fobier alls.
Tror på inkomstregistret
Sommaren 2016 utmanade Orpo den tidigare ordföranden Alexander Stubb med att han skulle fokusera på medelklassen. Själv anser Orpo att det är det han gjort och lyfter särskilt fram arbetsinkomstavdraget, en skattelättnad som har sin största betydelse i de lägre inkomstklasserna. Också sänkningen av dag-
vårdsavgifterna för 70 miljoner euro påverkar livet för vanliga familjer, säger Orpo.
Orpo medger att det är en svår definition vad medelklassen egentligen är. Framöver blir det ännu mer oklart vad medelklassen är, då arbetslivet inte nödvändigtvis erbjuder något avlönat heltidsjobb.
När regeringen nu sparkar i gång en reform av hela det sociala stödsystemet, en reform som bäddas under den här regeringsperioden men ska drivas först under nästa, lägger Orpo fram sin syn på prioriteringarna. Han är en av dem som realistiskt sett tävlar om att leda nästa regering.
Orpo säger att arbete är det som kommer i första hand, och socialskyddet är sekundärt, något som träder in då man inte kan sysselsätta sig, blivit sjuk eller arbetslös.
– Men jag följer med intresse och öppet sinne med hur försöket med basinkomst går, även om jag inte varit någon anhängare av basinkomst. Det viktigaste är om en lösning fungerar.
Den sociala tryggheten lyckas inte svara mot alla ensamföretagare, den passar inte för snuttjobb eller deltidsjobb, säger Orpo.
– Ett överdrivet kontrollerande och misstänksamhet mot människor leder till alltför mycket byråkrati och övervakning, det gäller allt från socialbidrag till lantbrukspolitik.
Vänsterförbundet lade i juli fram några konkreta snabba förslag för att höja sysselsättningen och förenkla bidragspolitiken. Bland annat att den så kallade skyddsdelen, som man får tjäna utan att gå miste om bidrag, skulle höjas och att arbetslösa skulle få förhandsbeslut om hur eventuella inkomster påverkar deras bidrag, för att våga ta emot jobb.
Orpo säger att den stora satsningen på ett digitalt inkomstregister är regeringens svar på osäkerheten.
– En lösning på problemet blir det nationella inkomstregistret som kommer i början av 2019, och som ger information i realtid för var och en. Vi har stora förväntningar på det då det gäller att montera ner arbetshinder. Jag tror inte det lönar sig att införa någon temporär modell före det, säger Orpo.
Han är skeptisk till att höja den så kallade skyddsdelen och tror att det förhöjda arbetsinkomstavdraget är ett bättre redskap.
Vasabeslut rivs inte upp
Ändringarna i vårdreformens valfrihet är i full gång efter grundlagsutskottets beslut, och efter det finns det alltjämt politiska beslut att fatta när det gäller bland annat tidtabellen.
En sak som Orpo för fram är att Samlingspartiet vill värna om landets tvåspråkighet och den svenska servicen, men beslutet om att centralisera den fullskaliga jouren står fast.
– Samlingspartiet har fått en hel del stryk för beslutet. Men vi river inte upp det. När det gäller Vasa är scenariot inte att det skulle ändra servicen så mycket i praktiken.
Stryk har det också kommit från ett annat håll, när det gäller landskapsreformen. Helsingfors färska borgmästare Jan Vapaavuori är en Samlingspartist som inte skrätt orden utan kritiserat regeringen för att missgynna storstäderna då landskapen bildas.
– Vapaavuori har tagit en stark roll som förespråkare för städerna. Det för oss på sätt och vis tillbaka till den konstellation som rådde före valet mellan Samlingspartiet och Centern, som drev sin landskaps-kommunmodell. Men sedan röstade folket i allmänna val, och det blev en (Centerledd) regeringsbas som drev landskapen, säger Orpo.
I sak håller han med Vapaavuori om städerna.
– Han påminner om att städerna är viktiga i framtiden, där bor en stor del av befolkningen och där skapas en stor del av tillväxten och bruttonationalprodukten. Visst ska deras ställning och roll tryggas, och det måste hittas en balans mellan centralorterna och landskapen.
Att ha en frifräsare och intern opposition i Vapaavuori är inte nödvändigtvis någon dålig sak, eftersom han har friare händer att ta upp partiets race med bland annat De gröna i storstäderna utan att bekymra sig för regeringssitsen.
– Det är tillåtet att tala högt i vår folkrörelse.
När det finns överenskommelser som är skrivna i form av en eller två meningar så kan de tolkas antingen på ett humant sätt eller extremt strängt. Sådana skulle vi ha haft framför oss, och då hade man frågat efter värderingarna igen.