Delad glädje, dubbel glädje

Taxitjänsten Uber fick nog av Finland, för ett tag åtminstone. Företaget upphör med nästan hela trafiken i augusti ”i väntan på bättre verksamhetsförutsättningar”, för att citera Uberchefen Joel Järvinen. Bättre blir förutsättningarna om ett år när den nya lagen om transportservice träder i kraft. Då blir det lättare att få taxitillstånd och samtidigt upphör prisregleringen. Det här är en seger för delningsekonomin – och kanske också för kunderna som får fler alternativ att välja emellan.

Delningsekonomin utmanar traditionella aktörer på många områden. Airbnb provocerar den etablerade hotellverksamheten, bildelning och organiserad samåkning kan minska bilförsäljningen och popupmatserveringar utmanar restaurangerna.

Emellanåt uppstår konflikter som leder till rättsprocesser eller nya lagar och förbud. Uber har hamnat i konflikt med de traditionella taxiföretagen och det har lett till flera förundersökningar. En hovrättsdom prövas i Högsta domstolen, skattemyndigheterna har agerat mot enskilda förare och polisen undersöker lagligheten i verksamheten.

Sådan är marknadsekonomin. I teorin kan uppstickare utveckla nya verksamhetsmodeller som konkurrerar med de gamla, och i slutändan avgör kunderna vem som vinner i konkurrensen. Verkligheten är däremot knepigare. De gamla aktörerna mobiliserar sina intresseorganisationer och försvarar positionerna mot uppstickarna, ofta med myndigheternas hjälp.

Ibland är nykomlingen liten, och då kan den gå under. Ibland har uppstickaren vuxit sig stark som Uber vars marknadsvärde ligger kring 60 miljarder euro. Då följer giganternas kamp.

Delningsekonomin innebär en spännande förskjutning av fundamenten i samhällsekonomin. Ägandet minskar i betydelse. Ett taxiföretag som Uber klarar sig utan att äga en enda bil, Airbnb utan att äga ett enda rum. Utan de digitala marknadsplatser som skapas på nätet skulle en så här snabb utveckling ha varit omöjlig, också om människor även förut har hyrt ut saker eller bytt tjänster med varandra.

Nytt är också att somliga uppstickare kan bli dominerande på marknaden. Det skapar en obalans. Företag som Uber är starka nog att tvinga fram förändringar i lagstiftningen och de är dominerande i förhållande till sin ”arbetskraft” som saknar anställningsskydd och andra förmåner. Just denna snedvridna maktbalans har lett till rättsprocesser i bland annat USA och Storbritannien.

Uber och många andra företag inom delningsekonomin utmanar alltså inte bara de äldre konkurrenterna, utan också facket, myndigheterna och ett välfärdssamhälle baserat på ett jämnt flöde av skatteintäkter. Flera stora aktörer i delningsekonomin överför vinsterna till skatteparadis och testar gränserna där de kan.

Här i Finland ligger vi steget efter. Enligt Eurobarometern använder bara åtta procent av finländarna någon plattform i delningsekonomin mot 20 procent i Estland och Tyskland. På topp ligger Frankrike och Irland med över 30 procent. Över 25 miljoner européer använder sig exempelvis av samåkningstjänsten Blablacar, en fransk innovation.

Men delningsekonomin består också av många små aktörer och nätverk som förenar kunder och tjänsteleverantörer. Ta svenska Hygglo, till exempel, en tjänst för grannar som vill hyra ut saker till varandra: släpvagnar, motorsågar, borrmaskiner. Internet gör det möjligt för den moderna människan att använda allt fler saker utan att någonsin äga dem.

De mest exotiska exemplen kommer från Kina just nu. Nyligen berättade New York Times om de kinesiska ”innovationerna”. Små entreprenörer hyr ut fotbollar, paraplyer, hushållsmaskiner; allt medan investeringsbolag står i kö för att finansiera de små investeringar som företagarna måste göra innan de kan sätta i gång.

Kinas premiärminister Li Keqiang har sagt att ”delningsekonomin innebär företagsamhet för massorna”. Den kommunistiska marknadsekonomin upphör inte att överraska när dess talesmän tolkar Marx och Mao på nya sätt.

Förespråkarna runtom i världen lyfter gärna fram de affärsmöjligheter som delningsekonomin för med sig. Kritikerna pekar på jobb som försvinner och på risken att det uppstår en oreglerad skuggekonomi. Ingen kan förneka att något stort är på gång. Överallt görs utredningar om hur delningsekonomin förändrar ekonomin och arbetsmarknaden.

I Finland presenterade revisionsoch konsultbyrån PwC i februari en utredning för Arbets- och näringsministeriets räkning kallad ”Delningsekonomi i Finland – nuläge och tillväxtutsikter”. Där bedömdes att värdet av transaktionerna om tre år flerdubblas till 1,3 miljarder euro på årsnivå. De största enskilda sektorerna är gruppfinansiering, bildelning och mindre hushållsarbeten.

I Sverige lät skatteverket i fjol genomföra en utredning av konsekvenserna på beskattningen. Rapporten varnar för att det finns ”en ökad risk för skattefel i delningsekonomin”. En orsak är att det ofta kommer an på aktörerna själva att rapportera inkomsterna. Och det är så lätt att låta bli.

Och för två veckor sedan lanserades en rapport beställd av den brittiska regeringen kallad Good Work, ”det goda arbetet”. Här föreslår utredaren Matthew Taylor ändringar i lagstiftningen som definierar rättigheterna för ”dependent contractors”, tjänsteleverantörer med en status mitt emellan anställda och privatföretagare. Taylors förslag skulle ge Uber-chaufförer och andra aktörer i delningsekonomin vissa minimirättigheter, som sjukförsäkring och någon form av minimiarvoden. För dem som grubblar över problemen med nollavtal här i Finland är Taylor-rapporten intressant läsning.

EU-kommissionen har för sin del presenterat förslag till hur den europeiska lagstiftningen kunde utvecklas så att delningsekonomin gynnar sysselsättningen utan att skada skattesystemet. Här efterlyses ett samarbete mellan medlemsländerna, för annars leder bristen på gemensamma regler till att delningsekonomin blomstrar på vissa håll och förtvinar på andra.

Utmaningen är enorm. Konflikten mellan de etablerade taxiföretagen och Uber är bara början.