Lyxkryssare på jakt efter nya hamnar

● Allt fler människor från olika delar av världen upptäcker tjusningen med att åka på lyxkryssning. Kryssningsföretag storsatsar på Östersjön och det dyker upp nya, större och vackrare fartyg varje år. Nästan 300 gånger anlöper lyxkryssare Helsingfors i sommar. En dag kan det komma fler än 15 000 kryssningspassagerare.

Jag är guide i Helsingfors och har i åratal stolt presenterat min högt uppskattade stad för turister från alla världens hörn. Numera väcker den växande turistindustrin mycken oro. Helsingfors är en ömtålig stad byggd på en udde. Hur lätt blir staden inte en klyscha som slits ut bara för att det för arrangörer blir en slentrian att komma just hit?

● I Sibeliusparken står Eila Hiltunens nonfigurativa konstverk i ett luftigt ljust rum bland vitstammiga björkar. Enarna står i givakt och furornas stammar brinner, men Sibeliusparkens gräsmatta är nertrampad och toalettfaciliteterna luktar illa. Senatstorgets vackra empir skändas dagen lång av turistbussar. Salutorget har blivit en turistfälla med krimskrams och måsarna som matas av turisterna blir allt mer aggressiva. Turister som besöker Tempelplatsens kyrka förses med inträdesbiljett i form av en sticker som efter besöket klistras på Fredriksgatans stuprännor. I kyrkan är det trångt och stökigt trots att gästerna bjuds på vacker kantelemusik.

Nu äntligen har researrangörer börjat märka att det finns ett annat Sommarfinland än det i huvudstaden. Under två måndagar i juli kom tusentals kryssningsgäster till hamnstaden Kotka. Den 10 juli åkte jag själv i ottan till Kotka. Vilken befriande känsla. På Lahtisvägen betraktar jag granitknallarna. Till dessa öar i havet som uppstod när inlandsisen smälte kom finnarnas förfäder. Bussen plöjer igenom bördiga åkrar och mörka skogar. Husen är i rödmylla, korna är ute på bete och rypsfälten brinner i gult i morgontimmens vindlösa stillhet.

Snart jag är utanför mitt eget revir. Lovisa kyrka svischar förbi och i Kotka hamn glittrar havet i den flyende sommarmorgonen.

Två eleganta kryssare lägger till vid den konstgjorda kajlinjen. Ur båtarnas bukar trippar en aldrig sinande ström av människor av olika nationaliteter och blir välkomnade av munter hornmusik och cheerleaders. Men en oroväckande stor andel av passagerarna har denna gång valt att kliva på turen till Borgå och Helsingfors. Har man inte tillräckligt väl kunnat marknadsföra själva staden Kotka på en ö i Kymmene älvs mynning?

● När jag med en fullsatt buss susar mot Borgå över gulnande sädesfält höjer sig domkyrkan över staden i korsningen av den gamla Kungsvägen och Borgå å. Svalorna pilar över kyrkans tjärade sadeltak och tegelornerade fasad. Jag älskar det medeltida Borgå.

Men också båtturisterna från Helsingfors har hunnit hit och kullerstensgatorna är fullpackade. När vi lämnar de rödmyllade strandbodarna för huvudstaden tänker jag att jag nog själv hellre valt att njuta av en kopp kaffe och en kanelbulle på Kotka torg och sedan promenerat till Maritimcentret Vellamo. Som pricken över i hade jag gjort en tur till Langinkoski med den kejserliga fiskestugan där Alexander lll tillbringade fridfulla semesterdagar med laxfiske och lyssnade till forsens mäktiga brus.