I huvudet på Kaufman
■ Om inte filmtiteln skvallrar nog om absurditetsnivån så är det senast efter den inledande våldsamma och dramatiska dockteatersekvensen som en förstår att I huvudet på John Malkovich (Being John Malkovich, 1999) inte är någon vanlig film. Men så är det också Charlie Kaufman som står för manuset och Spike Jonze (Where the Wild Things Are, Her) som regisserar. De gjorde även den likaledes skruvade Adaptation (2002) tillsammans.
John Cusack spelar den aspirerande dockteatermannen Craig, vars karriär allt annat än existerar. Han bor tillsammans med frun Lotte (Cameron Diaz) och en massa djur, bland annat en chimpans, en hund, en papegoja och en leguan.
Pengarna tryter och Craig söker motvilligt jobb som arkiverare på Lestercorp, ett företag som huserar på våning 7 1/2 i en kontorsbyggnad. För att nå våningen måste en trycka på nödlarmet när hissen finns ungefär mellan våningarna 7 och 8 och sedan bända upp hissdörren med en kofot.
Craig får jobbet och under ett mycket udda infotillfälle ser han Maxine (Catherine Keener) och blir direkt förtjust, ja lite besatt till och med. Maxine är dock allt annat än intresserad av den patetiska Craig.
En dag hittar Craig en liten dörr bakom ett arkivskåp och när han kryper in hamnar han inne i skådespelaren John Malkovichs hjärna. Ja, du läste rätt. Han ser världen genom Malkovichs ögon i femton minuter och sedan spottas han ut vid sidan av motorvägen i New Jersey. När Maxine får höra om det ser hon chansen att tjäna lite pengar. För 200 dollar kan vem som helst få vara Malkovich i en kvart!
Lotte får också prova på Malkovichupplevelsen och blir beroende av den. Detta medan Maxine träffar Malkovich på riktigt. Snart är både Craig och Lotte kära i Maxine medan Maxine är kär i Lotte när hon är John Malkovich. Och ännu mer komplicerat blir det.
Trots den småtokiga premissen är det här allt annat än en lättsam komedi. Det är en otroligt mörk film om svartsjuka och kontrollbehov. Den är skrämmande, rolig, smart, bisarr och högst originell. Kaufman har en fantasi olik någon annans och Jonze konkretiserar Kaufmans egenheter på ett imponerande sätt. Trion Cusack, Diaz och Keener är dessutom suverän. De spelar sina oglamorösa karaktärer med inlevelse och övertygelse. Och Malkovich, ja. Det är säkert både smickrande och underligt att spela sig själv, men Malkovich verkar oberörd av situationen. En stor del av tiden spelar han dessutom andra människors upplevelser av att vara John Malkovich, och även det gör han väldigt bra. TV5 21.00