Vietnam städar upp bland fiskodlingarna
Handeln med pangasius och jätteräkor har påverkats av problemrapporter
Vietnams trånga fiskdammar i Mekongdeltat med överdoser av antibiotika och kemikalier ledde till övergödning och antibiotikaresistens. Problemrapportering har förföljt pangasius och jätteräkor sedan de började säljas hos oss. Både popularitet och försäljningssiffror har planat ut för fiskens del. Jätteräkan har klarat sig betydligt bättre och säljs ställvis i väldigt stora volymer. Certifierade odlingar och ansvarsfull odling ska nu bygga upp ett nytt förtroende bland konsumenterna. ASC-certifieringen förbinder odlarna att återplantera mangrove kring dammarna. WWF har gett grönt ljus för Vietnams certifierade jätteräkor och pangasius, men enligt Naturskyddsförbundet i Sverige är det bara en dålig produkt som gjorts lite bättre med hjälp av ASC– märkning..
De anställda bär heltäckande vita kläder, gummistövlar och munskydd. Innan vi får tillträde till pangasiusproducenten Vinh Hoansfabrik får vi genomgå desinfektionsbehandlingar – företaget har strikta regler för att förhindra att bakterier och sjukdomar sprids.
Vi befinner oss i södra Vietnam. Fabriken som ligger i Mekongdeltats Dong Thap-provins har tusentals anställda och är uppdelad i olika avdelningar, från levande fisk som kommer in på ett rullband för att rensas och fileas till de frysta fiskbitarna som paketeras.
När medielarmet för några år sedan gick om att torsken hotades av utrotning blev den betydligt billigare vita matfisken snabbt ett prisvärt alternativ.
Flodernas kyckling
Pangasius med sin neutrala smak kallas för flodernas kyckling, berättar Vinh Hoans amerikanske marknadschef Max Basch när han visar runt i fabriken.
Men lika snabbt som pangasius avlöste torsken blev den ett omskrivet hatobjekt. Delar av kritiken mot pangasius, eller vietnamesisk hajmal som den också kallas, har varit dess smaklösa konsistens. Kemikalier används för att den frysta fisken ska behålla sin fuktighet och suga upp ytterligare vatten, eftersom det ger ökad vikt och därmed högre marknadspris.
– För mycket vatten i fisken ger en gummiaktig konsistens och smak som många människor klagar på, berättar Max Basch.
Trånga fiskdammar med överanvändning av antibiotika och kemikalier har lett till miljöproblem som övergödning i Mekongdeltat och antibiotikaresistens hos bakterier. Problemrapporteringen i massmedier har förföljt pangasius vars popularitet och försäljningssiffror, framför allt inom EU, har planat ut. I länder som Spanien och Italien har den störtdykt.
Nu pågår försök att återvinna konsumenterna. Vinh Hoan behandlar inte sina filéer med kemikalier och blev Vietnams första ASC- certifierade pangasius-producent för fem år sedan.
Akvakultur, odling av fisk och skaldjur, har alltid en viss påverkan på närmiljön. Att vara ASC-certifierad innebär att hålla de skadliga miljöeffekterna på en minimal nivå. Vinh Hoan får sin fisk från Tan Thuan Dong-odlingen som består av tretton dammar. Anställda kastar ut pellets från en ponton i en av dammarna och vattnet kokar av hungriga pangasius.
Fodret består till nittiofem procent av hållbara vegetariska källor, som lokalt odlad maniok och ris, samt amerikansk soja. Fem procent kommer från fiskprotein, även den spårbar till hållbara källor. Dammarna, vars vattennivå ligger högre än flodvattnet för att inte läcka, muddras på övergivet foder och slammet hamnar i en särskild avfallsdamm. Vattnet testas så att nivåerna av kväve och fosfor hålls minimala när det släpps ut i floden igen.
Kemikalier, godkända av ASC, används i små mängder och antibiotika används enbart när sjukdom är bevisad. Hållbarhetsarbetet gäller även det sociala ansvaret. Le Thi Tho, 29, har varit anställd av Vinh Hoan sedan 2008. Hon ser många fördelar i att företaget är ASC-certifierat. Hon tjänar 250 dollar i månaden, vilket är ungefär 50 dollar mer än hon skulle få hos en konventionell fiskodlare.
– Vi har förmåner som försäkringar, befordringar och semesterdagar, berättar hon.
Viktig mangrove
Vi åker vidare till Soc Trang-provinsen där räkodlingarna breder ut sig i det flacka deltalandskapet. Vi kör på en smal väg omgärdad av kala jordvallar där ingenting växer. Hundratals bassänger med konventionella räkodlingar så långt ögat når.
Mekongdeltat i södra Vietnam täcktes tidigare av mangroveskog, och uppskattningsvis hälften har skövlats sedan början av 1970-talet för att ge plats åt räkodlingarna. Mangrove är naturliga barriärer mot vågor och stormar; en huvudorsak till att tsunamin i Indiska oceanen 2004 blev så allvarlig var att mycket av den skyddande mangroven var borta. När mangroven huggs ner ökar erosionen och fisken försvinner, eftersom mangrovens rötter fungerar som barnkammare för många fiskarter och skaldjur. Dessutom är de kolsänkor och viktiga i kampen mot klimatförändringarna.
WWF har sedan 2008 stöttat en rad mangroveprojekt i Sydostasien och i Vietnam fokuserar man på återplantering såväl som att stödja återväxt av redan befintlig mangrove – vilket är billigare och mer effektivt än att återplantera. Genom ASCcertifieringen förbinder sig odlarna att återplantera en viss andel mangrove kring dammarna.
– Vi ser räkor och pangasius som en naturresurs som vi måste ta hand om, säger Huynh Quoc Tinh som är WWF:s ansvarige för akvakultur i Vietnam, på plats i Soc Trang. Han fortsätter: – Vi vill främja försörjningsmöjligheterna för lokalbefolkningen och samtidigt bevara miljön.
ASC-certifierade räkor ger ett högre marknadspris vilket gynnar handlarna och de anställda, samtidigt som miljön behandlas varsammare.
– Genom att berätta om fördelarna försöker vi övertyga allt fler odlare att gå över till ASC, förklarar Huynh Quoc Tinh.
Genom att berätta om fördelarna försöker vi övertyga allt fler odlare att gå över till ASC. Huynh Quoc Tinh WWF:s ansvarige för akvakultur i Vietnam. På sikt lönar det sig eftersom det blir större volymer och vi som odlar får mer pengar. Truong Quoc Binh Manager, förklarar att omställningen till hållbara dammar är kostsam i början.
Stapimex är det första vietnamesiska ASC-certifierade räkföretaget och har även det strikta regler gällande vattenkvalitet och antibiotika. Företaget använder enbart biokemikalier.
Företaget odlar två arter av jätteräkor, svart tigerräka och vannameiräka. Kanaler leder in saltvatten från deltat till dammarna där fontäner syresätter vattnet. Manager Truong Quoc Binh förklarar att omställningen till hållbara dammar är kostsam i bör-
jan och att det därför kan vara svårt att övertala odlare att ställa om.
– Men på sikt lönar det sig eftersom det blir större volymer och vi som odlar får mer pengar.
Le Van Tam och Tran Quang Huy arbetar med att kontrollera vattenkvaliteten och räkornas välbefinnande i dammarna. Båda arbetade tidigare för konventionella räkodlingar och jämför med den nuvarande arbetsplatsen. De berättar om tidigare långa arbetsdagar där de ofta, utan lönetillägg, fick patrullera dammarna nattetid.
– Det fanns inga sociala skydd, berättar Le Van Tam, som är utbildad ingenjör inom akvakultur och har 400 dollar i månadslön plus försäkring och bonus, mot den tidigare månadslönen som var 200 dollar.
Varför rekommenderar du ASC?
– Det är bra ut miljösynpunkt; vi använder inte antibiotika eller farliga kemikalier, förklarar Le Van Tam.
– Ur den sociala aspekten är det en självklarhet, fyller Tran Quang Huy in.
– Tidigare jobbade jag över tio timmar om dagen för 150 dollar i månaden. Förutom alla sociala förmåner har jag fått ett rejält lönelyft. ASC är ett lätt val.