Lite större än SaiPas matcher

● Ett silver och två brons i U23-EM i Bygdosczc. Ett silver och fyra brons i U20-EM i Grosseto. Ett medaljregn i den europeiska ungdomsolympiska sommarfestivalen i ungerska Györ.

Sjuttonåriga Samuel Purolas rekordslakt på 100 och 200 m. Simo Lipsanens finska rekord i tresteg.

Så där. Lite goda nyheter först för att skapa en lite muntrare stämning innan det är dags att se sanningen i vitögat:

Finland kommer inte att vara i närheten av medaljerna i VM i London. Tero Pitkämäki är den enda som kan nämnas i samma andetag som prispallen i VM, men hans form är också högst osäker. Brons är inom räckhåll ifall han får till en alldeles magisk fullträff.

● Ni har säkert hört detta redan, men Pitkämäki har sedan sin stortävlingsdebut i OS 2004 vunnit sju mästerskapsmedaljer – lika många som resten av de finländska friidrottarna. I VM har förutom Pitkämäki ingen annan än Tommi Evilä (brons 2005) vunnit medalj och i OS är det bara Antti Ruuskanen (silver 2012) som ställt sig på prispallen utöver Pitkämäki.

Jag har ofta sagt att senior-EM är Finlands viktigaste mästerskap, men VM och sommar-OS visar var ett land verkligen står i en global miljö. Finland har en mycket smal elit – och nivån är stenhård i världen.

Därför är det också värt att komma ihåg att bara en finalplats i ett senior-VM är en kanonprestation, för att inte tala om att placera sig bland de åtta bästa som får poäng. På förhand sett är det närmast Pitkämäki och David Söderberg som är relativt säkra finalister, men åtminstone Simo Lipsanen och kanske Kristiina Mäkelä har också förutsättningarna.

● Hade faktiskt nöjet att snacka en stund med Lipsanen under flygresan till London. Han har allt vinna i sitt första stora seniormästerskap efter att redan ha haft en kanonsäsong med silver i junior-EM och finskt rekord.

– Det är sällan Finland haft ett så litet lag i VM, men jag tror det är slagkraftigt. Förhoppningsvis kan gänget överträffa sig och knipa fina placeringar och finalplatser, funderade han.

Lipsanen: hemma från Villmanstrand, studerar i Joensuu. Det blir första gången han tävlar inför en jättepublik som i London.

– Jag tycker det brukar vara lite trängsel när det är tvåtusen åskådare på SaiPas hemmamatcher. Jag antar det blir lite mera än så när Usain Bolt springer 100 meter på lördag kväll, sade han.

Det kan man väl lugnt säga. Lipsanen siktar dock oblygt på final – ett trovärdigt mål. Bara att hoppas bra väder och gynnsamma vindar på den olympiska stadion i London.

● På tal om Ruuskanen, så var det säkert många som missade att han tog emot sitt OS-silver i samband med skid-VM i Lahtis. En fem år gammal medalj kändes mindre relevant när Iivo Niskanen skidade hem Finlands första individuella mästerskapsguld sedan 2011.

I morgon får Jessica Ennis-Hill ta emot sitt VM-guld från 2011 inför hemmapubliken i London – hennes tredje VM-guld i karriären. Ursprungligen var hon tvåa i Daegu, men upphöjdes till första plats efter att Tatjana Tjernova åkt fast i en återanalys av gamla dopningsprover. Dagens melodi: Ennis-Hill är en av elva friidrottare som får ta emot medaljer från gamla mästerskap i London 2017. Dessutom får fem lag medalj.

Om Antti Pihlakoski hade varit på hugget kunde han ha föreslagit för IAAF-styrelsen att Ruuskanen får sitt OS-silver i London i stället. IOK hade säkert varit med noterna. Det skulle kanske ha känts mera relevant med en medaljceremoni inför mer än 50 000 åskådare på samma stadion där han vann sin medalj 2012. Då skulle Finland inte ha behövt åka hem tomhänt, för faktum är att den stora publiken minns bara medaljerna.