Hundra år av scouting
Hobby Lägerområdet kryllar av folk. Det är scouter från olika generationer och kårer tillsammans med föräldrar och syskon som är samlade runt lägerelden. Tre kårfanor bärs in och det första scoutropet kör i gång.
Lägerbålet är avslutningen för ett samläger där Scoutkåren Spejarna Helsingfors, Scoutkåren Nybyggarna och Scoutkåren Munksnäs Spejarna deltagit. Lägret var en sorts släktträff eftersom alla tre kårer har samma rötter. Munksnäs Spejarna utgick från Scoutkåren Spejarna på 1950-ta- let och ett tiotal år senare bildades Nybyggarna ur Munksnäs Spejarna.
Lägerbålet är en tradition där alla lägerdeltagare samlas för att sjunga gamla och nya scoutvisor, leka tillsammans och uppträda med olika sketcher. Känslan av samhörighet finns i luften då både gamla och unga sjunger med. Det stora lägerbålet är specifikt ordnat för att fira Scoutkåren Spejarna H:fors 100-årsjubileum vilket också har lockat äldre scouter, som varit aktiva för tiotals år sedan att köra ut till Partioniemi i Lojo för att ta del av den gemensamma festen.
– Jag kände genast en varm gemenskap när jag steg in på lägerområdet. Jag kände igen min egen scouttid och var en del av gänget genast även om jag är femtio år äldre än de flesta deltagarna, säger Kaj Kaiser, som blev medlem i Spejarna våren 1957.
Scoutkåren Spejarna H:fors grundades år 1917 och har haft kårverk-
samhet sedan dess. Kåren har haft ett antal motgångar med bland annat en bomb som träffade en stuga, Spejartorpet, möglade arkivpapper och små årskullar av scouter men har ändå hållit i gång. Spejarna var bland de första i Finland som blev en samkår i stället för att ha flickoch pojkkårerna skilt. Man skulle ha flickor och pojkar skilt med olika dräkter och prov, men i stället bestämde sig Spejarna för att göra en egen kårskjorta, samordna flickoch pojkproven och bilda gemensamma kullar.
– Då vi uppmanades att ha flickorna och pojkarna i olika kårer vägrade vi. Det var ingen idé att föra två olika bokföringar och ha verksamhet för två kårer när de lika bra kunde slås ihop. Så vi gjorde det, säger Solveig Kaiser som blev medlem i kåren år 1969.
När scoutföreningen ett par år senare hade utvecklat scoutproven kunde Spejarna konstatera att några av de omarbetningar som de hade gjort gällde nu hela landets klassprov.
Många scoutkårer har specialutvecklade program som de anser tillför ett mervärde för scoutrörelse och medlemmarna. Det finns bland annat sjö– och landscouter. Spejarna är landscouter men har en tyngdpunkt på paddling och brukar därför ibland åka på paddlingsläger eller utflykter.
Scouting ger färdighet
Scoutrörelsen grundades år 1907 då Robert Baden-Powell, generallöjtnant i den brittiska armén, anordnade ett scoutläger på Brownsea Island i England. Han hade redan som ung uppskattat kunskapen om hur man lever i skogen och som en del av sina soldaters utbildning lärde han dem hur man överlever i vildmarken. Det tänkesättet lever fortfarande kvar i dagens scoutingmetoder.
– Scouting kan ge de unga något som föräldrarna inte kan. Man lär sig att ta hand om och ta hänsyn till andra och acceptera varandra, säger Solveig Kaiser.
Hon tycket att systemet som används inom scoutrörelserna där man långsamt lär sig att ta ansvar inom olika delområden fungerar bra och är en väsentlig del av hobbyn.
– Man lär sig också att hantera olika typer av situationer. Blir man aktiv i föreningen lär man sig att hantera ekonomi och får en förmåga att tänka på framtiden och inte bara handla i nuet. Det viktigaste är att man förstår att det inte är jag, utan det är vi, säger Kaj Kaiser.
Även om det är många år sedan Solveig och Kaj Kaiser var aktiva i kårverksamheten tycker de att scoutidealen ännu i dag är desamma som de var för femtio år sedan.
– Åldersgrupperna har blivit fler vilket känns stökigt men i grund och botten är det samma ideal och motton som det var då vi var unga scouter, säger de.
Färdigheter för vardagen
Scoutverksamheten är världsomfattande och det finns närmare 40 miljoner scouter runtom i världen. Det är en hobby man kan vara aktiv i eller bara hänga med på specifika program.
– Jag hade en paus på tio år från scoutverksamheten och att komma på lägret var det bästa beslutet jag gjort på länge, säger Rasmus Pettinen, 22,från Scoutkåren Nybyggarna.
– Att vara scout har gett mig färdigheter som jag behövt och har haft nytta av utanför kårverksamheten, säger Sofia Wiksten, 18, från Scoutkåren Spejarna.