Naturen härskar på Gotländska Stora Karlsö
Gotland är mer än raukar och medeltida kyrkoruiner. Ta en avstickare till Stora Karlsö och du kommer att mötas av naturupplevelser utöver det vanliga.
En halvtimmes båtfärd från Klintehamn på Gotlands västkust reser sig en brant kalkstensklippa ur havet. Det är Stora Karlsö, fåglarnas och fossilernas ö. Trots sitt namn är ön inte större än två och en halv kvadratkilometer, men som vi snart kommer att se är den begränsade landytan inte ett hinder för storslagna naturupplevelser.
Vi stiger lite vingligt i land efter en skumpig båtfärd. Innan vi kan börja vår upptäcktsfärd informerar öns tillsynsman om vilka regler som gäller under vår vistelse på ön. Vi får veta att hela ön är ett naturreservat och det är strängt förbjudet att lämna kvar eller ta med sig något från ön.
– Plocka gärna fossiler på stranden, men ta inte med dem hem, säger tillsynsmannen bestämt.
Det är ingen tvekan om att det är naturen som styr på Stora Karlsö. Gula varningsskyltar informerar oss om vilka områden som är förbjudna att röra sig på under fåglarnas häckningstid och bebyggelsen på ön är minimal. Men så är också Stora Karlsö världens näst äldsta skyddade naturområde, efter Yellowstonenationalparken i USA.
Korallrev blir kalksten
Öns historia sträcker sig 400 miljoner år bakåt i tiden när korallrev och döda havsdjur pressades samman och bildade den kalkstensgrund som ön består av i dag. Ön låg då i höjd med ekvatorn och klimatet var naturligtvis ett helt annat. Än i dag kan man hitta fossil av utdöda djur och växter bland stenarna på stränderna, bland annat bägarkorall och sjöliljor.
Det är en märklig upplevelse att vandra över det karga landskapet. Största delen av ön består av gräshed på kalkberggrund, så kallad alvarmark, som förutom på Öland och Gotland bara finns på spridda håll i världen. Nästan inga träd växer på ön, i stället breder krokiga enbuskar ut sig som en taggig matta över marken. Nedanför oss stupar berget rakt ner i havet och ovanför oss skränar sjöfåglarna ikapp.
Vanligtvis innebär en dagsutflykt till Stora Karlsö att man tillbringar fyra och en halv timme på ön. Det går också bra att övernatta på ön, antingen på vandrarhem eller lite lyxigare i den gamla fyrbyn. Kafé och restaurang finns också, men i övrigt är servicen på ön sparsam. Antalet besökare på ön är också begränsat, så fastän ön är liten behöver man inte gå långt för att hitta en plats där man ostört kan sitta med sin picknickkorg och njuta av lugnet.
I båtbiljetten ingår en guidad tur runt ön. Vår guide Gun leder oss med säkra steg längs stigarna medan hon på bred gotländska berättar om öns speciella artrikedom och mångfald av orkidéer. Under gynnsamma år kan man få se orkidéer breda ut sig i tusental över ön. I år hade tyvärr försommarfrosten tagit de flesta, och vi får nöja oss med några tilltufsade exemplar bland de tåligare ängsväxterna.
Gigantiska fågelkolonier
Men det är inte i första hand för orkidéerna man tar sig ut till Stora Karlsö, utan för fåglarna. Stora Karlsö och systerön Lilla Karlsö kallades tidigare för fågelholmarna, och inte utan orsak. Fler än 250 fågelarter har observerats på ön och 60 arter häckar där. Den mest minnesvärda uppvisningen står sillgrisslorna och tordmularna för. Närmare 30 000 grisslor trängs på klipporna där de bildar gigantiska kolonier som saknar motstycke i Östersjön. De svart- och vitfläckiga sjöfåglarna liknar små pingviner där de står tätt intill varandra på de smala klippavsatserna, och fastän lukten
Ungarna är utrustade med en fettdyna på magen som dämpar fallet och de allra flesta överlever, fastän många tuppar av för en stund.
av spillning sticker i näsan är synen spektakulär.
Vill man uppleva ett makabert skådespel ska man besöka ön i slutet av juni då grissleungarna, som inte ännu kan flyga, ska lämna redet. Vår guide berättar om hur de i skymningen tar sats och kastar sig ut över branten på vinst och förlust. Ungarna är utrustade med en fettdyna på magen som dämpar fallet och de allra flesta överlever, fastän många tuppar av för en stund.
Ett forskarteam passar på att märka ungarna när de landat på marken och på så sätt hålla koll på kolonin. Eftersom ungarna räknas i tusental är det ett stort projekt och även övernattande besökare uppmuntras därför att hjälpa till. Har man tur kan man alltså få tillbringa en kväll av semestern med att fånga fallande grissleungar bland klipporna.
En annan bra tidpunkt att besöka ön är andra halvan av augusti när fågelskyddet hävs. Då är det fritt fram att ströva på stränderna som annars endast är fåglarnas revir, och havet dessutom är behagligt varmt för en simtur. I början av september går säsongens sista avgång till ön, och sedan får man vänta till maj innan den skumpiga båten lägger ut igen. Under tiden får ön en välbehövlig vila. Stora Karlsö är trots allt djurens ö.