Skyskrapan brinner – förgäves
Stephen King-filmatiseringen The Dark Tower är mekanisk och illa underbyggd, med en platt prestation av Matthew McConaughey. ACTION/FANTASY ● Det mörka tornet
Regi; Nikolaj Arcel. Manus: Akiva Goldsman, Jeff Pinkner, Anders Thomas Jensen m.fl. Foto: Rasmus Videbaek. I rollerna: Idris Elba, Matthew McConaughey, Tom Taylor.
Att snacka Stephen King-filmatiseringar låter sig inte göras utan vidare. För det första finns det inte mycket att skriva hem om (kvalitativt sett), för det andra är den tematiska spännvidden av den kalibern att det är hart när omöjligt att hitta en röd tråd, Jane Austen-style.
Talande är också att det kanske finaste av alla Stephen King-dramer, Rob Reiners Stand by Me, de facto bygger på en novell, allt medan författaren själv tagit avstånd från det mest uppmärksammade bidraget, Stanley Kubricks The Shining.
Nåväl, ifall den gode King i dessa fall har åtminstone ena foten på marken stavar Det mörka tornet (The Dark Tower) till fantasy och trollkonster så det räcker och blir över. Filmens titel syftar på en byggnation som det illavarslande namnet till trots borgar för ett något sånär harmoniskt universum.
Det faller givetvis inte alla i smaken. Med hjälp av kidnappade och hjärntvättade ynglingar – med en mental styrka utöver det vanliga – går Walter O’Dim alias En man klädd i svart (Matthew McConaughey) in för att störta tornet och försätta världen i kaos.
Dansk dynamit
För motståndet står Idris Elbas ”Revolverman” som efter den trevande inledningen erhåller flankstöd av Jake Chambers (Tom Taylor), den i New York bosatta ynglingen
Idris Elba är väl okej men Matthew McConaughey är smärtsamt platt och låtsaselak. Och var Det mörka tornet har sin upprinnelse är och förblir oklart.
som i sina drömmar hemsöks av de övernaturliga nappatagen. Det gör att vardagen blir mera än lovligt besvärlig och till slut ser föräldrarna ingen annan utväg än att skicka killen till en klinik för problembarn.
Men innan Mörkrets makter lyckas lägga vantarna på vår hjälte flyr han – bara för att via en portal gå över till det parallella universumet. Det är vad portaler finns till för, dummer.
Filmen är regisserad av dansken Nikolaj Arcel (Den tredje makten, En kunglig affär), hos oss kanske bäst känd för att ha signerat manuset till Män som hatar kvinnor. Ombord finns också landsmannen Ander Thomas Jensen, mannen bakom dyrgripar som Hämnden, Bröder och Efter bröllopet.
Låtsaselak
Men som så ofta när filmmakare från den gamla världen tar i land på amerikanska västkusten sker det på bekostnad av originalitet och personlighet.
I inget skede får man en känsla av att Det mörka tornet är en film som bett och bönat om att bli iscensatt. Den har kommit till rätt och slätt för att det är tekniskt möjligt, för att effektmaskineriet finns där. Det vi serveras är ännu ett mekaniskt och illa underbyggt buller och bång–opus med tunna rollarbeten, modell familjen behöver en ny sommarstuga.
Idris Elba är väl okej men Matthew McConaughey är smärtsamt platt och låtsaselak. Och var Det mörka tornet har sin upprinnelse är och förblir oklart.
Måhända hade man tänkt sig att spara förklaringen till en eventuell uppföljare men stalltipset är att resan stannar här, detta trots att den litterära förlagan veterligen inbjuder till fortsatta äventyr.