”Industrisamhällets tänkesätt hänger kvar”
Handelspolitik 1900-talets industrisamhälle präglar fortfarande finländsk lagstiftning, samhällstradition och mentalitet, trots att vi nu lever i helt andra tider. Det säger professor Karl-Erik Michelsen. – Det skulle behövas en revolution i lagstiftninge
Från sekelskiftet 1900 var den rådande idéströmningen att bygga upp industri. Det gällde de flesta länder – och även Finland. Man ansåg att industrin var det bästa sättet att skaffa sig ett överskott genom att producera och sälja varor. För Finlands del kom det främst att handla om trävaror och cellulosa – halvfabrikat med lågt förädlingsvärde som gav liten vinst.
– Därför var Finland tvunget att föra en nationalistisk-protektionistisk handelspolitik med karteller och devalveringar vart tionde år, säger professor Karl-Erik Michelsen, vars bok Vapaakaupan vartija (ungefär Frihandelns väktare) kommer ut i dag, i samband med att det finländska handelskammarväsendet håller sitt 100-årsjubileumsseminarium.
Michelsens bok är ingen handelskammarhistorik i egentlig mening, utan mer en översikt över hur olika transnationella idéströmningar har präglat det finländska näringslivet.
Protektionistisk handelspolitik
Trots att frihandel enligt Michelsen är bra för ett land som Finland, som är starkt beroende av utrikeshandel, så har landet de facto bedrivit frihandel under en ganska begränsad tid. Den nationalistisk-protektionistiska handelspolitiken under 1900-talet krockade efter 1995 rejält med EU-integrationen och eurosamarbetet, som till exempel satte stopp för karteller och devalveringar.
Enligt Michelsen är det finländska samhället, med bland annat sin lagstiftning, till stora delar uppbyggt utifrån 1900-talets gamla industrisamhälle, vilket också skapar krockar med dagens näringslivsstruktur.
– På 1950-talet var Kekkonens tanke att bygga upp industri i hela landet. Man utgick från att den skulle vara bestående i tvåhundra år åtminstone. I samma tidsperspektiv betraktade man Sovjethandeln. Det här tänkesättet kom att prägla allt från bolagens organisationer och teknologi till landets lagstiftning, samhällstradition och hela mentaliteten. I stor utsträckning lever tänkesättet kvar och det är svårt att få dagens näringsliv att passa in. Det skulle behövas en revolution i lagstiftningen för att få den att passa dagens förhållanden, säger han.
Ännu på 1990-talet och början av 2000-talet fungerade Nokia som en sorts bro mellan det gamla och nya samhället, men i dag är Nokias roll en annan.
Självförsörjningstanken stark
Precis som hos andra europeiska länder som uppstod efter första världskriget rådde i Finland en stark självförsörjningsideologi som kom att sätta sin prägel på näringslivet. Ett exempel är statsbolagens dominans, framför allt på 1920- och 1930-talen samt på 1950-talet. Staten har inte bara varit en passiv hjälpare utan tagit en aktiv roll i bolagen. I skogsbranschen var Enso-Gutzeit störst, Outokumpu hade monopol i gruvbranschen, Imatran Voima och Neste dominerade inom energi, samt VR och Finnair inom logistikbranschen – samtliga bolag med staten som huvudägare. Statsbolagens intresse var i första hand den inhemska marknaden, medan exporten ofta kom i andra hand.
– Också Sverige har haft starka statsbolag, men även stora privata företag till exempel inom Wallenbergsfären. Storbritannien hade många statsbolag fram till Thatchers privatiseringspolitik på 1970-talet. I Finland inleddes privatiseringsvågen betydligt senare, framför allt under Paavo Lipponens regering på 1990-talet. Intäkterna från utförsäljningen styrdes i stället till forskning via bland annat Tekes och Sitra, och bidrog till utvecklingen inom högteknologi och ict.
Självförsörjningsidealet var oförenligt med frihandel. Under 1900-talet försökte Finland i stället bygga upp bilaterala handelskontakter till bland annat Storbritannien, Tyskland och USA.
– Väljer man frihandel så tar man risker – spelplanen är stor. Det är lättare med bilaterala avtal, men där har man inte samma skalfördelar som inom frihandel.
Självförsörjningstanken befinner sig också på kollisionskurs med ett allt djupare integrerat Europa.
Är Hanhikivi ”vår” reaktor?
Enligt Michelsen har självförsörjningsideologin satt tydliga spår också i Finlands energipolitik, vilket förklarar varför Finland – i motsats till många andra europeiska länder – nu väljer att satsa på kärnkraft.
– Varför behöver Finland två nya kärnkraftverk? Kina ökar sin kärnkraftskapacitet, men de bygger upp ny industri. I Finland däremot minskar industrin. Högteknologi är inte energikrävande.
Enligt Michelsen är det en schizofren tanke att Finland ska kunna kontrollera sin egen energiförsörjning när tekniken kommer från Ryssland.
– Vi betraktar Hanhikivi som ”vår” reaktor som vi kontrollerar, när det i själva verket är en möjlighet för Ryssland att utöva inflytande.
Enligt Michelsen var Finland ett utpräglat högteknologiland i bara cirka 20 år, men är det inte längre.
Nu är högteknologin mera jämnstark med servicenäringarna och den gamla skogsindustrin som fått ett nytt uppsving.
– I början av det nya millenniet var den allmänna uppfattningen att pappersbruken hörde till en svunnen tid och att gruvorna kunde stänga, nu var det it som gällde för Finland. Men den största investeringen just nu är Metsä Groups cellulosafabrik i Äänekoski, en hundra år gammal industri. Om någon 1998 eller 1999 hade sagt att vi ska bygga en jättestor cellulosafabrik hade man trott att han eller hon varit galen. Men nu är vi där igen.
Den största investeringen just nu är Metsä Groups cellulosafabrik i Äänekoski, en hundra år gammal industri. Om någon 1998 eller 1999 hade sagt att vi ska bygga en jättestor cellulosafabrik hade man trott att han eller hon varit galen. Men nu är vi där igen.
Karl-Erik Michelsen Professor