Nedstämt Åbo hedrade offren

Tyst och stilla samlades hundratals människor på Salutorget i Åbo under lördagen för att minnas och hedra offren i fredagens knivattack. Många hade svårt att förstå hur en terrorattack kunde ske här och var rädda för att dådet kommer att leda till konflik

Redan från morgonen har många Åbobor kommit till det hörn av Salutorget där det första offret knivhöggs, för att tända ljus och lägga ner blommor. På plats finns även Röda Korsets frivilligarbetare som stöd för dem som vill prata om händelserna. En av de frivilliga säger till HBL att det människorna velat prata om har varierat stort.

På lördagen bekräftade polisen att gärningsmannen och de fyra övriga gripna är marockaner.

– Främlingsfientlighet har varit på ytan hos många, säger frivilligarbetaren.

Tryckt stämning

Författaren Zinaida Lindén besöker torget på förmiddagen.

– Något irrationellt behov av att komma hit och bekräfta att det verkligen skett hade jag, säger hon.

– Det känns surrealistiskt, det finns inga ord.

Lindén lägger ner två rosor vid minnesplatsen – enligt den ortodoxa traditionen ger man ett jämnt antal rosor åt en död person. Hon gick även ett varv till den ortodoxa kyrkan som ligger i den norra ändan av torget. Den var dessvärre stängd.

I Åbo domkyrka ordnades på fredag kväll en bönestund för knivattackens offer. I går höll kyrkan öppet normalt – men i muntrare tecken då några bröllop stod på agendan.

– Som en normal lördag eftermiddag, säger vaktmästaren.

På torget konstaterar Åbobon Marita Sainio att hon mycket väl kunde ha varit ett av offren, eftersom hon dagligen rör sig i området.

– Jag har alltid tänkt att sådant här inte kan hända i Åbo, men inte tycks man ju vara trygg någonstans.

Eftersom gärningsmannen var från Nordafrika tror hon att också oskyldiga personer med utländsk bakgrund kommer att få lida efter dådet, då en del människor stämplar en hel grupp på grund av en individ.

– Av invandrarna är ändå största delen ordentliga, säger Sainio.

En blomförsäljare, som vill vara anonym, säger att hon länge tänkt att något sådant här kan ske i och med att Finland tagit emot många flyktingar de senaste åren.

– Hittills har våldsdåd oftast riktats mot bekanta personer, till exempel i hemmet. Men inte vet man ju när det här händer på nytt.

Blomförsäljaren såg inte själva knivdådet, men blev skrämd och började darra då ”ett fruktansvärt skrikande” hördes från andra sidan torget. Hon säger att alla torgförsäljare satte sig i trygghet då polisen gav order om det.

– Lite rädd var jag att komma hit i dag, men då polisen meddelat att de kommer att patrullera här tänkte jag att det väl måste vara tryggt.

Henri Wikman var på jobb vid den närbelägna gågatan då knivattacken ägde rum.

– Min fru såg attacken och ringde mig. Jag förstod ju inte alls vad som var på gång och sa bara åt henne att gå någonstans där det är tryggt – man visste ju inte hur många gärningsmän det fanns, säger han.

Under fredagseftermiddagen spreds en hel del rykten om dådet. Av dem visade sig många vara osanna. Men då det händer och det inte finns någon bekräftad information kan man inte helt och hållet tro att den information som sprids är falsk, säger Wikman.

– Inte tror jag ändå att någon med flit spridit falska rykten.

Han är rädd för att det skedda leder till konflikter mellan invandrare och främlingsfientliga.

Vad är viktigast just nu?

– Att inte ha fördomar mot andra människor, och att inte vara rädd, säger Wikman.

Ehsan och Laura Hosseini har kommit till torget för att se vad som är på gång. Ehsan är från Afghanistan och har bott i Åbo i två år. Han är rädd för att främlingsfientligheten nu ökar.

– Folk ser på en som du skulle ha gjort något fel. Alla mina vänner känner inte sig så bekväma här, de går inte till barer eftersom de möter rasism där. Då man går över vägen vid ett övergångsställe så stannar inte en del bilister då de ser vilken hudfärg man har – det har hänt mig många gånger, berättar Ehsan.

Han säger att finländarna under hans tid i Finland börjat förhålla sig lite bättre till invandrare, men vet inte vad som kommer att hända nu.

– Nu är det viktigt att hålla ihop, att inte dra felaktiga slutsatser och att ta vara på varandra, säger Laura.

Vi pratar med studerandena Helena och Maaria då de tänder ett minnesljus. Helena flyttade till Åbo så sent som i fredags och de båda är uppskakade av dådet.

– Det kändes naturligt att komma hit till torget, säger Maaria.

– Man vill se andra människor, stöda varandra – de flesta godkänner inte sådana här dåd, säger Helena.

Hon tror att en lång period av illamående och andra slags motgångar kan ligga bakom det att någon väljer att utföra en attack som den i Åbo.

– Man kan aldrig ge psykvården för mycket resurser, säger Helena.