Stram invandringspolitik, hård retorik
Sylvi Listhaug är stolt över den strängaste invandringspolitiken i Norges historia, som hon menar att Fremskrittspartiet har fått igenom i regeringen. Hennes retorik är ändå snarare ett oppositionspartis.
Sylvi Listhaug blev invandrings- och integrationsminister i den norska regeringen i december 2015 när posten inrättades. Hon representerar Fremskrittspartiet, som kan ses som första högerpopulistiska partiet i regeringsposition i Norden.
Partiet bildade regering med statsministerpartiet Høyre efter valet för fyra år sedan, då Fremskrittspartiet fick 16,3 procent av rösterna. En opinionsmätning från NRK, som publicerades på tisdagskvällen, ger partiet 15 procent.
När det grundades för fyrtio år sedan drev partiet kraftiga skattesänkningar. Nu står en stram invandringspolitik högt på agendan.
– Vi har lyckats väldigt bra. Vi har fått den strängaste invandringspolitiken någonsin, svarar Sylvi Listhaug till HBL på frågan om vad partiet åstadkommit i regeringen.
Under det första halvåret sökte 2 624 personer asyl i Norge vilket enligt henne är en rekordlåg tillströmning och ”det önskar vi att den fortsatt ska vara”.
”Odlar konflikt”
Listhaug har också gjort sig känd för kontroversiella uttalanden. För någon vecka sedan sade hon exempelvis i en valdebatt att Kristelige Folkepartis partiledare ”och andra politiker slickar imamer uppför ryggen”. Till saken hör att partiet, och också liberala Venstre, är stödpartier för regeringen.
– Retoriskt odlar hon konflikt, säger Kjetil B. Alstadheim, politisk redaktör på Dagens Naeringsliv.
Han menar att Listhaug beter sig som om Fremskrittspartiet skulle vara i opposition, trots att partiet sitter i regeringen. Hon vill att väljarna ska veta vad hon egentligen står för – även om partiet i sin regeringsposition också har tvingats till en del kompromisser.
Kjetil B. Alstadheim säger att statsministern Erna Solberg har gett sin invandringsminister stora friheter men att Sylvi Listhaug också är en belastning. Det visar inte minst konflikten med stödpartierna som regeringen är beroende av.