När får Finland upp ögonen för mer oberoende privat sparande?
Hushållens skuldsättningsgrad bara ökar och sparkvoten är klart negativ. När får finländarna upp ögonen för fler, fria och mera oberoende sparformer?
I våra västra grannländer Sverige och Norge har politiker redan för länge sedan insett nyttan med att stödja privat sparande. Trots att kostnaderna, för såväl arbetsgivare som arbetstagare i det övrigt väl organiserade finländska pensionssystemet, är och håller på att bli orimligt höga verkar det inte i Finland finnas någon stark politisk vilja eller ens intresse för att stödja och sporra till privat sparande. En öppen dialog och diskussion i hela branschen behövs för att utforma en effektiv, förmånlig och oberoende sparform.
I Norge har man beslutat att stödja privat sparande med ett så kallat aktiesparkonto (ASK). Systemet, som träder i kraft i september i år, kommer att ge möjlighet att spara på detta konto utan bindningstid och utan negativa skatteeffekter vid byte av placeringsinstrument. Skatt på vinsten realiseras först då hela det insatta kapitalet har tagits ut. För att skapa en effektiv och konkurrenskraftig produkt blir det möjligt för de flesta finansbolag att erbjuda dessa konton.
I klartext betyder detta att inte bara banker och livbolag utan även värdepappersföretag och fondbolag får rätt att erbjuda denna produkt. Kontot har fri bytesrätt mellan olika aktörer och en kund kan ha konton hos flera aktörer. Försäljning eller byte av aktier eller fondandelar skatteförs inte förrän man tar ut pengarna från kontot. För att försäkra sig om att produkten ska bli en succé kommer man att tilllämpa en övergångsregel så att personkunder kan flytta sina nuvarande innehav till detta nya sparkonto utan skattekonsekvenser.
Även Sverige har redan länge stött privat sparande genom ett liknande konto, det så kallade investeringssparkontot (ISK). Tanken är även här att stimulera sparande och göra det enklare för privatpersoner att äga aktier, fonder och andra värdepapper. Kontot är kostnadsfritt och transaktioner inom ISK är skattefria. Även administrationen har gjorts mycket enkel, eftersom transaktioner inte behöver deklareras. På kontot utmäts en årlig schablonskatt som är baserad på statslåneräntan och kommer att vara 0,375 procent för 2017.
Även i Sverige har det livligt diskuterats om möjligheten att utvidga rätten att erbjuda ISK-konton. Värdepappers- och fondbolag kommer troligtvis ännu i år att få rätt att erbjuda dessa konton, vilket ökar konkurrensen och sänker kostnaderna för privatsparare. Skillnaden mellan dessa sparkonton (ISK och ASK) och kapitalförsäkring, eller ”försäkringsskal”, är förstås att tillgångarna på dessa sparkonton ägs direkt av kontoinnehavaren. En kapitalförsäkring är man förvisso också ägare till, men definitionsmässigt är det försäkringsgivaren som registreras som ägare till de underliggande tillgångarna.
Hurudan är då situationen i Finland? Vi saknar helt en nystart efter det snöpliga utfallet med PS-sparkontona. Vi behöver en effektiv och konkurrenskraftig produkt som erbjuds oberoende och förmånligt av alla typer av värdepappersbolag, och inte enbart av banker och försäkringsbolag. Produkten bör vara lätt förståelig både vad gäller beskattning och uttagningsrätt. Olika politiska vindar och åsikter i samhället får inte heller påverka spararnas tillit till dessa konton.
Sparar man långsiktigt till sin pension vill man inte bli ”lurad” av politiska svängar kring denna produkt. Spararna behöver även ha fri bytesrätt mellan leverantörer så att marknaden blir effektiv för dessa produkter. Det ligger i alla finländares intresse att sparandet blir lättare och att alla behandlas likvärdigt. Därför borde lagstiftaren nu agera snabbt i denna fråga. Modeller finns i våra nordiska grannländer – nu är det dags att modernisera sparformerna också i Finland!