Dags för Sverigekampen – men idrottarna längtar efter semester
Friidrott Landskampen mot Sverige brukar beskrivas som en av friidrottsårets höjdpunkter. Men efter en tung sommar längtar landslagskaptenerna Oskari Mörö och Kristiina Mäkelä bara efter att säsongen ska ta slut.
STOCKHOLM Det ska sägas direkt. Den finländska friidrottssäsongen har inte varit någon dans på rosor. LagEM på hemmaplan i Vasa lovade gott men sedan kom skadorna och motgångarna och all form av VM-framgång uteblev.
Oskari Mörö hör till dem som haft lätt att hålla sig för skratt. I våras var det en skada som lade sordin på stämningen och då löpningen började fungera igen fick han nya hälsoproblem. Problem som han inte har velat tala om och som krävt antibiotika.
Inför säsongens absolut sista tävling berättar häcklöparen att det handlat om mykoplasma, och att han bara väntar på att tävlingsåret ska ta slut.
– Det har varit tungt, så många problem. Bra att det bara är en tävling kvar och att det sedan är över. Det har varit psykiskt tungt och det ska bli skönt att snart få se fram emot nästa säsong, säger Mörö.
Mörös personbästa lyder 49,04 medan hans snabbaste tid i år är 50,38. Det bästa med helgens Sverigekamp är i Mörös ögon att det inte gäller tider utan hur många svenskar han lämnar bakom sig.
– Så har jag egentligen resonerat under alla de senaste tävlingarna eftersom formen varit vad den varit, säger Esbo IF-idrottaren, som nyss är hemkommen från Universiaden i Taipei där han slogs ut i semifinalskedet.
– Jag har ätit antibiotika och lite bättre känns det men det går inte att trolla heller.
Simmar gärna i vattengraven
Som om det inte skulle vara nog att kaptenen Mörö bara längtar efter säsongsslut så att han får sätta sig ner och analysera läget delar trestegshopparen Kristiina Mäkelä hans inställning.
– Då jag först fick höra att jag är vald till kapten i Sverigekampen tänkte jag att oj nej, jag orkar inte med mera ansvar utan vill bara att det ska bli höst. Men nästa tanke var att det så klart är jätteroligt att la- get valde mig och jag hoppas att det går så bra att jag får simma i vattengraven.
– Vem hoppas inte det, kommenterar Mörö.
Sett till statistiken ska mycket hända för att Mäkelä ska få fira seger över de svenska damerna – ungefär femtio poängs förlust ser det ut att bli. För Mörö och herrarna är en vinst något mera sannolik eftersom det på herrsidan sett till årsbästa skiljer drygt tjugo poäng i svensk favör.
– Jag löper 400 meter häck i landskampen för femte gången och har aldrig förlorat. Den här gången blir det svårt eftersom utgångsläget är sånt som det är, säger Mörö som i första hand utmanas av Isak Andersson som klarat 50,05 i år.
Mäkelä ser krasst på tävlingen också hon. Formen känns visserligen bra men hur bra kroppen håller är ett frågetecken.
– Det kan hända att jag hoppar ett segerhopp och sen får det vara. Hellre det än att avsluta säsongen med en skada, säger Mäkelä och tillägger.
– Det här har verkligen varit en kort och koncis säsong för mig – fyra tävlingar.
Mäkeläs och Mörös lätt dystra tongångar flankeras av förbundskapten Jorma Kemppainen, som konstaterar att det skett bra saker tidigare under säsongen men att VM i London blev en besvikelse.
I det blågula lägret är tongångarna de motsatta och en VM-medalj och ytterligare sex finalplatser får godkänt av Karin Torneklint, förbundskapten.
– Det är många yngre idrottare som tagit steget upp till toppskiktet i sommar. Och för dem som inte tog sig till VM är landskampen ett av de stora målen innan man sätter punkt för säsongen.
Inför Sverigekampen talas det alltså en hel del om att avsluta säsongen. Vad är det då som egentligen händer om två dygn då tävlingen på Stockholms stadion är över?
– En månad tar jag paus. Då vill jag inte ha några tidtabeller. Jag har aldrig i mitt liv varit på solsemester, kanske det skulle vara något, säger Mäkelä.
– Jag har inga fritidsproblem. Det blir säkert en hel del bollsport med vännerna, men ingen träning som har med löpning att göra, säger Mörö.
Sedan kommer kaptensduon in på att vad de egentligen vill göra nästa vecka är att gå och se Finland i basket-EM, men någonstans under den diskussionen blir det bråttom. En del förberedelser inför säsongavslutningen och Sverigekampen återstår trots allt, hur motig sommaren än har varit.
Då jag först fick höra att jag är vald till kapten i Sverigekampen tänkte jag att oj nej, jag orkar inte med mera ansvar utan vill bara att det ska bli höst. Kristiina Mäkelä Trestegshoppare, kapten i Sverigekampen