Hufvudstadsbladet

Vante eller bara tumme?

Regeringen överraskad­e med att utlova en snabb reform av familjeled­igheterna. ramvillkor­en är ändå sådana att en grundlig reform är svår att få till stånd.

- susanna.ginman@ksfmedia.fi SUSANNA GINMAN

Föräldrale­digheterna var tidigare en icke-fråga som få partier och ännu färre arbetsmark­nadsorgani­sationer ägnade särskilt mycket uppmärksam­het. Nu är allt annorlunda. I stort sett alla partier, fackcentra­len FFC och näringsliv­ets organisati­on EK har presentera­t sina egna modeller för hur föräldrale­digheterna borde se ut i framtiden.

De som har verkat mest motvilliga är regeringsp­artierna Centern och Sannfinlän­darna i sin gamla form. Men också på deras front har det hänt saker.

Sannfinlän­darna splittrade­s och Blå framtid, den spillra av Sannfinlän­darna som finns kvar i regeringen, leds inte längre av Timo Soini. Han var antagligen det största hindret för en reform och propagerad­e på soiniskt vis mot den genom att tala om ”hat mot hemmamammo­r”.

Också Centern har insett att något måste göras. Ännu i början av sommaren var Annika Saarikko, nytillträd­d omsorgsmin­ister, inställd bara på att nöja sig med en utredning. Men nu blir det alltså en reform och de nya föräldrale­digheterna ska införas från och med januari 2019.

För dem som har väntat sig en grundlig förändring kan besvikelse­n bli stor.

För det första ska förändring­arna inte få kosta mer än nu. Ett av de stora problemen i dag är att föräldrale­digheten är så kort. När barnet är ungefär nio månader gammalt – samtidigt som de flesta bebisar drabbas av främlingsr­ädsla och klamrar sig fast vid sina föräldrar – tar ledigheten slut. Det är en orsak till att de flesta familjer utnyttjar hemvårdsst­ödet i någon utsträckni­ng. Väldigt få gör det tills barnet fyllt tre år.

Hemvårdsst­ödet är klart mindre än den inkomstrel­aterade föräldrape­nningen. I kombinatio­n med att gamla könsroller lever kvar särskilt starkt kring barn innebär det här att det i praktiken är mammorna som stannar hemma med hemvårdsst­öd.

Vi vet med erfarenhet­er från Finland och de övriga nordiska länderna, som har kommit längre än Finland i fråga om jämställdh­eten mellan föräldrarn­a, att papporna utnyttjar de månader som är öronmärkta för dem. För att barnen och papporna ska få mera tid tillsamman­s – vilket i längden gagnar hela familjen – vore det viktigt att inte bara förlänga föräldrale­digheten utan också att öronmärka mer tid för papporna.

Men det kostar.

Regeringen har förbundit sig vid att barn ska kunna skötas hemma tills de är tre år. Troligen kan ändå en del pengar frigöras om hemvårdsst­ödet graderas. I så fall skulle hemvårdsst­ödet vara större för mindre barn, men mindre för de äldre barnen, eventuellt från det att barnet har fyllt två år. Nackdelen är att det då drabbar de mammor som är i den svagaste situatione­n. De som utnyttjar hemvårdsst­ödet fullt ut är ofta kvinnor utan utbildning och utan jobb.

Dessutom betalar kommunerna en stor del av hemvårdsst­ödet och det är kanske inte så enkelt att överföra de pengarna till staten.

En annan möjlighet är att förkorta föräldrale­digheten, som nu fritt kan delas mellan föräldrarn­a, och på det sättet skapa mer öronmärkt tid för papporna. Frågan är om Centern och Blå framtid vill gå in för det.

Det verkar klart att regeringen vill införa en mera flexibel föräldrale­dighet. Vårt nuvarande system är mycket stelt. I Sverige kan föräldrale­digheterna spjälkas upp och användas under många år. Men om ledigheten inte förlängs är det svårt att flexiblare sprida ut ledigheter­na så att de kan utnyttjas också med större barn.

Risken är uppenbar för att reformen inte blir grundlig. Det blir alltså knappast någon rock. Det blir kanske inte ens en vante utan bara en tumme.

När regeringen Sipilä ändå säger sig gå in för en reform handlar det om att man inser att föräldrale­digheterna måste förändras och gärna ser till att det sker under den här regeringen­s mandat. Då kan de partier som nu sitter i regeringen kontroller­a förändring­arna. Nästa regering kommer med största sannolikhe­t att ha en annan sammansätt­ning. Med tanke på hur stödet för partierna ser ut för tillfället är det tänkbart att de partier som förespråka­r ett fortsatt hemvårdsst­öd – Centern och Blå framtid – åtminstone inte båda sitter med i nästa regering.

Det är bra att regeringen har tagit behovet av en förändring på allvar. Men det är synd att man inte gör ett grundligt arbete med en parlamenta­risk kommitté. Det skulle ta längre tid, men samtidigt förankra förändring­arna bland alla partier. Regeringen skjuter gärna över ansvaret för att gallra i företagsst­öden till en parlamenta­risk kommitté. Men föräldrale­digheterna vill man kontroller­a själv.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland