Nordea snart ett Åminne blott

●●Nyheten damp ner som ett inkassokrav i brevlådan. Nordea tar sitt pick och pack och transfererar sig självt till Finland. För oss kunder känns det som en naturlig utveckling. Först avvecklar de bankkontoren och flyttar över alla tjänsterna till webben, sedan skrotas kontanterna, för att slutligen flytta utomlands. Det hela låter allt mer som en nödplan för en livskrisande medelålders man som drömmer om att ”downshifta” och jobba hemifrån. Och kanske stämmer den bilden med verkligheten?

Visst, just nu diskuteras fördelarna med Finland som bankland med lägre resolutionsavgifter, färre bankskatter och tillgång till stabiliteten i det europeiska banksystemet. Det skälls på den socialdemokratiska regeringen som muckat bråk med storbanken och som inte vetat bättre än att gå med på Nordeas krav. Det pratas skatteförluster, prestigeförluster, jobbförluster och fördelar för oppositionen i det kommande valet nästa år.

Nästan alla förbiser det faktum att fyra personer i Nordeas ledning har gått på handelshögskolor i Finland. De längtar hem helt enkelt till mumma, mommi och Mumin.

●●Det är inte helt okänt att direktörer sneglar på varandras löner eller att man jämför boende och statusprylar. Men vad gör man när man redan har topplön, Rolexklocka och yacht? Styrelseordförande Björn ”Nalle” Wahlroos har köpt paradvåningar i både Helsingfors och Stockholm, samt äger en friherrlig herrgård i Åminne. Det är en sak att ta Porschen ut till hästgården utanför stan, men att som Nordeas ledning dra det hela ett snäpp längre och i stället låta företaget pendla hem till dem borde skapa avund bland direktörer hela vägen till Wall Street.

Nu kommer Nalle Wahlroos kunna sköta en koncern med över 30 000 anställda utan att kliva ur ylletossorna på Åminne herrgård med katten i knät och en kopp rykande hett örtte inom räckhåll. Det är status om något. Till och med Donald Trump var ju tvungen att flytta på sig till Vita huset.

Samtidigt är det lite som en mygga som försöker sluka en padda. Finanskoncernen Nordeas balansomslutning är tre gånger så stor som den finländska bruttonationalprodukten. När föregångaren Nordbanken höll på att gå under vid finanskrisen 1990–94 förstatligades den och runt 6,5 miljarder euro sköts till i olika räddningspaket. Det ansvaret hamnar nu hos finländarna och Europeiska bankunionen. Men de farhågorna viftas idag bort med att Nordea är så stor att den inte kan låtas gå under – too big to fail. Lite grand som vissa direktörers egon.

●●Att den finländska regeringen myser går det inte att ta miste på i reaktionerna på flytten. De har lyckats att snuva åt sig kronjuvelen inom den svenska banksektorn helt utan egen insats. Och det på bekostnad av ärkerivalen Sverige. Det är nästan förvånande att inte Juha Sipilä redan har sprungit naken längs med Esplanaden för ett dopp i Havis Amanda-fontänen. För vad är ett guld i hockey-vm i jämförelse med Nordeas guldklirr i bankvalven.