Rörelser till och från det figurativa
KONST ●●Ernst Mether Borgström och Sarah Morris
Emma – Esbo moderna konstmuseum. Till 7.1.2018.
På konstmuseet Emma visas två olika utställningar som båda handlar om abstraktion. Ernst MetherBorgström (1917–1996) visas stort på Emma på grund av sitt 100-årsjubileum med över 150 målningar, grafik och skulpturer, som en fortsättning på museets serie av finländska modernister. Kuratorn Timo Valjakka har valt att visa amerikanska nutidskonstnären Sarah Morris (f. 1967) i samband med detta. Hon har gjort en 30 meter lång muralmålning för museet och ställer även ut videoverk och målningar. Det är lätt att gå vilse bland dessa två utställningar, även om konstnärerna är olika blandas de ihop och man ställs inför frågan om skillnaden mellan dagens och sextiotalets abstrakta konst?
Ernst Mether-Borgström tas fram som en abstrakt pionjär och en färgens mästare. Den retrospektiva utställningen visar hur han inledde sin karriär som grafiker med en rad figurativa verk, för att så småningom övergå till det nonfigurativa. De små motordrivna skulpturerna på utställningen visar hur konstnären ville skapa en förening mellan konst och teknik. Dessa står i spännande kontrast till intima och lyriska oljemålningar med bollfigurer och starka färgkompositioner. Det är med andra ord överraskande att hitta olika känslotillstånd mitt bland kantig konstruktivism.
Man ska uppleva verken
Traditionellt har abstraktionen i konsten uppfattats som en rörelse bort från den figurativa efterbildningen i riktning mot den rena bilden. Mether-Borgström ville uttryckligen att man skulle uppleva hans verk, inte tolka dem. Sarah Morris betonar däremot hur vi ser på rummet och hur vi kodar den konstruerade världen omkring oss.
Hon inleder sin utställning med en 30 meter lång färgstark väggmålning. Det tog cirka tre veckor för Morris’ assistenter att förverkliga de släta färgytorna som hon skissat fram på dator. Morris, är känd för sin särpräglade användning av färger och har starkt tagit fasta på Aarno Ruusuvuoris arkitektur, samt de omgivande tallarna. Lätt kunde man tro att verket är planerat för denna byggnad på sextiotalet. Men Morris är mera mångfasetterad än så. Sedan 1990-talet har Morris gjort platsbundna målningar och filmer, i arkitekturlandskap från storstäder som New York, Los Angeles och Chicago.
Möts på dynamiskt sätt
På utställningen visas tre filmer som är filmade i cinema verité-stil, bland annat i ett ölbryggeri Rio de Janeiro, i Mies van der Rohes och Philip Johnsons glasbyggnader samt på Frank Gehrys Louis Vuitton-museum i Paris. Progressiv elektronisk musik förhöjer den visuella upplevelsen av videoverken. Filmerna belyser vårt intuitiva förhållande till arkitektur och det hela blir ett slags alternativ dokumentation av vår omgivning. Färger och rytmer som hittas i videoverken upprepas i ett antal abstrakta målningar som berör Rio de Janeiro. Morris beskriver sina filmer som ”förtätade manifest” för sina målningar, de hör ihop.
Då Morris kodar om fasader och andra komponenter i till exempel kontorsbyggnader till mönster i starka färger, klarlack och strikta rutnät ger det hela en känsla av att det viktiga är det som är frånvarande. Abstraktionen i Morris konst leder inte bort från det figurativa, som i MetherBorgströms fall mot den rena formen, utan man kan i stället påstå att hon eftersträvar en väg som lockar och leder en mot det figurativa. I allt detta möts Ernst Mether-Borgströms och Sara Morris verk på ett dynamiskt sätt. Utställningarna visar hur en fortsatt abstrakt konst kan visa på en mer komplex förståelse av modernismen och den abstrakta konsten.