Norska partiledaren Gahr Støres affärer överskuggar debatt
Frågor om Jonas Gahr Støres privata affärer och placeringar tar allt mer fokus från den politiska diskussionen i ett Norge där valkampen går het. Det är inte okontroversiellt att vara förmögen och ledare för ett socialdemokratiskt parti.
När den norska valkampen går in på upploppet får socialdemokratiska Arbeiderpartiets ledare tidvis fler frågor om sin privatekonomi än sin politik.
I veckan har det bland annat avslöjats att Jonas Gahr Støre har placerat i en fond som inte uppfyller de krav som Norge ställer på sin egen oljefond.
”Affärerna har synliggjort en klyfta mellan Jonas Gahr Støre och den verklighet en stor del av partimedlemmarna lever i”, skriver HBL:s Nordenkorrespondent.
Utfrågningen vid en av valbodarna utanför Stortinget är avslutad, och vi journalister flockas kring Jonas Gahr Støre. Han är ordförande för norska Arbeiderpartiet och kämpar för att få sitt parti tillbaka in i värmen efter fyra år i opposition. Läs: Han vill att Arbeiderpartiet ska bilda regering efter valet på måndag, och då är hans position självklart statsministerns.
Men han kämpar i uppförsbacke. Opinionsmätningarna visar på ett borgerligt övertag, med den sittande statsministern Erna Solberg från konservativa Høyre i spetsen.
Den här höstliga förmiddagen i Oslo får Gahr Støre svara på frågor om varför väljarstödet för Arbeiderpartiet har sjunkit så kraftigt, när det ännu i våras närmast såg ut att bli en promenadseger för honom. Ännu mer krävs han ändå på svar om sin privata ekonomi och sina placeringar. För en hel del av fokuset kring honom har de senaste dagarna handlat om just det.
Det är ingen hemlighet att Jonas Gahr Støre är en förmögen man. Pengarna har han ärvt, hans familj övertog kamintillverkaren Jøtul på 1920-talet. Det han har gjort kallas ofta för en omvänd klassresa. Rik, har gått i fransk elitskola, varit knuten till Høyre – och är sedan 2014 ledare för Norges socialdemokratiska parti.
Redan en längre tid har hans ekonomi granskats i norska medier. 2012 skrev tidningen VG om att han ägde andelar i två gastanksfartyg, en placering som inte fanns i registret över parlamentarikernas placeringar.
Dagbladet avslöjade i år att Gahr Støre investerat i ett fastighetsprojekt i Oslo, där arbete utfördes klart under de standarder som Arbeiderpartiet vill ha i byggbranschen. Han anklagas för att ha fått gratis mäklarhjälp av en vän i försäljningen som gav en vinst på nästan en halv miljon euro.
Den senaste veckans uppståndelse handlar om att han skulle ha investerat i en aktiefond som inte uppfyller de krav som Norge ställer på sin egen oljefond. Enligt Dagens Naeringsliv handlar det om placeringar i ett franskt företag som är inblandat i tillverkning av atomvapen.
Jonas Gahr Støre har betonat att allt har skett i enlighet med de regler som Stortinget ställer. Han ska också ha sålt ut när omständigheterna blivit kända.
Så varför detta spinn den senaste veckan? Inom Arbeiderpartiet finns bilden av att det är högersidan som har satt i gång det som ett led i valkampen.
När några andra journalister och jag möter Erna Solberg på torsdagseftermiddagenfår hon frågan om Gahr Støres ekonomi blivit aktuell igen, och om det handlar om en smutskastningskampanj. Hon svarar:
– Det vet jag ingenting om, jag vet inte varför det kommer nu. Det är ju så att vi alla blir synade i sömmarna när det blir val.
Hon själv har valt att inte kommentera hans affärer eftersom hon inte vet mer än vad medierna rapporterar, säger hon. Har allt detta då del i det fallande opinionsstödet för Arbeiderpartiet och Jonas Gahr Støre?
Utfallet i valet klarnar tidigast sent på måndagsnatten – den slutliga opinionsmätningen som han själv kallar det.
Klart är ändå att kontrasten mellan en stor del av partimedlemmarnas verklighet och partiledaren så här har synliggjorts.
– Støre kommer från en rik familj och är mycket akademisk i sitt språk, och det kan inte väljarna känna igen sig i, säger historikern Lars Hovbakke Sørensen till nyhetsbyrån NTB.
Trine Eilertsen, politisk redaktör på Aftenposten, kallar det att ledaren för ett socialdemokratiskt parti är rik som något ”pikant”. Hon tror ändå han är uppriktig när han menar att han gjort så gott han har kunnat.
Problemet är, enligt henne, att Gahr Støre och hans stab inte har lagt korten på bordet med en gång utan har öppnat upp först när de har tvingats till det. Och att ingen har sett att det är helheten av allt, som hon trots allt beskriver som småsaker, som har ”flyttat uppmärksamheten från politik till fond”, som hon skriver.
Jonas Gahr Støre är en proffspolitiker men kan nog inte helt dölja sin frustration den här förmiddagen i Oslo när bandspelare och mikrofoner trycks mot honom och han får upprepade frågor om placeringarna. Medarbetare och livvakter föser honom fort vidare.
Nej, det blev inte så mycket tal om politik den här gången heller.