Politisk rädsla minskar inte antalet självmord
Till skillnad från det övriga Norden har Finland inget nationellt program för att förebygga självmord. Som en konsekvens dör över 700 finländare till följd av självmord varje år. Dödsfall som vi i mycket stor utsträckning kan förebygga. Trots det visar regeringen ingen ambition för att ta itu med problemet. Men politisk overksamhet bidrar inte till färre tragedier. Det är dags att vi använder oss av den kunskap som i dag finns för att förebygga självmord och att våra politiker visar handlingskraft.
Självmord har alltid omgärdats av myter, stigma och okunskap. Även om självmorden i Finland har gått ner under många år har vi fortfarande högst antal självmord per 100 000 invånare i Norden. När våra nordiska grannländer nu insett att självmord är ett oerhört stort samhällsproblem som det är vår skyldighet att förebygga är det mer än hög tid att även den finländska regeringen följer samma spår.
I Sverige antog riksdagen en nollvision 2008. Ingen skulle behöva hamna i en så utsatt situation att självmord tycktes vara den enda utvägen. Efter en blygsam start händer nu mycket. Folkhälsomyndigheten har sedan snart två år ett samordningsansvar. Vi som arbetar i den svenska organisationen Suicide Zero, som nu också etableras i Finland, har under flera år rest runt i Sverige för att även få län och kommuner att anta lokala handlingsplaner. Och med stor framgång. Fler och fler sluter upp och inser att om självmorden ska minska måste det suicidpreventiva arbetet pågå långsiktigt och i hela landet.
Läns- och kommunarbetet leds lokalt av samordnare. Dessa träffas var tredje månad för att utbyta erfarenheter. Handlingsplaner tas fram. Delmål sätts. Pengar anslås. Fler och fler utbildas och frågan om vad mer som kan göras debatteras nu på högsta regeringsnivå.
Men i Finland är det tyst. Att det inte finns ett nationellt och flera lokala program visar om politisk rädsla och okunskap. För hur många politiker har grundläggande fakta om självmord? Svara till exempel på följande: Hur många av de cirka 700 som varje år tar sitt liv är män? Hur många barn och ungdomar tar årligen sitt liv? Finns kompetent personal som regelbundet gör gedigna händelseanalyser så att vi kan lära oss av tragedierna och göra allt så att de inte inträffar på nytt? Vilken åldersgrupp är mest utsatt? Sverige har en nationell expertenhet som forskar i självmord och tar fram självmordsförebyggande program, men har Finland en motsvarighet?
Svaren på frågorna är att tre fjärdedelar av alla självmord begås av män. Varje år tar cirka 20 barn och ungdomar upp till 19 år sitt liv i Finland. Det finns ingen som regelbundet undersöker självmord för att hitta de systembrister som vi
Men i Finland är det tyst. Att det inte finns ett nationellt och flera lokala program visar om politisk rädsla och okunskap.
måste rätta till. Vi lär oss alltså inte av det inträffade och självmorden kan i flera fall kopieras. Den åldersgrupp som är mest utsatt är 45–59-åringar. Och nej, Finland har ingen nationell expertenhet som forskar kring självmord och tar fram självmordsförebyggande program.
När politiker i Sverige har fått grundläggande kunskap om hur stort problemet med självmord är har många också agerat. Det är vår samhälleliga plikt att göra allt så att inte föräldrar tvingas begrava sina barn för att dessa tagit sina liv. Vi kan inte låta okunskap och rädsla hindra oss från att ta itu med ett problem som skördar över 20 barns och ungdomars liv varje år.
Efterlevande efter självmord får inte glömmas bort. Det är en grupp som ofta drabbas dubbelt, först av att en närstående tar sitt liv, sedan av att tidigare vänner och kolleger inte vet hur de ska stötta med resultatet att de undviker den drabbade, något som bara gör ont värre.
Finland måste inspireras av sina grannländers erfarenheter och tillsammans arbeta så att färre ska behöva uppleva fasan i att få beskedet att en älskad inte fick den hjälp den behövde.
Det är därför hög tid att regeringen tar sitt ansvar och tar fram en nationell strategi för hur självmorden ska minska.