Susanne Sundfør leker för att hålla låtarna vid liv
Intervju Norska artisten Susanne Sundfør har hyllats för sin elektroniska pop. Men när hon i kväll spelar i Helsingfors bjuder hon i stället på mera folkinspirerad och akustisk musik.
– Är du med nu Susanne?
En lång tystnad följer och jag blir osäker. Klockan är snart åtta på kvällen och samtalet från Norge med norska artisten Susanne Sundfør har redan brutits en gång.
– Du är med på tråden eller hur, frågar jag igen.
Jag hör hur något prasslar på andra sidan.
– Åh ja, ojdå! Hej, svarar Susanne Sundfør förvånat.
Sundfør är aktuell både med ett nytt album och med en spelning på Savoy i Helsingfors i kväll. Det är tredje gången hon spelar i Finland och hon poängterar flera gånger hur mycket hon ser fram emot att få spela inför finsk publik igen.
– Båda gångerna jag har spelat i Finland har det varit väldigt roligt. Jag tycker om den finska publiken och Helsingfors är en väldigt fin stad.
Helsingfors blir också första spelningen som Sundfør gör under sin Europaturné som pågår i några veckor.
– Sen blir det turné i Norge. Men jag tycker om att turnera så det ska bli jätteroligt. Vad är skillnaden mellan att spela live och spela i en studio? – Jag improviserar mer i låtarna när jag står på scen för att göra en annan version. Det blir nästan som en lek för att hålla låtarna vid liv.
Tillbaka till sina rötter
31-åriga Sundfør har släppt sex album tidigare och slog igenom internationellt med albumet Ten Love Songs år 2015.
På det nya och sjunde albumet Music for People in Trouble har hon dock valt alternativ folk framom sin mer kända elektropop. Hon säger att det är ett sätt att gå tillbaka till sina rötter.
– Jag var ganska trött på syntar och jag var trött på att inte spela gitarr och piano. Jag har saknat att bara vara musiker.
Sundfør berättar att hon jobbade för mycket med Ten Love Songs och var sliten efter att både ha skrivit och producerat albumet själv.
– Jag behövde en paus. Jag reste mycket och hittade ny inspiration.
Sundfør bodde i London när hon spelade in nya albumet och hade tillgång till piano och akustisk gitarr i sin lägenhet. Därför blev de mer naturliga element i den nya musiken.
– Jag tyckte också att tematiken på nya albumet passade bättre med mer organisk och akustisk än elektronisk musik. Vad var annorlunda i skapandeprocessen? – Jag har improviserat mera den här gången. När man gör en poplåt är det ofta som att lösa en algoritm eller ett matematikproblem – du måste följa en formel. Nu har jag inte behövt göra det.
”Det är lyssnarens uppgift att tolka”
Sundfør upprepar flera gånger att det oftast är en viss berättelse eller tematik som styr hur hennes musik och album formas. Men hon är ändå fåordig angående vad hon vill förmedla.
– Det är sällan bara en sak eller en story på ett album utan det är flera. På det nya albumet har jag bland annat försökt skildra hur det är att leva i dagens samhälle.
Hon berättar att det är olika associationer och egna erfarenheter som utgör grunden till hennes låttexter men att det är viktigt att skriva om teman som flera kan känna igen sig i.
– Jag tycker att den kommunikationen mellan mig och lyssnaren är viktig. I låten Undercover på nya albumet sjunger du textraden ”Lita inte på de som älskar dig för ifall du älskar dem tillbaka kommer de bara göra dig besviken”. Vad menar du med det? – Det är upp till lyssnaren att avgöra vad det betyder, säger hon och skrattar. Men är det inte en ganska dyster första vers? – Det är bara en fin tolkning av dig av den texten, säger hon lite lurigt.
Jag känner plötsligt att det är jag som blottar mig själv mer än tvärtom. Men det kanske är ofrånkomligt med en artist som Sundfør vars musik och sätt att prata snarare återspeglar åhörarens tankar än ger insyn i hennes.
– Jag kan inte tolka min egen musik för den är ju min. Det blir för svårt, säger hon.
Ärlighet, psalmer och opera
Trots att Sundfør inte säger mer om sina egna tankar bakom låtarna påstår hon att det är ärlighet hon gillar i andras musik.
– Jag gillar norska sångaren Radka Toneff väldigt mycket. Hon har en viss ärlighet i rösten som går rakt in i hjärtat. Hon låter inte som något i musiken utan hon bara är i den. Vilka influenser från Norge hittas då i din musik? – Jag har alltid gillat psalmer och i Norge har vi en stark psalmtradition. I min hemstad måste vi gå i kyrkan med skolan varje termin. Jag gillade melodierna och orgeln. En vän sa nyligen att hon gillar din musik som mest då du tar i när du sjunger och ”det blir så där mäktigt” – hur tänker du kring din egen röst som redskap? – Jag har tagit sånglektioner sedan tonåren men i opera, aldrig i popmusik. Nu måste jag ta sånglektioner när jag turnerar för att inte slita ut rösten, men det tekniska i sången är inget självändamål. Jag ser rösten enbart som ett medel att förmedla mitt budskap.
Ordet ”budskap” dyker upp igen, men jag är tvungen att avsluta intervjun utan att få svar på vad Sundførs budskap är. Mina tankar går osökt till hennes text ”Poses poses, that’s what you are to me” i låten White foxes.
Susanne Sundfør förblir något av en poserande artist för mig. Hon berättar rakt och ärligt, men avslöjar egentligen väldigt lite om sig själv. Men det kanske slutligen är hennes budskap – det är enbart vår tolkning av henne och hennes musik som kan ge den betydelse för oss.