Kvinnoklinikens avlopp under lupp
En del av problemen med inomhusluften på Kvinnokliniken beror på gamla och dålig avloppsrör. Renoveringen bör påskyndas och personalen informeras bättre, säger den arbetarskyddsinspektör som granskat kliniken.
När arbetarskyddsinspektör Paula Moilanen vid Regionförvaltningsverket besökte Kvinnokliniken för knappa två veckor sedan tog personalen speciellt upp problemet med återkommande avloppslukt.
Nu är rapporten från inspektionen klar. I den uppmanas arbetsgivaren både övervaka att luktproblemet åtgärdas och att personalen in- formeras tydligt om åtgärder och tidtabeller.
– Ständig avloppslukt hör inte hemma på en arbetsplats, säger Moilanen.
Rapporten tar också upp frågan om personalens symtom och utredning av hälsotillståndet hos dem som misstänker att inomhusluften gör dem sjuka. Personalen har bland annat varit irriterad över att inte få tid hos företagshälsovården tillräckligt snabbt när symtomen känts besvärliga.
– Här handlar det lite om ett missförstånd. Jag har uppmanat arbetsledningen att informera personalen bättre om turerna kring hälsovården. Vid akuta symtom ska man söka sig till vanlig hälsocentraljour. Det här har alla inte fått tillräckligt tydlig information om, säger hon.
Barnmorskan Mariette Pontán, som kommer från det mögeldrabbade Barnmorskeinstitutet och har arbetat vid Kvinnokliniken sedan i våras, hör till dem som fått en astmadiagnos, varit ovanligt trött och haft problem med luftvägarna.
– Rapporten verkar ganska lam och vi är fortfarande mycket oroliga, säger hon.
Pontán och flera av hennes kolleger är bekymrade över renoveringstidtabellen. De oroar sig för att de varje vecka hör nya kolleger klaga över symtom som är typiska vid problem med inomhusluften och hoppas på öppen dialog kring tidtabeller och åtgärder.
Rapporten verkar ganska lam och vi är fortfarande mycket oroliga. Mariette Pontán Barnmorska
Moilanen konstaterar att avdelningarnas översköterskor redan gått med i den grupp som behandlar problemen med inomhusluften.
– Så jag upplever att sjukhusledningen tar frågan på allvar, men vi följer förstås med ärendet och ingriper om det behövs, säger Moilanen.