Gränsen mellan ärlighet och svek
Sören Bondesons nya roman Lögnen är en annan sanning – hans första på tio år – handlar om svenskt 40-tal med tyska militärtransporter rullande genom landet, skumma affärstransaktioner och det belägrade Norge som granne.
ROMAN ●●Sören Bondeson Lögnen är en annan sanning Ordfront 2017
Sören Bondeson har en så intressant bakgrund att jag redan av den anledningen gärna bekantar mig med hans författarskap, som jag tidigare missat. Han var elitskidåkare innan han lämnade sporten för litteraturen, har diversearbetat och också smugglat flyktingar, och så påstår han sig kunna tapetsera ett badrum med refuseringsbrev.
Men han har dessutom gett ut böcker i en rad olika genrer – noveller, romaner, deckare, lyrik och facklitteratur – och blev 2011 nominerad för Augustpriset med sin senaste diktsamling. I den aktuella romanen Lögnen är en annan sanning – hans första å tio år – tar han avstamp från svenskt 40-tal med tyska militärtransporter rullande genom landet, skumma affärstransaktioner och det belägrade Norge som granne.
Det är mycket på gång, med underrättelseväsen och tyska medlöpare i en ringhörna och motståndskvinnor och -män i den andra – och det är ofta svårt att veta vem som egentligen är vän och vem fiende. Dessutom bedriver Wallenbergarna och Enskilda banken storskaliga bulvanaffärer för tyska vapenproducenter, så att mängder av järnmalm kan gå via Sverige till den tyska krigsindustrin.
Bondeson har grundligt researchat 40-talets politiska klimat, och inkluderat också en del verkliga gestalter i sin berättelse. Det händer i romaner av det här slaget lätt att det historiska faktagodset blir en bromsfaktor, som snarare tynger ner än ger stadga, men han har här i det stora hela lyckats skapa en fungerande balans. Kanske delvis tack vare att den historiska epok han rör sig inom redan är så grundligt dokumenterad, att han kan räkna med en hyfsad förhandskunskap hos läsarna.
Höga insatser
Berättelsens centrala gestalter är mångsysslaren Axel och hans ständigt krogbesökande vänner, vilka samtliga – i det speciella läge som kriget tvingat fram – med stor frenesi rör sig både inom och utanför lagens gränser. Efterhand blir situationen den att Axel själv jagas av både Gestapo och svenska statspolisen, att hans norska väninna Astrid är avrättad, och att också en annan vän, galleristen Arnold med sina dubbla lojaliteter, mördats.
Alla tycks arbeta för någon sida i det pågående kriget, en del dessutom som dubbelagenter, så insatserna är höga. Men det blir också ibland tid att koppla av lite, spela på hästar och ta en pilsner på något av favorithaken. Billigare platser om det blivit spelförluster, finare ifall det blivit vinst.
När Bondeson berättar blir det mycket dialog, och jargongen mellan polarna är snabbt inkörd och också träffsäker, men den blir ibland onödigt omständlig.
Inga enkla svar
Fast själva ramberättelsen med Axel på ett mentalsjukhus på 50-talet är i mitt tycke inte alls nödvändig; den bryter rytmen, och känns lite konstruerad. Författaren anger i varje fall i efterordet att han i ett gammalt hus hittat de anteckningar denne Axel gjort på sjukhuset, vilket blir ett skäl till att han velat föra in också den dimensionen i berättelsen.
Om det är sant att han gjort något sådant fynd eller om det är ren fiktion kan man som läsare förstås inte veta.
Men texten har i alla händelser till största delen ett bra driv, man sugs snabbt in, blir bekant med personerna och läser gärna vidare. Trots att det här ju inte är någon lättsam underhållning, utan en roman som med kriget, de svenska bulvanaffärerna och belägringen av Norge som fond slår fram allmänexistentiella och moraliska frågeställningar – och några enkla svar existerar inte.
Axel och hans vänner tvingas i många lägen välja sida utan att ha en aning om vad följderna kommer att bli. Hur gör man då? Blir den personliga livslögnen ett sätt att klara av den större samhällslögnen? Och var går sist och slutligen gränsen mellan lögn och sanning, mellan ärlighet och svek?
Bondesons söker den mänskliga kärnan i en omänsklig tid. Han både bekräftar och ifrågasätter, utan storstilade deklarationer.
Texten har i alla händelser till största delen ett bra driv, man sugs snabbt in, blir bekant med personerna och läser gärna vidare.