Begränsad hörbarhet
Häromsistens var jag bjuden på Fin Fest, med Stora Bokstäver. Den försiggick på hemstadens mesta guldkrog och var lyxig värre, en fest av det där slaget som man senare minns. Inte för att det gick vilt till eller för att det hände någonting särskilt utan kanske just för att det var städat och värdigt och alla satt uppklädda vid vackert dukade bord. Servicen var perfekt och maten var perfekt, det var med andra ord mycket elegant.
Han som bjöd på kalaset och firade födelsedag hade bjudit in ett sjuttiotal vänner, bekanta och släktingar. I skaran fanns en stor kader barndomskamrater, alla givetvis i jubilarens ålder så medelåldern på publiken var relativt hög. Det hölls tal, det berättades barndomsminnen som väckte igenkännande munterhet vid många bord. Det sjöngs och skålades för festföremålet, stämningen var hög, sorlet steg, det var med andra ord mycket lyckat.
Jag satt mellan två trevliga herrar som jag är bekant med sedan gammalt. Min bordskavaljer var artig och vänlig; han lyssnade intresserat på mig och jag försökte vara så underhållande som möjligt. Vi satt vid ett stort runt bord med tolv personer, man kunde bara göra sig hörd med de närmaste grannarna, övriga kunde lika gärna ha suttit på månen. Vinka till dem som satt på andra sidan bordet kunde man i alla fall.
För att ytterligare förstärka surret i lokalen stämde en orkester upp till dans genast efter middagen. Hade det varit svårt att kommunicera tidigare blev det än värre nu. De äldsta i församlingen började diskret dra sig hemåt. Min bordskavaljer försvann i okända öden, bordet tömdes nästan på folk, jag steg upp och beslöt att fara hem jag med. Mot mig kom Uffe, en gammal god vän, och såg ut som om han tänkte bjuda upp till dans. I stället frågade han: vill du dela taxi med mig? Det ville jag gärna, vi bor nämligen nästan grannar (ifall någon undrar).
Och den försvunna bordskavaljeren, vad hände med honom? Svaret kom följande dag när han ringde upp och frågade vart jag försvann. Och sedan beklagade han att han på grund av sin dåliga hörsel inte hade hört ett ord av vad jag hade sagt under kvällen!
KATARINA