Teaterrecension?

Recensionen av Lilla Teaterns senaste premiär – revyn Det ordnar sig, Sapiens – som ingår i lördagens HBL väcker både tankar och frågor hos mig. Jag har också sett föreställningen och hade sett fram emot att läsa vad HBL skulle skriva om text, regi, musik och skådespelararbete.

Därav blev intet. I stället fick jag läsa en text som berättar mera om skribenten än om föreställningen. Till exempel att skribentens ”favorithatobjekt” är Björn Wahlroos är en privat upplysning som inte hör hemma i en recensi- on. Den väcker dock tanken att det för det första är tråkigt att man måste hålla sig med hatobjekt och för det andra är beklämmande att högst på listan står en inhemsk ekonom. Blev jag tvingad att utse ett favorithatobjekt skulle nog tankarna gå utöver Finlands gränser till någon av de talrika diktatorer och despoter som dödar sina egna undersåtar, eller kanske till en knarkbaron som ödelägger otaliga liv.

Bakom en teaterföreställning står många människors hårda arbete, och jag finner det direkt infamt att förbigå och därmed osynliggöra dem alla. De personer som nämns i HBL:s text är Jonathan Swift, Donald Trump, Vladimir Putin och Björn Wahlroos, samt namnen på två av de sex skådespelarna. Vill man veta något om själva föreställningen är det nog säkrast att man går och ser den själv, något jag helt lugnt kan rekommendera. KOMMENTAR: Användningen av ordet favorithatobjekt måste förstås i sin kontext: det handlar om en recension av en revy som gör satir över den ekonomiska makten och dess män. Björn Wahlroos är en i högsta grad offentlig och provokativ person och kan som sådan vara föremål för betydligt fränare omdömen än gemene man. Dessutom rymmer uttrycket ”favorithatobjekt” ett inte så litet mått av distans, jämför till exempel med ”någon man älskar att hata”.