Oppositionen gör gemensam sak om tågtrafiken
Tågtrafik – Statens monopol på tågrälsen ersätts av lokala privata monopol, säger oppositionen som vill rösta om regeringens förtroende med en interpellation om tågtrafiken. Kritiken gäller sättet hur regeringen väljer att få in privat marknad på rälsen.
Regeringen kan börja konkurrensutsätta passagerartågen utan att göra lagändringar. Därför vill oppositionen komma åt att debattera tågtrafikens framtid genom att lämna in en interpellation.
Kritiken handlar inte om konkurrens i sig, utan om den process regeringen stannat inför: Att stycka upp VR i fyra delar, öppna upp områden för privata aktörer att ingå avtal på, där de sedan ska vara i trafik med VR:s vagnar.
– Konkurrens är i sig sunt, men i den här modellen blir det inga valmöjligheter för kunden, säger Thomas Blomqvist (SFP) och understryker att den största flaskhalsen i tågtrafiken är att det behövs investeringar i spår och kapacitet.
Också garantierna för att trafiken ska fortsätta fungera på mindre banavsnitt, som mellan Karis och Hangö, är en fråga som SFP vill ha svar på. Dessutom borde regeringens mål vara att utöka tågtrafiken som färdmedel, säger Blomqvist.
Var uppstår konkurrensen?
Också SDP är öppet för konkurrens, men den borde i så fall ske på samma sätt som man redan har öppnat godstrafiken: Genom att nya aktörer kommer in med sina egna vagnar, säger Harry Wallin (SDP), som är interpellationens första undertecknare. Wallin förklarar vidare: – Om det ska vara en verklig konkurrens så ska de privata aktörerna komma in med egna vagnar, utöka marknaden och tävla till exempel med kvaliteten. Bättre restaurangvagn eller bättre sovkupéer.
– Som det nu är planerat blir utbudet inte alls större, för det är precis samma materiel som finns nu som hyrs ut, och det är samma räls.
Om det inte finns några rörliga delar för bolagen att tävla med så är risken att det enda man kan göra är minska personalkostnaderna, säger Leena Meri (Sannf).
VR inbringar staten omkring hundra miljoner i utdelning per år, vilket enligt Wallin är marginal nog att sänka biljettpriserna och klara sig i en konkurrenssituation. Men om det inte blir billigare för konsumenterna i framtiden, och om statens kostnader inte minskar utan VR:s värde bara rasar med flera hundra miljoner, så har staten gjort sig av med guldäggen utan någon vinning, anser han.
Oppositionen påpekar också att största delen av bannätet består av enkla spår, där kapaciteten inte kan utökas, och att det behövs underhåll och investeringar.
– När man själv sitter mycket på tåg hör man vad tågresenärerna talar om. Problemen beror på förfall i bannätet, säger Li Andersson (VF) och ser investeringar i det som en prioritet.
”Kräver mycket av avtalen”
Hur utfallet blir beror mycket på hur avtalen med privata tågbolag görs upp, säger forskningsledaren och nationalekonomen Tom Björkroth vid Åbo Akademi.
Björkroth har tidigare plöjt igenom de utredningar och konsultarbeten som beställts för beredningen.
Utifrån dem ger han kritikerna rätt i att det finns väldigt lite utrymme för att höja kvaliteten i den modell som regeringen lagt fram – där samma infrastruktur som i dag bara delas upp på ett annat sätt.
– Möjligheterna att förbättra kvaliteten är små, men en sak man kunde rå på är turtätheten, säger Björkroth och tillägger att mycket av kvalitetsaspekten också beror på banunderhållet.
Men det finns fördelar med att gå fram på ett kontrollerat sätt. Enligt Björkroth visar forskning att ett stegvis öppnande av konkurrens är att föredra, och då ska det finnas tillräckligt stora men hanterliga sekvenser att lägga ut. Går man vidare gäller det också att kunna vara ärlig, utvärdera hur det går och rätta till misstag, säger Björkroth.
Oppositionens formulering om privata monopol köper han inte rakt av.
– Om det görs med förnuft är det inte privata monopol som skapas, ifall man också reglerar priserna. Då är det ensamrätt. Om en kommun köper in snöskottandet i kommunen är det heller inte monopol utan upphandling.
– Men det här sätter stora krav på hur man konstruerar avtalen så det inte uppstår kryphål. Vad gör man vid kostnadsstegringar, till exempel, säger Björkroth.
En annan avtalsfråga är paketeringen av de sektioner som marknaden ska ta över, och vilka krav det finns på att upprätthålla både mer och mindre lönsamma trafikavsnitt.