Elöverkänslighet existerar på riktigt
Jag har under 15 år lidit av svår elöverkänslighet – i kombination med mögel- och kemikalieöverkänslighet. Dessa överkänsligheter slog mig ut ur arbetslivet rätt tidigt – i 55-årsåldern, eftersom arbetsplatserna på den tiden varken sanerades mot mögel, kemikalieutsläpp eller svåra elektromagnetiska fält. I dag tar man ”inomhusluften” på allvar och samhället är nu tvunget att investera enorma summor pengar i sanering av till och med rätt nybyggda fastigheter.
För min del utvecklade jag en dramatiskt svår elöverkänslighet och kunde inte vara i närheten av tv-apparater, datorer eller andra el- apparater i 7-8 år. Hela denna tid undersöktes jag vid Allergisjukhuset i Helsingfors och vid TTL (Institutet för arbetshygien) och jag processade för att beviljas inkomstrelaterad sjukpeng och senare sjukpension, vilket jag erhöll 2008.
Det finns hundratals med rapporter från mina undersökningar vid Allergisjukhuset och HUS. Jag beskrev minutiöst för läkarna vad jag kände av mobiltelefonerna och exakt var jag kände dessa smärtor, då de var påslagna. 2009 diagnostiserades jag med aggressiv cancer på exakt det område där jag känt av strålningen i många år – i hela halsregionen.
Världshälsoorganisationen WHO och dess cancerforsk- ningsorgan klassade år 2002 så kallad svag elektromagnetisk strålning som möjligen cancerframkallande i klass 2B. 2011 klassificerade samma organ mobiltelefonstrålningen (all stark mikrovågsstrålning) på samma vis som cancerogen i klass 2B.
Världens hittills mest omfattande vetenskapliga undersökning om mobilstrålningens cancerogena effekt (Interphonestudien) gjordes för mer än 10 år sedan men forskningsresultaten analyseras fortfarande och nya rapporter publiceras ännu i dag. Interphonestudien visade på starkt förhöjda cancerrisker vid fortsatt användning av trådfria telefoner eller wifi-utrustning. Denna undersökning låg som grund då WHO fattade sitt beslut om att klassa strålningen som cancerogen.
Att nu vara tvungen att läsa i Hufvudstadsbladet den 24.9 hur elektronikingenjör Anders Gustafsson blankt förnekar allt detta är skrämmande. Vi är tusentals bara i Finland som lider av elöverkänslighet. Sveriges förening för elöverkänsliga har 3 500 medlemmar. Och en ingenjör förnekar allt detta och säger att allt kan botas med ”terapi”. Sen när har ingenjörer givits rätt att förneka existensen av sjukdomar? Brukar man inte i sådana sammanhang tala om ”falska läkare”?