Fyra timmar i orkanen Maria
Katastrof Kulturarbetaren Zusan Söderström tillbringar vintrarna på den karibiska ön Dominica. Hon befann sig på ön förra veckan när orkanen Maria svepte över Karibien.
Zusan Söderström (bilden) har de fyra senaste vintrarna bott på den karibiska ön Dominica. Förra veckan var hon där när orkanen Maria ödelade hela ön.
– Jag vet inte när jag kan åka tillbaka, säger Söderström.
Tillsammans med sin mamma driver Zusan Söderström en förening där barn i fattiga länder ges möjlighet till kulturell stimulans. Engagemanget förde henne för fyra år sedan till den karibiska ön Dominica där hon hyrt ett hus 6 till 8 månader om året. Förra veckan var hon på plats i Dominica när orkanen Maria ödelade så gott som hela ön.
– Mitt hus står kvar, men fönstren är sönder och på två ställen har takplåten rivits upp. Det var mycket glassplitter och vatten i mitt hem när jag kom dit efter orkanen, säger Söderström när vi träffar henne över en kopp kaffe i Berghäll.
När läget var som mest kritiskt befann sig Söderström hos sina bekanta. Orkanen for fram i fyra timmar i byn där Söderström bor.
– Vi råkade befinna oss i mitten av orkanen som inte släppte taget. Vi visste att den skulle komma, men jag ville inte vara ensam i mitt hus så jag var hos lokala bekanta i deras hus. Det är en familj med två vuxna och två barn. Taket flög i väg på 15–20 minuter. Vi satt på en säng med allt glassplitter runt oss. Pappan ställde ett bord över oss och jag satt och höll om barnen och försökte samtidigt skydda våra öron. Ljudet när takplåten flyger i väg påminner om ljudet av en metallsåg.
– Under en kort tid var jag rädd, men jag behöll mitt lugn och skyddade barnen. Det blixtrade hela tiden och regnet hällde ner. Jag glömmer aldrig när jag fick på en torr T-shirt och kunde linda in mig i en handduk efter att orkanen var över.
Söderström hade inga planer på att lämna ön innan orkanen drog över Dominica. På tolv timmar höjdes skalan på orkanen från 1 till 5. Under ett är det fråga om en tropisk storm. Det är inte första gången som Dominica drabbas av en orkan.
– 1974 drog orkanen David över Dominica, men de som var med då säger att den här orkanen var betydligt mer förödande. Nu finns det inget vatten och mobiltelefonsnätet är nere. Det finns ingen mat och inget bränsle. Allt måste byggas upp från början.
När orkanen var över tog Söderström sig till huvudstaden Roseau tillsammans med några andra utlän-
ningar. Resan dit var ingen lugn färd.
– Jag var hela tiden rädd för att motorn i båten skulle gå sönder. Jag satt nära motorn som var glödhet och jag var oerhört rädd att den skulle explodera, men den höll. I Roseau fick vi vänta i åtta timmar i stekhetta innan vi fick plats på en katamaran som tog oss till Saint Lucia. När vi kom dit var vi fortfarande skärrade och jag hade med mig två kokta ägg och två tonfiskburkar som jag hade väldigt svårt att lämna ifrån mig.
Hjälp direkt
När katastrofen är ett faktum finns det inte tid att fundera på om man ska hjälpa eller inte. Tillsammans med sina släktingar har Söderström samlat ihop pengar och de planerar också att grunda en stiftelse dit pengar kan doneras.
– Vi har skickat tre båtar med vatten och torrvaror, ljus och filtar. Det skickas också solpaneler så att invånarna kan ladda sina mobiltelefoner. Det kommer att ta minst 4 eller 5 år innan infrastrukturen är på samma nivå som den var innan Maria.
Det är oklart när Söderström återvänder till Dominica, men i vinter stannar hon i Finland. Enligt Söderström är det inte rätt tidpunkt att åka tillbaka. Hon har startat en teaterskola för barn i Dominica och har tillsammans med Röda korset grundat en prisbelönt katastrofutbildning för barn.
– Eventuellt kan jag återvända dit om ett år, men det beror helt på läget. Ganska många saker lämnade jag efter, men jag saknar dem inte och jag hoppas att de kommer någon lokal invånare till godo. Jag saknar människorna på Dominica, men inte det materiella.
Söderström skulle gärna vilja föra över lite av den filosofin som präglar livet på Dominica till Finland.
– I Finland borde vi vara nöjda med det vi har. Vi förstår inte att värdera och respektera det. Överflödet i finländska butiker gör mig ibland lite chockad. På Dominica köper man det som finns i butiken och nöjer sig med det, säger Söderström.
I Finland borde vi vara nöjda med det vi har. Vi förstår inte att värdera och respektera det.