Gamla föräldrar är den bästa födelsedagspresenten
●●Vi står på led i farstun för att hälsa på den fyraåriga värden och överlämna presenter. Min son viskar förläget ”pappa, var är vårt paket?” Jag svarar bryskt att ”det är en gåva att vi ens har dykt upp” och knuffar oss förbi gästerna utan att ta i hand. Visst, den nyss hädangångna Magdalena Ribbing hade kanske rynkat på näsan, men vad köper man till en unge som bor i en paradvåning med utsikt över Stockholms vattenspeglar?
Ungefär där, med det vackert dukade barnbordet och alla föräldrar som lättsamt smuttar på lagom torr cava och diskuterar sommarstugor på Gotland, får jag mitt livs första Karl Ove Knausgård-ögonblick. Inte så mycket för att jag skäms över att jag slarvat med att köpa present utan för att jag mitt under festen ägnar mig åt självupptagna reflektioner över min skam.
Jag är dock inte en ensam Knausgård. Hälften av papporna har grånat hår uppsatt i knut, grått skägg och seniga underarmar. Både män och kvinnor verkar mycket glada och harmoniska.
Det är så här det ser ut numera i flera storstadskommuner i Sverige, framför allt på Södermalm. Genomsnittsåldern för förstföderskor kryper allt närmare 40 år. Det vanliga är att man väntar med att skaffa barn innan utbildning, jobb och bostad är på plats. Det tar sin tid i Stockholm.
Barn skäms inte som förr över att de har äldre föräldrar. De får sällan frågor om det är mamma eller mormor. Den moderna pappan springer maraton, leker lekar och bakar glutenfritt. Han bär inte hatt, röker pipa och dör i uppförsbackar längre.
För kvinnor tickar den biologiska klockan på när sjukvård och forskning hela tiden utvecklas och kompenserar för riskerna med att föda barn efter 35 år. Sveriges äldsta mamma var 60 år när hon födde barn. Ofta pratas det om alla fördelar med äldre föräldrar, som att de har mer tålamod, större mognad och bättre ekonomi.
Tvärtom, är det nästan förknippat med låg status att få barn tidigt. Tonårsmorsor är så pass exotiska att de visas upp i tv-serier. Områden där genomsnittsåldern för förstföderskor är lägst i Sverige ligger på landsbygden och unga föräldrar kopplas samman med låg utbildning och inkomst.
Men till skillnad från tonårsmammornas barn kommer min son att ha andra bekymmer. I stället för att ha föräldrar som vill ut och slå runt på lördagskvällarna kommer han att vara tvungna att föra gamla pappa till doktorn. Min son kommer att flytta hemifrån lagom till att jag flyttar in på ålderdomshem. Han kommer knappt att hinna lära känna sin farmor och farfar innan den generationen är borta. Men framför allt kommer han att bli föräldralös tidigare, kanske när han är i samma ålder som jag själv.
Det har blivit dags för den obligatoriska fiskdammen på festen. Med gräddtårta i mustaschen har jag svårt att tala. Själva tanken på mitt stackars framtida föräldralösa barn är så stark att den har skapat en klump i magen. Och samtidigt, finns det något mer Knausgårdskt än att på ett barnkalas röras till tårar över sin egen mortalitet?