Alla länder finns inte på kartan
Fantasistater Den som tröttnat på existerande länder kan alltid skapa ett eget. Många har gjort det, men vissa av staterna är av praktiska skäl omöjliga att besöka. Boken Mikronationer är på sätt och vis ändå den första turistguiden till dem.
Dubbelkungariket Elgaland-Vargaland ligger längs alla nationsgränser i hela världen, och är därmed en av de märkligare mikronationer som skapats. Svenskarna Leif Elggren, kung Leif I, och Carl Michael von Hausswolff, kung Michael I, meddelade 1992 om de två kungarikenas födelse i en radannons i Dagens Nyheter. Senare överlämnade de en kungörelse till FN:s högkvarter, IMF, WHO, Unesco, FAO och Världsbanken. Budskapet var ”Från och med den 14 mars 1992 annekterar och ockuperar vi alla gränser mellan alla länder på hela jorden samt världshaven utanför alla länders territorialvatten”.
Elgaland-Vargaland har etablerat relationer med andra konstnärligt inspirerade mikronationer som Neue Slowenische Kunst, State of Sabotage och Ladonien. Fakturor har skickats till alla stater för att de rört sig och handlat över gränser som enligt Elggren och von Hausswolff tillhör Elgaland-Vargaland. Beloppet som ska betalas är 0,0001 procent av landets totala bnp. Tuvalu ska sålunda betala 35 dollar och Tyskland 3 748 094 dollar retroaktivt i tullavgift.
1 114 registrerade medborgare kompletteras effektivt av ”alla avlidna människor och djur som någonsin levt på jorden”. Därför ser fotbollslandslaget ut som det gör: Jeanne d’Arc och Sitting Bull sitter på bänken, Emanuel Swedenborg är coach och Pier Paolo Pasolini är offensiv forward.
Ett territoriellt liknande land är Angyalistan, grundat av fransmannen Olivier Touzeau. Det existerar dels längs alla horisontlinjer i världen, dels på alla sjok av plastavfall ute på haven. De 20 medborgarna samlar ihop avfall ur havet och förstör därmed sitt eget territorium.
Skapade ur ett behov
Johan Joelsson skriver om länder som skapats ur olika behov. Boken är inspirerad av BBC-serien Hur man
startar ett eget land, där komikern och författaren Danny Wallace ville starta Kungariket Lovely i sin lägenhet i London. Det gick inte så bra.
Enligt folkrätten ska en aspirerande stat, förutom en permanent styrelse, ha ett territorium där innevånarna bor. Virtuella medborgare räknas inte. Dessutom måste en ny stat i princip accepteras av övriga medlemmar i statssamfundet. Ändå finns det hundratals låtsasländer, en hel parallellvärld av fantasieggande flaggor och kvasirojalistiska rättshaverister.
Den minsta mikrostaten är rimligtvis den nomadiska enmansstaten Republicof Benny André Lund bestående av enbart personen själv. Speciellt stor är inte heller Anarkistiska monarkin Noseland, 30x70 meter i den schweiziska kantonen Aargau och grundad av Bruno Schlatter.
Fråga om definition
Montevideokonventionen från 1933 slår fast att en stat ska ha permanent befolkning, definierat territorium, regering och möjlighet att etablera relationer med andra stater. Men det räcker inte alltid. Därför är antalet stater på jorden beroende av vem man frågar. 193 är fullvärdiga medlemmar i Förenta Nationerna. 195 inkluderar självständiga Vatikanstaten och Taiwan. 246 blir det om man räknar in stater med begränsad självständighet och erkända stater som inte kontrollerar sitt territorium. Och så har vi låtsasstaterna.
Mikronationer (efter engelskans micronation) eller skenstater (efter tyskans Scheinstaat) är en sorts projektstater skapade av privatpersoner. De kan vara en politisk protest, ett konceptuellt konstprojekt eller ett obestämt metafysiskt utforskande. Nationerna kan fungera som ram för socialt umgänge, rollspel, marknadsföring, bedrägeri eller i princip vad som helst. Gemensamt är att de trots sin upproriska natur gillar symboler som flagga, pass, valuta, statsvapen och nationalsång.
Att stater alltid utvecklas lite okontrollerat kan man se på Bunte Republik Neustadt, grundad för att rädda den saneringshotade stadsdelen i Dresden år 1990. Den existerar fortfarande, men har drabbats av gentrifiering och höga bostadspriser eftersom så många vill bo där.
Sedan 1600-talet
Ända sedan 1600-talet har det funnits mikronationer. Piratsamhällena i de nordafrikanska barbareskstaterna räknas ibland som pionjärer, precis som Fletcher Christian och Bountymyteristerna som byggde upp ett samhälle på ön Pitcairn 1790. Den franske filosofen Charles Fouriers teorier om socialistiska utopier inspirerade senare visionärer att bygga egna idealsamhällen. Alla idéer var inte så bra.
Nudisten och vegetarianen August Engelhardt lämnade Nürnberg 1902 för att ta sig till den tyska kolonin Neu Pommern, dagens Papua Nya Guinea. Han bekände sig till kokovorismen, som gick ut på att den som bara levde på kokosnötter skulle bli gudalik, till och med odödlig. I Neu Pommern köpte han en kokosplantage och grundade något som senare kallats den första hippiekommunen. Ett 30-tal personer samlades kring honom. Kokovorismen kompletterades senare med en ny idé om att få starkare hjärnenergi genom att utsätta huvudet för direkt solljus under långa perioder. När förvirringen tilltog flydde sektmedlemmarna en efter en. Engelhardt dog 44 år gammal.
Fjärde generationen
I boken presenteras några mera kända låtsasstater som Sealand, med en femtioårig historia och härskare i fjärde generationen, Lars Vilks Ladonien med 19 000 medborgare utspridda över 100 länder och danska öriket Elleore som är Nordens fjärde kungarike med kung Leo III som regent. I det civila är kung Leo försäkringstjänsteman och heter Peder Jon Andersen. Rikets historia går, om man så vill, tillbaka till 500-talets Irland via Grönland innan flyende munkar nådde Elleore i Roskildefjorden. ”Hic est elle ore”, detta är den gyllene ön, ska en munk ha sagt när de nådde till det som blev målet för vandringen. För en förbipasserande ser riket ut som en campingplats. Nationalmonumentet är en sten med texten ”Till minne av ingenting, 1944–94”.
I de liguriska alperna ligger furstendömet Seborga, som har både territorium, fast befolkning och möjlighet att etablera relationer med andra stater. Nationen utropades 1963 av blomsterodlaren och hobbyhistorikern Giorgio Carbone. Han var prins fram till sin död 2009. Efterträdaren Marcello Menegatto bor i Dubai, och efter en statskupp har också Nicolas Mutte utropat sig till härskare.
Ett av de mindre genomtänkta skenländerna var säkert Sweutschland på den obebodda ön Ulsholmen i Bohuslän. Techno och utomhusfester var den bärande idén, men efter åtta säsonger tröttnade statschefen Björn Wurmbach på alltihopa.
– En person måste ha befälet. Man kan inte styra en mikronation med hippiefasoner, kristallkulor och talarstavar. Tro mig, jag har provat, citeras han i boken.