Odinga drar sig ur nyvalet
Den politiska situationen i Kenya blir alltmera kaotisk för var dag som går och det verkar just nu osannolikt att presidentvalets andra omgång kan hållas som planerat den 26 oktober.
Oppositionsledaren Raila Odinga drar tillbaka sin kandidatur i det kenyanska nyvalet. Han anser att valkommissionen inte genomfört nödvändiga reformer efter det ogiltigförklarade valet i augusti. Därför är det högst osannolikt att nyvalet blir av i slutet av oktober. Vid ett valmöte i går sade motkandidaten Uhuru Kenyatta ändå att nyvalet kommer att hållas som planerat. Kenya är i dag ett land på randen till etnisk splittring.
Centrala valnämnden har inte kunnat övertyga oppositionen om att de problem som fick Högsta domstolen att ogiltigförklara valet som hölls i augusti nu har blivit lösta. Oppositionens kandidat Raila Odinga står fast vid sin vägran att delta i valet om inte de tjänstemän som bär ansvaret för oegentligheterna i första valomgången avskedas. Han uppmanar sina anhängare till ständiga gatudemonstrationer tills hans krav har gått igenom. President Uhuru Kenyattas parti har för sin del lagt fram ett lagförslag i parlamentet som bland annat skulle hindra Högsta domstolen att i framtiden annullera ett presidentval. Det här något som oppositionens parlamentledamöter i sin tur meddelat att de kommer att bojkotta.
De senaste två veckorna har kenyanerna sett scener som de hade hoppats att aldrig mera behöva uppleva. De två presidentkandidaterna överöser varandra med invektiv, personliga angrepp har ersatt sakargument. Deras anhängare överträffar dem i aggressivitet och den offentliga debatten har förråats till den grad att en politiker kan kalla en annan ”du din homosexuella hund” utan att detta väcker större anstöt.
Vad värre är: debatten har polariserats enligt etniska förtecken och hotar att återuppväcka hatet mellan landets två största folkgrupper, kikuyu med allierade i centrala och östra Kenya och luo med sina allierade i västra Kenya. Landets biskopar gick förra veckan ut med en gemensam vädjan till presidentkandidaterna att sätta sig vid förhandlingsbordet, i annat fall är risken stor att den politiska spänningen utlöser en öppen, våldsam konflikt som kan leda till nationell katastrof.
Ger sig inte
De två presidentkandidaterna visar inga tecken till att lyssna på förnuftsskäl utan tycks fast beslutna att driva konflikten till sin spets.
Oppositionsledaren Odingas svar på biskoparnas vädjan var ett blankt nej, han förklarade att han tänker fortsätta att skicka ut sina anhängare på gatorna för att demonstrera ända tills hans krav har blivit tillfredsställda och ett rättvist val kan hållas. Demonstrationerna har den senaste veckan urartat till våldsamma konfrontationer med kravallpolis och Nairobis centrala affärsdistrikt har varit lamslaget.
President Kenyattas motdrag har varit att med kraft av sin parlamentsmajoritet försöka genomdriva en ändring av vallagen som fråntar Högsta domstolen rätten att annullera ett presidentval och dessutom raserar reformer av vallagen som ska förhindra valfusk. Odinga anklagar Kenyatta för att försöka ändra spelreglerna så det blir omöjligt för oppositionen att vinna. Oppositionen meddelade i går att de kommer att bojkotta omröstningen om att ändra vallagarna.
Kritikerna varnar för att Kenyatta uppenbarligen strävar efter att återinföra den auktoritära presidentmakt som avskaffades i och med 2010 års författningsändring. 2010 års författning, som godkändes med stor majoritet i en folkomröstning, ledde landet in på en demokratisk väg då parlamentet och Högsta domstolen fick en självständig ställning gentemot presidenten och ska garantera medborgarnas rättsskydd och rätt att delta i samhällsutvecklingen.
Presidenten tillåter polisvåld
Kenyatta har de senaste åren motarbetat denna utveckling bland annat genom att med sin parlamentsmajoritet införa lagar som ökar presidentens makt i utnämningsfrågor och begränsar samhälleliga organisationers och folkrörelsers verksamhet. Nu har han också gett klartecken till att använda grovt polisvåld mot sina motståndare.
När studenterna vid Nairobis universitet förra veckan protesterade mot det nya förslaget till ändring av vallagen trängde polis in på universitetsområdet och misshandlade studenter i deras föreläsningssalar och bostäder. Denna sorts polisvåld var rutin under diktatorn Daniel Arap Mois tid vid makten, men har sällan setts sedan dess.
Angrepp mot domstolen
Kenya står nu vid en skiljeväg. Högsta domstolens beslut den 1 september att annullera presidentvalet hälsades först som en stor seger för rättssäkerheten och det civila samhället. Men bara efter några dagar gick president Kenyatta och hans parti till våldsamt angrepp på domstolen, kallade ledamöterna skurkar och lovade att ”fixa” domstolen. Förslaget till ny vallag är ett första steg i den riktningen.
Kenyattas angrepp mot domstolen fick oppositionen att tåga ut ur parlamentet i protest och Odinga säger att ett absolut krav för att han ska delta i valet är att lagförslaget dras tillbaka. Kenyatta har svarat med småaktiga repressalier. En morgon märkte Raila Odinga att hans personliga livvakt inte längre fanns på plats utanför hans hus. En presidentkandidat har lagenlig rätt till polisskydd. Högsta polischefens kommentar var att polisen på grund av personalbrist måste prioritera sina insatser, men att beslutet att dra bort livvakterna sjävklart var temporärt. En annan dag skulle Odingas vicepresidentkandidat och en av partiets funktionärer resa till Uganda, men stoppades på Nairobis flygplats av passpolisen, som förklarade att dessa två herrar inte hade tillstånd att lämna landet.
Medier tar avstånd
Kenyas medier hör till de starkaste och mest självständiga i Afrika och tidningspressen är varje dag fylld av kommentarer som uttrycker avsmak för det aktuella politiska rävspelet och varnar för vart landet kan vara på väg. Det finns en fara för att
friheter som folket har tillkämpat sig kommer att avskaffas, säger en av de största dagstidningarna Daily Nation, och beskriver hur president Kenyatta sedan 2013 systematiskt har begränsat domstolarnas självständighet, försökt tysta den fria pressen och samhälleliga organisationer, ökat angreppen på politiska motståndare och inskränkt medborgarnas rörelsefrihet. Kenyattas idol är hans egen far, Kenyas första president Jomo Kenyatta, som genom att krossa sina motståndare skapade en totalitär enpartistat.
Avsaknaden av nationalkänsla
Vad är det som hindrar oss från att skapa en enad kenyansk nation, frågar kritikerna. I många sammanhang i det sociala livet och alldeles särskilt under valtider följer man den egna folkgruppens ledare. Partierna är uppbyggda runt etnisk tillhörighet och inte kring ideologier eller nationella visioner. Det gäller att driva sin egen grupp till seger och krossa motståndaren, som Jomo Kenyatta gjorde. Man går till val efter parollen Win or Die, segra eller gå under.
Pastor Timothy Njoya har ett svar på den frågan. Han är en känd samhällsdebattör som har visat prov på total orädsla gentemot makthavarna. I en nyutkommen bok diskuterar han Kenyas historia och varför det inte har uppstått någon kenyansk nationalkänsla. Han säger att kolonisatörerna förvandlade detta landområde, Brittiska Östafrika, till en marknadsplats. De vita lade beslag på stora landområden för att odla kaffe, te och andra grödor eller för boskapsskötsel. Allt var ämnat för export. De vita markägarna bildade samhällets överklass, medan urbefolkningens roll var att göra det tunga kroppsarbetet på de vitas farmer eller i fabriker och hamnar.
När självständigheten kom 1963 var det egentligen ingenting som förändrades, hävdar pastor Njoya.
Den vita överklassen byttes ut mot en inhemsk med ursprung i den medelklass (”servant leadership”) som hade uppstått ur behovet att ha inhemska arbetsledare och administratörer. Kontrakten med de stora multinationella bolag som driver största delen av te- och kaffeproduktionen i Kenya fortsatte att vara i kraft under de nya makthavarna. Kenya fick vad man kunde kalla flaggsjälvständighet, men samhället förblev vad det varit.
Svartsjuk överklass
I dag är Kenya fortfarande ingen riktig nation, utan en marknadsplats där en överklass svartsjukt bevakar sina privilegier och hänsynslöst roffar åt sig av allmänna medel – Kenya hör till de mest korrumperade länderna i världen. Den enskilda medborgarens främsta ambition är att stiga upp på samhällsstegen och bli medlem av denna exklusiva klubb. Därför är kenyanerna extremt individualistiska och känner ingen lojalitet mot den gemensamma nationen. Deras lojalitet gäller bara den egna folkgruppen och dess ledare, som kämpar för att medlemmarna av just deras stam ska få möjlighet att tränga sig fram till köttgrytorna, konstaterar Timothy Njoya i sin bok.
Ta lärdom av grannen
Timothy Njoya kontrasterar denna utveckling mot den i Tanzania, där president Nyerere efter självständigheten målmedvetet arbetade på att utplåna stamtänkandet och skapa en nationalkänsla. Han uppmanar ledarna i Kenya att ta lärdom av Tanzania, men den gode pastorn har inte särskilt stor tilltro till förmågan hos dagens politiska ledare att samarbeta för att bygga en enad nation. Det arbetet måste man kanske lämna till nästa generation, och mycket kan hända innan det. Den omedelbara hotbilden är ett land i kaos, en våldsam konfrontation mellan folkgrupper, och till och med en delning av Kenya i två stater. Eller som en kommentator uttryckte det i de bibliska termer som är så populära här i Kenya: Apokalypsen är nära.