Valfriheten inom vården går i rätt riktning
Experter ser många positiva drag i regeringens nya linje för valfrihet inom vården. Många detaljer kan ändå inverka på den och än så länge finns inget färdigt utkast till förslag.
Bland annat får övergångsperioden för att öppna marknaden beröm. När valfriheten träder i kraft 2021 stannar de som inte själva valt en viss vårdcentral automatiskt som kunder hos en offentlig tjänsteproducent under två års tid, om de inte själva väljer något annat. Först efter det räknas de som kunder hos den närmaste vårdcentralen – privat eller offentlig. På det här viset säkerställer man finansieringen av den offentliga servicen till en början.
Anneli Anttonen, professor i socialpolitik vid Tammerfors universitet, säger att det här inte nödvändigtvis räcker för att trygga ett kontrollerat utförande av reformen men att det är ett steg i rätt riktning.
– Det är bra att det finns en övergångsperiod ens på två år. En snabb övergång i ett svep i ett så här stort ärende skulle kanske ha varit lite okontrollerad och man skulle inte ha vetat hur det skulle gå, säger hon.
Även professor Heikki Hiilamo anser att övergångstiden för förslaget går i rätt rikting i jämförelse med den tidigare modellen.
– I den förra modellen gjordes förändringarna på en gång. Det här är en steg- eller övergångsmodell mot en öppen marknadsbaserad hälsovård. Samtidigt tryggar man landskapens möjlighet att försäkra sig om att alla har tillgång till socialoch hälsovårdstjänster på basnivå, säger han.
Stora frågetecken om kundsedlar
Regeringen berättade på måndagen om huvuddragen i den reviderade versionen av valfrihetslagen. Hiilamo anser att regeringen tagit den kritik grundlagsutskottet framförde i somras på allvar.
Professorerna lyfter också fram öppna frågor som hör ihop med bland annat kundsedlarna.
– Jag har ännu inte fått klart för mig vad kundsedlarna och den personliga budgeten kommer att innebära, hur de ska användas och vilken typ av marknad som skapas med dem. Den här punkten var mycket oklar redan i det förra förslaget, säger Anttonen.
Hiilamo anser att en stor fråga är huruvida man kan kombinera självfinansierade delar med kundsedlarna eller inte.
– Det här är på sätt och vis en motstridig fråga. Om priset på kundsedlarna är väldigt lågt kan inte de som inte har råd att betala själva använda dem. Å andra sidan, om man till exempel vill välja ett lite dyrare servicehus, känns det oskäligt att man inte skulle kunna kombinera det med en självfinansierad del. Då skulle det ju bara finnas antingen helt självfinansierade tjänster eller tjänster som helt betalas med offentliga medel, säger Hiilamo.
Haatainen: Inte den bästa modellen
Tuula Haatainen (SDP), ordförande för riksdagens social- och hälsovårdsutskott, säger att de nya planerna inte löser de problem som finns i samband med integrationen av socialoch hälsovårdstjänsterna.
– Nu skulle det uppstå ett stort antal privata serviceproducenter inom hälsocentralstjänsterna. Där får en människa som söker hjälp hälsovårdstjänster. De andra tjänsterna måste man söka hos landskapet, säger Haatainen.
– Social- och hälsovården för äldre är ofta integrerad. De går in i varandra. Tjänstehelheterna har lokalt byggts upp så att det är svårt att riva loss hälsovården så att den blir separat.
Hasatainen säger att regeringens modell riskerar den goda utvecklingen inom integrationen i vården som man åstadkommit till exempel i Södra Karelen och i Helsingfors.
– För hela sammanhängande tjänstehelheter är det här inte den bästa möjliga modellen.