Kvinnokliniken och Jorv redo.
Så kom dagen när Barnmorskeinstitutet tystnade. Tavlor plockades ned och gungstolar packades in i flyttbilar. Framför allt är det de nyfödda som saknas.
Den här babyn är en av de sista som fötts på Barnmorskeinstitutet. I fortsättningen ska föderskorna i huvudstadsregionen söka sig till Kvinnokliniken i Tölö och Jorv i Esbo. Saneringen av sjukhusbyggnaden i Gumtäkt är redan i gång men det är oklart om, hur och i vilken omfattning huset eventuellt kan öppna igen.
– Vi har haft det bra här, tack bara. Det säger Katri Seitsonen och Erkka Rautio.
Vi sitter och pratar i ett familjerum men annars är det mycket tyst. Den två dygn gamla sonen ligger på sängen under en skön filt och snusar på världen. Ute i sjukhuskorridoren har viss utrustning, en del möbler och konstverk som tavlor förts bort, antingen till soptippen eller efter rengöring till andra sjukhus. Familjen Seitsonen-Rautio och ett tiotal andra familjer som fortfarande är kvar på Barnmorskeinstitutet får ändå pusta ut i lugn och ro.
– Informationen om den förestående flytten verkar ha nått stadsborna. Nu är det Kvinnokliniken i Tölö och Jorvs sjukhus i Esbo som gäller, säger kommunikationsdirektör Niina Kauppinen.
När HBL besöker Sofielundsgatan 5 A i Gumtäkt förbereder sig personalen på sjätte våningen för en sista förlossning. Många har redan börjat arbeta på andra sjukhus i huvudstadsregionen. Sammantaget är det ungefär 150 personer vid Barnmorskeinstitutet som berörs av renovering- en. Stämningen är dämpad bland dem som ännu är kvar. Det kramas och man tar farväl av en uppenbart bra arbetsgemenskap.
– Oj, jag har jobbat här i 45 år, säger barnmorskan Anneli Vainionpää.
Hon är egentligen pensionär, hon har varit det i åtta år, men hoppar gärna in när det behövs. Och det har ofta behövts.
– Få se nu om jag orkar byta byggnad. Också de andra ställena är stora och det skulle gälla att lära sig alla nya rum och korridorer.
”Älskar mitt jobb”
Barnmorskeinstitutet stänger för att många i personalen har blivit sjuka på grund av mögel. Larmet gick på våren. Saneringen och ombyggnaden är nu i gång.
– Vi känner till problemen men utgår från att den dåliga inomhusluften inte hinner drabba oss på några dygn, säger Erkka Rautio.
Bebisen snarkar vidare. Ser skönt ut. Pojken kom till världen ett dygn efter beräknad tid.
– Det var bra det för annars skulle vi kanske ha åkt till Jorv. Det sjukhuset känns avlägset, säger Katri Seitsonen.
Mycket har förändrats vid Barnmorskeinstitutet sedan 1972 då Anneli Vainionpää gjorde sitt första arbetsskift på sjukhuset.
– Förr kunde man få ligga kvar här
i en knapp vecka. Nu är det några dygn. I ett skede fick papporna inte vara med på förlossningen för man var rädd för att de ska svimma, berättar hon.
På 1990-talet uppstod det kulturkrockar i och med den första större vågen av invandrare. Föderskor som svor och till och med spottade på barnmorskorna och slängde febertermometrar efter dem.
– Då kände man ibland att man blev illa behandlad, men i dag har vi inte de problemen. Jag älskar mitt jobb, säger Anneli Vainionpää.
I kaféet nere vid entrén sitter några äldre personer. Kanske är det fareller morföräldrar, också de är bland de sista i detta hus. Kaféföreståndaren säljer ut allt porslin. Gråa plastbrickorna kostar 1 euro styck.
Klockan slår 14 och så blir den också 14.01, onsdagen den 18 oktober 2017.
Sista storken har lämnat byggnaden i Gumtäkt och några fler väntas inte anlända.