Privat eller pirat?

SAMHäLLE I HBL (14.10) läser jag att medelpriset för boende i Helsingfors är ungefär 4 730 euro jämfört med 1 927 euro per kvadratmeter för hela landet. En av den politiska högerns heligaste teser är att konkurrens skapar effektivitet och ger upphov till besparingar. Eller, är det högerns heligaste lögn? Tätare bebyggelse skapar otaliga möjligheter för besparingar både penningmässigt och ur ekologisk synvinkel.

Det vore logiskt att det för politiska högerpartier skulle vara av prioriterad vikt att vinnlägga sig om att boendet i huvudstaden vore billigare än på landsbygden. Men om man ser på verkligheten syns raka motsatsen vara fallet. Hur kommer det sig att högern blundar för detta faktum och hur kommer det sig att det demokratiskt röstande folket inte kräver logisk följdriktighet och resultat av sina politiker? Är det möjligt att vi som väljare är så avtrubbade av falskheten i politikernas löften att vi upplever tanken på att verkligen kräva att tal och verklighet skall överensstämma upplevs som en Don Quijote de la Mancha-syssla, en lönlös kamp mot väderkvarnar.

I en liten stad som Helsingfors uppstår prisnivån inte automatiskt, den upprätthålls avsiktligt. Detta skadar både konkurrenskraften och samhällsekonomin som helhet. Att tillåta byggbranschen att sko sig på huvudstadsbornas eller stadsbors bekostnad i allmänhet är rättsvidrigt. Då vi glömmer att kräva kritiskt konstruktivt tänkande av våra politiker blir gränsen mellan korruption och intellektuell lättja osynlig. En sund proaktiv bostadspolitik förutsätter varken lagändringar eller högtstående matematik. Medicinen smakar beskt en tid, men i det längre loppet vinner hela landet enorma ekonomiska fördelar.

Statsminister Juha Sipilä står i fullt beråd att privatisera den finska sjukvården under devisen valfrihet. Av valfrihet går man dock inte till läkaren, det gör man av tvång. Om vården är privatägd är insynen

I en liten stad som Helsingfors uppstår prisnivån inte automatiskt, den upprätthålls avsiktligt.

som förutsätts för ett upplyst val en företagshemlighet. Valfriheten består för den privilegierade minoritet som redan har full valfrihet, men dyrare blir vården garanterat. För resten av befolkningen minskar eller försvinner valfriheten fullständigt. Några empiriska belägg för motsatsen finns inte. Det är hög tid att stanna upp och ta en allvarlig funderare kring frågan. Är detta verkligen vad vi önskar oss själva och kommande generationer? I verkligheten är det självaste rätten till vård som står på spel.

Jag är ingen vänstermänniska, men vad gäller användningen av skattemedel eller tjänster vi ser som grundläggande medborgerliga rättigheter anser jag att empiriskt baserad verklighet utgör en bättre beslutsgrund än blind politisk ideologi.