En an­ti­hjäl­te för vår­tid

Tho­mas Wulffs ro­mantri­lo­gi om en fik­ti­vi­se­rad Ivar Las­sy/Ivar­las­sy är ett su­ve­ränt ex­em­pel på histo­ri­o­gra­fisk me­ta­fik­tion. Wulff ro­ar sig kung­ligt med språk, stil och fak­ta, kon­sta­te­rar re­cen­sen­ten.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - TU­VA KORS­STRöM kul­tur@hbl.fi

LIT­TE­RA­TUR ●●Tho­mas Wulff Otack är värl­dens lön Frag­ment, in­ci­den­ter och and­ra fan­ta­si­er ur Ivar­las­sys liv, Vo­lym III Man­dom, se­na­re de­len Sets 2017

Med Otack är värl­dens lön kul­mi­ne­rar Tho­mas Wulffs mag­num opus, en tre­de­lad ro­man­se­rie som fik­ti­vi­se­rar och spin­ner vi­da­re på te­man ur den fin­lands­svens­ke ori­en­ta­lis­ten och re­vo­lu­tio­nä­ren Ivar Las­sys liv.

Se­ri­en in­led­des 2006 med En hjäl­te för vår tid. Vo­lym 1: Barn­dom och ung­dom. 2012 ut­kom Med bäs­ta vil­ja i värl­den, den förs­ta vo­ly­men om man­dom­så­ren. Det är värt att no­te­ra att al­la tre de­lar­na bär un­der­ti­teln Frag­ment, in­ci­den­ter och and­ra fan­ta­si­er ur Ivar­las­sys liv. Ingen­ting hind­rar följakt­li­gen den fik­ti­ve Ivar­las­sy att fö­re­ta sig sa­ker som in­te är do­ku­men­te­ra­de i den hi­sto­ris­ka per­so­nen Ivar Las­sys bi­o­gra­fi.

Ivar­las­sy föds i Ba­ku, där hans far är kap­ten i No­bel­bo­la­gens tjänst. Poj­ken går i sko­la i det vind­pi­na­de Helsing­fors, men det är som­mar­lo­ven i Ba­ku som ger nä­ring åt hans so­ci­a­la sam­ve­te och han in­tres­se för den aze­ris­ka kul­tu­ren. Det för­ra gör att han an­slu­ter sig till so­ci­a­lis­men, det se­na­re le­der ho­nom in på stu­di­er i ori­en­ta­lism vid Helsing­fors uni­ver­si­tet. I po­li­tis­ka väns­ter­kret­sar ses han som en po­ten­ti­ell klass­fi­en­de me­dan fors­kar­sam­fun­det ute­slu­ter ho­nom ur sin krets på grund av hans so­ci­al­de­mo­kra­tis­ka sym­pa­ti­er.

Otto Wil­le Ku­u­si­nen re­kry­te­rar ho­nom emel­ler­tid för re­vo­lu­tio­nens sak, och den fö­ga di­plo­ma­tis­ke Ivar­las­sy fort­sät­ter att för­ar­ga al­la par­ter med eld­fäng­da ar­tik­lar i ar­be­tar­pres­sen. Trots att han in­te del­ta­git ak­tivt i in­bör­des­kri­get lyc­kas han få sig ar­re­ste­rad och in­ter­ne­rad för ”lands­för­rä­disk verk­sam­het” ett an­tal gång­en.

På ski­dor mot fram­ti­den

Det är som nyut­skri­ven in­tern från Åbo läns­fäng­el­se som lä­sa­ren mö­ter Ivar­las­sy på de förs­ta si­dor­na i den nya boken. Ge­nom­svet­tig ski­dar han mot fins­ka grän­sen en mörk feb­ru­a­ri­natt 1923. Hans des­ti­na­tion är den au­to­no­ma so­ci­a­lis­tis­ka sov­jetre­pu­bli­ken Ka­re­len, där lands­man­nen Ed­vard Gyl­ling är i färd med att byg­ga ett mo­dell­sam­häl­le med själ­ve Le­nins väl­sig­nel­se.

I Sov­jet­ka­re­lens hu­vud­stad Petroskoj är Gyl­lings lju­sa, gäst­fria vil­la en kon­trast till om­giv­ning­ens ri­si­ga ka­os. Pre­miär­mi­nis­tern och han ”sta­tues­ka” hust­ru Fan­ny häl­sar ny­kom­ling­en väl­kom­men till fram­ti­den. Hans, lik­som tu­sen­tals and­ra fin­län­da­res, finska­me­ri­ka­na­res och and­ra na­tio­na­li­te­ters, in­sat­ser är be­höv­li­ga för upp­byg­gan­det av en ny, jäm­li­ka­re värld. Fan­ny har sto­ra pla­ner för ett folk­bild­nings­vä­sen­de i Sov­jet­ka­re­len och i det­ta pro­jekt en­ga­ge­ras snart ock­så Ivar­las­sy i sin egen­skap av nyut­nämnd un­der­vis­nings­mi­nis­ter.

Ivar­las­sy knå­par ihop skol­böc­ker i Lu­natjar­skijs re­form­pe­da­go­gis­ka an­da. Nya sko­lor grun­das, en al­fa­be­ti­se­rings­kam­panj är på gång. Fan­ny vur­mar för häl­so­vår­den i re­pu­bli­ken. Barn­död­lig­he­ten mins­kar då unga nykt­ra barn­mors­kor an­ställs. Gyl­lings ide­a­lis­ter käm­par i ett träsk av okun­skap, al­ko­ho­lism, lätt­ja och in­tri­ger. By­rå­kra­ter­na i Moskva sät-

ter käp­par i hju­let för nöd­vän­di­ga re­for­mer, bo­stads­byg­gan­de och and­ra ra­tio­nel­la åt­gär­der.

Och mör­ka moln tor­nar upp sig vid ho­ri­son­ten. Ef­ter Le­nins död in­leds kam­pen om le­dar­ska­pet. En viss Io­sif Dzju­ga­sjvi­li hål­ler på att ut­gå med se­gern.

Lik­som i ro­mans­vi­tens ti­di­ga­re de­lar bred­dar Tho­mas Wulff per­spek­ti­vet ge­nom att var­va Ivar­las­sys gans­ka hän­del­se­lö­sa liv med and­ra, me­ra spek­ta­ku­lä­ra re­vo­lu­tio­nä­rers. Sålun­da får vi mö­ta Trot­skij, som ef­ter att Sta­lin eta­ble­rat sig för­pas­sas till oli­ka för­vis­nings­or­ter, bland an­nat Al­ma-Ata och Kon­stan­ti­no­pel. En an­nan gam­mal be­kant från de ti­di­ga­re ro­ma­ner­na är Ivar­las­sys kam­rat från Ba­ku, Rik­hard Sor­ge. I boken och ock­så i sitt fak­tis­ka liv som Ri­chard Sor­ge ut­veck­las han till mäs­ter­spi­on, en sov­je­tisk Ja­mes Bond avant la lett­re. Som den dec­kar­för­fat­ta­re Wulff ock­så är vi­sar han sig va­ra myc­ket för­tjust i sin Rik­hard. En hel del ut­rym­me äg­nas åt den­nes spi­on­af­fä­rer i Ja­pan, där di­plo­mat- och lyx­mil­jö­er­na skil­jer sig av­se­värt från barn­domsvän­nen Ivar­las­sys ka­rels­ka svamp­sko­gar.

Finskna­tio­nell kon­spi­ra­tion

Otto Wil­le Ku­u­si­nen till­de­lar så små­ning­om Ivar­las­sy en fors­kar­tjänst vid de Väst­li­ga Mi­no­ri­te­ter­nas Uni- ver­si­tet i Le­ning­rad. Han får en möj­lig­het att gö­ra en re­sa till ish­mae­li­ter­na på Pa­mirs hög­land, men glöm­mer i sin hän­fö­rel­se över de­ras zo­ro­ast­ris­ka kul­tur de två upp­gif­ter han till­de­lats av Ko­min­tern: att son­de­ra re­vo­lu­tions­po­ten­ti­a­len i lan­det och att kart­läg­ga even­tu­el­la ru­bin- och la­pis la­zu­li­fyn­dig­he­ter.

Över hu­vud ta­get står Ivar­las­sy in­te i den aka­de­mis­ka och po­li­tis­ka led­ning­ens fa­vör. Han är för dis­trä, för rätt­fram, för red­bar. Hans hu­mor ogil­las av många, till ex­em­pel hans ob­ser­va­tio­ner om hur den nye le­da­ren Stal­ins por­trätt snart är li­ka tal­ri­ka som iko­ner­na och tsar­kon­ter­fe­jer­na i det for­na Ryss­land. El­ler hans per­sis­ka anek­do­ter, där den in­bygg­da lil­la makt­kri­ti­ken upp­fat­tas gäl­la ock­så sov­je­tis­ka för­hål­lan­den.

När den sto­ra räfs­ten bör­jar finns det myc­ket gra­ve­ran­de ma­te­ri­al om Ivar­las­sy att till­gå, in­te minst han be­hän­di­ga in­struk­tions­bok Marx­ismin pe­rus­te­et, som plöts­lig för­svin­ner från al­la in­sti­tu­tio­ner och bib­li­o­tek såsom va­ran­de ”kont­ra­re­vo­lu­tio­när na­tio­na­lism”.

Ivar­las­sy är en del av den sto­ra ”finskna­tio­nel­la kon­spi­ra­tio­nen”, som för al­la des­sa go­da, själv­upp­off­ran­de

män­ni­skor i död el­ler ar­bets­lä­ger: Ed­vard Gyl­ling, Kustaa Ro­vio, Ai­no Ku­u­si­nen, Al­lan Wal­le­ni­us, Han­na Malm… Att Ivar­las­sy står upp för att för­sva­ra någ­ra av si­na vän­ner gör in­te hans sak bätt­re, men får ho­nom för ef­ter­värl­den att fram­stå som ett av de få mo­di­ga off­ren för Stal­ins ter­ror.

El­ler ska ock­så des­sa pro­tes­ter ses som ut­tryck – in­te ens för mod – ut­an för in­ne­bo­en­de ir­ra­tio­nell en­vis­het. En be­svär­lig män­ni­ska helt en­kelt.

Tho­mas Wulffs ro­man­se­rie är, nu när den fö­re­lig­ger i sin hel­het, ett su­ve­ränt ex­em­pel på histo­ri­o­gra­fisk me­ta­fik­tion. Wulff ro­ar sig kung­ligt med språk, stil och fak­ta. Trots den sken­ba­ra lätt­he­ten mås­te re­se­ar­ch­ar­be­tet ba­kom ver­ket va­ra enormt. Ba­kom den ral­jan­ta sti­len döl­jer sig ett mörkt all­var, som in­te bör för­bi­ses. Ivar­las­sy är en bi­sarr hjäl­te, som är oför­mögen till in­tri­ger och för­ställ­ning när de fles­ta i hans om­giv­ning hu­kar sig i ren själv­be­va­rel­se­drift. Han är en tra­gi­ko­misk fi­gur i en tur­bu­lent och mörk tid av världs­hi­sto­ri­en.

Trots den sken­ba­ra lätt­he­ten mås­te re­se­ar­ch­ar­be­tet ba­kom ver­ket va­ra enormt. Ba­kom den ral­jan­ta sti­len döl­jer sig ett mörkt all­var, som in­te bör för­bi­ses.

Tu­va Kors­ström

Fo­to: HBL-ar­Kiv/tor Wen­nStröm

OföR­mögen tIll In­tRI­geR. Tho­mas Wulffs hjäl­te Ivar­las­sy är en bi­sarr hjäl­te, som är oför­mögen till in­tri­ger och för­ställ­ning när de fles­ta i hans om­giv­ning hu­kar sig i ren själv­be­va­rel­se­drift.

Tho­mas Wulff upp­trä­der på bok­mäs­san i Helsing­fors: Fre­dag 27.10 kl 13.30 på Edith Sö­der­gran-sce­nen och 15.30 på Tot­ti. Lördag 28.10 kl 18.00 på Edith Sö­der­gran.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.