Grankullaborna ställs inför kryptiska rubriker
Det finns rum för att stärka den kulturella identiteten i Grankulla, säger Grankulla musikfests nya konstnärliga ledare.
Violinisten Jan Söderblom älskar överraskningar. Och det förefaller som om han förväntar sig att publiken också gör det, eftersom han med överraskningarna vill väcka nyfikenheten för något som publiken kanske inte känt till.
– Barn älskar överraskningar och det gör jag också. Överraskningar är för mig nästan alltid positiva. Men varför sörjer du för andras upptäckter? – När nyfikenheten har vunnit över mina egna fördomar eller rädslor har jag nästan alltid upptäckt sådant som berikat mitt liv, säger Söderblom.
Odlar gåtor
Fäblessen för överraskningar torde förklara Söderbloms ibland rätt kryptiska rubriker. Eller vad sägs om Wunderkammer, Välkomna till Djungeln!, Oerhört nytt, Vetenskapsworkshop, Finlandia Anno Domini X eller en hel serie som börjar med bokstavskombinationen ”QQ”. Samtliga är hämtade ur programmet för Grankulla musikfest som inleds i dag.
– Det är en bra fråga. En bekant inom reklambranschen sade att det nog kan finnas en gåta inbakad i namnet, bara det mycket snart framgår vad det egentligen handlar om.
QQ-konserterna handlar alltså om två stråkkvartetter som uppträder var för sig och därefter bildar en oktett.
Festivalen en björn
Jan Söderblom älskar också festivaler och redan som tioåring designade han otaliga festivalprogram, av vilka de flesta aldrig förverkligades.
Men ett antal har förverkligats. Först i Fiskars, sedan i Jorois, därefter i Raumo och nu i Grankulla. Festivalerna, speciellt sommarfestivalerna, jämför han med björnar som sover vintersömn och som – i likhet med det finska folket – vaknar till liv en gång om året.
En till zoologisk liknelse bjuder han på: Om Helsingfors festspel, som han högaktar (brorsan var ju verksamhetsledare) är krokodilen, kan Grankulla musikfest vara kolibrin, som är snabb och spänstig i sin experimentlust.
Grankulla musikfest ska ändå inte bli någon sommarfestival. Tidpunkten kring allhelgona känns rätt och på sin höjd tänker sig Söderblom att festivalen kan få lite mera färg över sig.
Nära orten
Söderblom säger att han i arbetet med varje festival har försökt föra den så nära lokalbefolkningen som möjligt, bland annat genom att bläddra i historieböckerna och läsa på om hembygdshistorien. Vad upplever du definierar Grankulla? – Utopin, den gamla utopin, den som fick de första nybyggarna att bosätta sig här. Drömmen om ett liv nära naturen och livskvalitet. Det är klart att de som byggde sina villor var välbärgade, men den här utvecklingen hänger ihop med urbaniseringen. Grankulla är i dag lite av det som Munksnäs var förr, då man ännu fick bestämma själv.
Om det här var metanivån bekänner Söderblom, när vi tar ner diskussionen på ett mera konkret plan, att exempelvis handbollen är mycket viktigare för Grankullas identitet än kulturen – trots att man har en ypperlig nybyggd konsertsal på orten.
– Det finns rum för att stärka den kulturella identiteten i Grankulla. I Grankulla finns en kör, orkester och jazzfestival, men den här verksamheten är inte särskilt utåtriktad, snarare inåtriktad. Det finns alltså ett kulturliv, som ändå inte är en väsentlig del av stadens identitet. Man kan säga att Grankulla är de nöjda invånarnas stad.
Värdefullt arv
När Jan Söderblom tar över Grankulla musikfest tar han samtidigt över en festival som helt och hållet formats av Kuhmonestorn Seppo Kimanen. Det var Kimanen som grundade festivalen som 60-åring 2010. En konsthistoriskt lagd person kunde tala om Grankullafestivalen som ett prov på Kimanens sena stil.
Hans kungstanke var att sammanföra kammarmusiken med det goda samtalet, och ofta har man i anslutning till konserterna ordnat paneldiskussioner och föreläsningar om något filosofiskt eller naturvetenskapligt spörsmål.
Söderblom ville förvalta arvet efter bästa förmåga, men säger att han inte hade en blekblå aning om hur han skulle ta tag i den vetenskapliga biten när han satte ihop programmet.
– Jag upptäckte att alla namn som jag kom att tänka på var författare och att det övergick min förmåga att ta fram de rätta vetenskapsmännen.
Till Söderbloms undsättning skred Vetenskapliga samfundets delegation (VSD), som på sitt håll närde en dröm om att få arbeta tillsammans med ett kulturevenemang, där man kunde föra vetenskapliga samtal.
Grankulla musikfest och Vetenskapliga samfundet har nu knutit ett treårigt samarbetsavtal och under den första festivalen har vetenskapsbiten kuraterats av Sami Pihlström. När filosoferna Sami Pihlström och Sara Heinämaa talar under samma öppningskonsert liknar Söderblom det nästan vid en disputation, med argument och motargument och musik emellan.
Av Kimanen ärvde Söderblom också upplägget med alla kvartetter som uppträder på festivalen. I år spelar Borea-, Ojstrach-, Kamus-, Long Island-, Meta4- och Nya Helsingfors-kvartetterna. För nästa år har Söderblom bokat både Temperaoch Avanti-kvartetterna.
– Kvartetterna är viktiga, för det finns egentligen inget annat forum i Finland om vinterhalvåret där kvartettrepertoaren spelas.
Det finns rum för att stärka den kulturella identiteten i Grankulla. I Grankulla finns en kör, orkester och jazzfestival, men den här verksamheten är inte särskilt utåtriktad