Får jag strö fars aska i havet?
du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.
Min dementa far har tyvärr inte långt kvar till slutet, och jag, som är hans son i hans andra äktenskap och hans förtrogna, har redan börjat fundera på formaliteterna efteråt. Jag vill att han ska kremeras och ställer därför följande frågor: Vilka regler gäller för askan efter kremeringen? Får min far kremeras så att askan strös ut i havet utanför hans älskade sommarstuga? Hur löser man tvisten om min halvsyster, alltså fars dotter från hans första äktenskap, kräver kistbegravning? Min far har aldrig uttryckt sin åsikt i dessa frågor, men hans egen far, min farfar, är gravsatt i veteranlunden på Sandudd. Sonen
Ända fram till början av 2000-talet var reglerna om begravningar fragmentariska och utspridda i flera olika lagar. I syfte att skapa större klarhet i regleringen stiftades begravningslagen år 2003. Lagen innehåller detaljerade bestämmelser om både gravläggning och kremering av avlidna människor.
Den avlidnes önskemål
● Huvudregeln i lagen är att den avlidnes åskådning och önskemål ska respekteras i frågor som gäller inte bara begravningen utan också hur till exempel askan efter den avlidne ska hanteras. Ett absolut krav är att stoftet hanteras på ett värdigt sätt och så att den avlidnes minne hedras. Tanken är här att man inte får såra känslorna hos de personer som står den avlidne nära eller över huvud taget gå emot människornas uppfattning om hur man ska förhålla sig till de avlidna. Utgångspunkten i frågeställarens fall ska därför vara sådana arrangemang som kan antas stämma överens med den avlidnes egna önskemål.
Veterangravarna har i regel den begränsningen att endast veteranen med maka kan begravas där, vilket betyder att en annan gravplats måste hittas för frågeställarens far.
Om det kan antas att frågeställarens far hade önskat få sin aska utspridd i havet eller på ett markområde, tillåter lagen detta som ett alternativ till regelrätta gravar, om tillstånd till utspridningen fås av vattenområdets eller markområdets ägare eller innehavare. En förutsättning är ändå att ett minnesmärke eller gravvård inte inrättas på området. Likaså är det förbjudet att dela askan så att den sprids ut på olika platser. Lagen föreskriver också att askan måste spridas ut senast ett år efter kremeringen, vilket innebär att de anhöriga inte kan besluta att askan permanent ska förvaras till exempel hemma i en urna.
Undvik rättsprocess
● Lagen utgår ifrån att den avlidne själv under sin livstid kan föreskriva om vem som ska ta hand om begravningsarrangemangen. Då är det denna person som har beslutanderätt i enlighet med den avlidnes önskemål. Det kan därför rekommenderas att var och en under sin livstid skriver ned sina önskemål i fråga om begravningen. I annat fall har den avlidnes make eller sambo och de närmaste arvingarna beslutanderätt. Av frågeställarens fråga framgår att det är han och hans halvsyster som är de närmaste arvingarna och alltså de som fattar beslut om hur fadern ska begravas.
Om de personer som ska fatta beslut om begravningsarrangemangen inte kan enas, är det i sista hand tingsrätten på den avlidnes hemort som avgör tvisten. Min rekommendation är ändå att frågeställaren försöker komma överens med sin halvsyster i saken, eftersom en rättsprocess är både dyr och tung för alla involverade parter.