Naturligt att riksdagen avgör Finlands Natomedlemskap
Folkomröstningar är ett mycket viktigt demokratiskt instrument, men kan också utnyttjas av politiker som ett sätt att fly sitt ansvar i en svår fråga.
Ett grundvillkor för en folkomröstning är att alternativen är klara och att fakta bakom förslagen är tillgängliga för alla. Omröstningen i Storbritannien om brexit är ett paradexempel på hur en folkomröstning inte skall gå till. Britterna kunde säga ja eller nej till EU-medlemskapet, utan att veta vad utanförskapet innebär. Majoriteten sade nej till det som finns, medlemskapet, men sade ja till någonting som inte finns, och som det inte finns någon klar bild av, det vill säga utanförskapet.
Förmodligen får britterna rösta en gång till, när förhandlingarna om utanförskapet är klara, och de vet vad de egentligen sade ja till.
En folkomröstning om vårt medlemskap i Nato går det att ha principiella betänkligheter mot. All information om försvarsoch säkerhetspolitiken kan inte vara offentlig, och väljarna tvingas då ta ställning utifrån en bristfällig helhetsbild. Oberoende av vilket alternativ som vinner finns det ett problem kring trovärdigheten. Hade väljarna valt annorlunda om de vetat allt, är en mycket berättigad fråga. Riksdagsledamöterna har både tid att sätta sig in i ärendet och möjlighet att få sekretessbelagd information vilket vi som vanliga väljare inte har. Då är det också naturligt att riksdagen avgör.
Vänskaps- samarbets- och biståndsavtalet (VSB) med Sovjet från 1948, då framtvingat av omständigheterna, kan ses som ett slags parallellfall. Med dess hjälp kunde det militära hotet mot
Riksdagsledamöterna har både tid att sätta sig in i ärendet och möjlighet att få sekretessbelagd information vilket vi som vanliga väljare inte har.
vår självständighet undanröjas eller åtminstone förminskas. Det är föga sannolikt att VSB-pakten med krigets fiende, så snart efter kriget, hade fått majoritetens stöd om folket hade röstat. Tjeckoslovakien till exempel blev Sovjetvasall samma år som Finland fick sin VSB-pakt. Den representativa demokratin fungerade och riksdagen valde det alternativ som då ansågs vara – och var – bäst för landet.