Sök hjälp i tid när vardagen blir övermäktig
Under det år Heidi-Jessica Lahola i stort sett ensam skött en vardag med ett utmanande barn har hon lärt sig flera saker. En är att också en mamma ska vidkännas sina gränser, en annan att söka hjälp när vardagen blir övermäktig. Sexåriga Nelly har alltid varit ett aktivt och impulsivt barn. Så aktiv har hon varit att hon numera har en integrerad specialplats på en mindre förskoleklass än den som först var tilltänkt. Platsen fick de efter en intensiv och inte alldeles lyckad start i en vanlig grupp på ett nytt dagis. Just den starten försvårades dessutom av att mamma och pappa i samma tider slutligen separerade efter en tung, orolig och utdragen fas.
– Det blev i något skede för mycket. Jag blev deprimerad och inskriven på sjukhus. Det var en oerhört jobbig period, säger Heidi-Jessica Lahola.
Den viktigaste insikten efter att ha tagit varvet via botten var kanske att en förälder i tid ska erkänna när det blir för mycket. Och att hon ska söka hjälp där den finns.
Det var med den lärdomen i bagaget som Heidi-Jessica Lahola reagerade då hon i våras såg en annons för ett av Folkhälsans Familjekraft-läger (se fakta och artikel intill) flimra förbi i det sociala medieflödet.
Precis då befann sig den lilla familjen i någon form av halvkaos, där lösa bitar i vardagen sökte sin plats och mammas ork fortfarande balanserade på bristningsgränsen.
– ”Läger för utsatta familjer” stod det i annonsen, och jag tänkte why not. Vi sökte, med ett rekommendationsbrev från min chef som är insatt i vår situation, och vi fick en plats.
Heidi-Jessica Lahola säger inte att lägersemestern i somras kom att vara avgörande för att hon i dag kan andas lugnare. Men det hade en enorm effekt då hon och Nelly för första gången fick ta ett ordentligt avbrott i vardagen och bara satsa på att vara tillsammans. Det hade en stor betydelse att mamma fick tid att i lugn och ro ventilera sin verklighet tillsammans med andra vuxna och höra om deras problem.
För det är mer sällan, säger hon, som föräldrar blottar de svåraste sakerna i vardagen.
– Vi vill så gärna visa upp de perfekta familjerna. Vi visar inte diskhögar, dammtussar eller raseriutbrotten vi får då vi är helt slut av trötthet.
Efter den här pausen upplevde Heidi-Jessica Lahola att hon och dottern fick krafter att styra vidare på bättre spår.
– Jag har kommit över den höga tröskeln jag har haft för att be om hjälp. Nu vet jag att om jag inte orkar så får och ska jag kasta bollen vidare, söka hjälp. Jag tror alla föräldrar har en inbyggd rädsla för att erkänna sin svaghet. Men jag har lärt mig av med den skammen och jag hoppas andra gör lika.