Ny film för varje generation?

Aku Louhimies Okänd soldat har haft premiär. En helt onödig produktion deklarerar Helsingin Sanomat medan Krister Uggeldahl i HBL beundrar det tekniska kunnandet och det gedigna skådespeleriet och ger fyra stjärnor.

Jag ansluter mig till dem som anser att vi kunde behö

va en ny film. Det är bara det att den inte längre går att göra utifrån Linnas roman. Boken var avgörande för att den beskrev manskapets brutala krig och det översitteri och de ideella vanföreställningar, som en del av befälet gjorde sig skyldigt till. I grunden skrev Linna dock ett hjälteepos. Koskela, Rokka, Hietanen med flera har blivit nationella ikoner.

Linna hade också läst sin Topelius, det vill säga Boken om vårt land. Tvärtemot prax

is kommer hans hjältar från olika dialektala områden. Med Louhimies film ligger nu hjältesagan igen för handen. På tv ser vi nu så många sönderslitna människor och så raffinerad pyromani att den delen av filmen inte får fram ett djupare budskap. Det är hjältarna vi tar till oss. Det kan väl inte vara så att vi vill att Rokka, som ”kysser och slår ihjäl med samma varma själ” skall bli en förebild för dem, som ännu inte bättre vet?

Vi behöver en film, som skildrar dödsångesten, ledan och bristen i skyttegravarna, flykten från brända hus och överlämnade områden, sorgen över det som blev borta. Linnas underbara gestalter har gjort sitt. Nu behöver vi något nytt, som berör och får oss att förstå. Humor förbjudes icke.