Aarnios tur att tala ut
Jari Aarnio underkänner bestämt åklagarnas och tingsrättens tolkning av teleuppgifterna som pekar ut honom som ”Bölemannen”. Den mystiska gestalten som dirigerade narkotikaaffärerna med den undre världen.
Jari Aarnio försvarar den här veckan muntligt sin oskuld i Helsingfors hovrätt. I går försäkrade han att han inte kan vara ”Bölemannen”, spindeln i nätet i den stora haschhärvan, som han dömts för. Han har använt mobiltelefonerna som binder honom vid brottet bara sporadiskt och det är kollegerna, inte han, som lämnat elektroniska spår i polishusets passerkontroll.
Narkotikarotelns förra chef Jari Aarnio hördes själv i hovrätten i går när hans försvarsadvokat Riitta Leppiniemi skötte utfrågningen. Aarnio anser att åklagarnas tolkning av hur han rört sig utifrån teleidentifikationsuppgifterna är rena fantasifoster. Åklagarna anser sig ha bevis för att det var just Aarnio som använde prepaidtelefoner i sina kontakter med undre världen när han genomförde de grova narkotikabrotten som tingsrätten dömt honom för.
Leppiniemi drog fram en rad teleuppgifter som visar var ”Bölemannen” rört sig, men där Aarnios tjänstetelefon inte har lokaliserats. Enligt försvaret är det ett bevis på att Aarnio inte kan vara ”Bölemannen”.
– De här uppgifterna har jag bett om gång på gång, men åklagarna har inte gått med på att ge dem ifrån sig. Min advokat har nu efter hårt arbete fått se dem, inledde Aarnio, som anser att man inte velat dela med sig av dem för att de är fördelaktiga för honom.
– Det förefaller mycket osannolikt att min tjänstetelefon skulle ha varit stum just de fyra timmar när ”Bölemannens” teleuppgifter synts på olika ställen.
Aarnio underkänner också åklagarnas tolkning av hur och när han rört sig i polishuset. Enligt Aarnio hänvisar åklagarna till logguppgifter som härstammar från en elektronisk nyckel som poliserna använde gemensamt medan han använde ett eget elektroniskt passerkort.
”Ingen koppling till Holland”
När Leppiniemi frågade Aarnio om den holländska kontakten, den som enligt åklagarna levererade haschtunnorna till Finland kunde man ana sig till en lätt ilska under Aarnios annars så lugna fasad. Enligt Aarnio hänför sig kontakten till en internationell polisutredning av Hells Angels och är inte på något sätt anmärkningsvärd. Polisen hade enligt Aarnio tiotals motsvarande kontakter. Denna specifika skulle ha skötts av hans underlydande Mikael Runeberg, som dömts till 3,5 års fängelse i samma härva i tingsrätten.
Aarnio lät förstå att han med sin medelmåttiga ”rallyengelska” inte hade velat ge sig in på diskussioner med källan.
– Man låter förstå att det här är kontakten som skickade hit tunnorna, men man har inte lyckats koppla någon av dem som dömdes i haschaffären till den holländska kontakten, sade Aarnio.
Mystisk känga
Aarnio fick också lov att förklara hur det kom sig att polisen hittade en av mobilerna i en vinterkänga i Aarnios garage vid husrannsakan. Aarnio sade att mobilen är från början av 2000-talet och kängan hade en utländsk knarkmisstänkt rockbandsmedlem glömt efter sig i häktet. Aarnio hade behållit kängan som ett minne av händelsen och den hade i samband med olika flyttningar och ommöbleringar i polishuset sedan landat i hans garage.
Aarnio ansträngde sig, när han nu fick ordet, att inför rätten förklara hur narkotikapolisen arbetar och hur viktigt det är att polisen har förtroendefulla relationer till tipsare i undre världen. Redan som ung polis 1981 blev han av cheferna presenterad för gamla bovar.
– Man sade mig att sociala färdigheter inte är till nackdel i jobbet och att det är enda sättet att få reda på vad som händer i den världen.
Man sade mig att sociala färdigheter inte är till nackdel i jobbet och att det är enda sättet att få reda på vad som händer i den världen. Jari Aarnio som berättade att han som ung polis 1981 av cheferna blev presenterad för gamla bovar.
På bovarnas bröllop
Enligt Aarnio var kontakterna mellan poliser och kriminella så intensiva att poliser till och med gick på bovarnas bröllop och andra familjefester och hjälpte dem med vardagsproblem såsom att skaffa jobb och bostäder och drägligare förhållanden i fängelserna.
– Vi hjälpte dem med sådant som låg inom lagens råmärken.
Jari Aarnio valde ett undervisande tonfall. Åklagarna och domarna i tingsrätten har, enligt honom, inget hum om narkotikapolisens vardag.
Till dagsrutinerna hörde inte att protokollföra och dokumentera de samtal enskilda polismän förde med tipsarna, ”tjallarna”.
– De dokumenterades inte för allmänt bruk. Var och en förde sina egna anteckningar.
Poliserna som sysslade med iscensatta narkotikaköp och infiltrationsverksamhet hade ett eget ”smygkontor” i Västra Böle i Siwas källare.
Enligt Aarnio var det för att poliserna skulle ha avslöjats för de kriminella om de hade mött dem i polishuset. Specialpoliserna hade en egen handkassa som stod för utgifter som uppkom i samband iscensatta knarkköp och umgänget med tipsare.
I morgon är det åklagarnas tur att grilla Aarnio om samma sak.