Dumt tvinga arbetsföra personer att gå i pension

PENSIONSåLDER Nora Hämäläinens essä om den obligatoriska pensionsåldern utifrån Martha Nussbaums kritik var mycket tankeväckande. Nussbaum förespråkar ett avskaffande av den obligatoriska övre pensionsåldern eftersom den är diskriminerande mot friska och arbetsvilliga människor som tvingas bort från arbetslivet. Hämäläinen kontrar detta med att arbetslivet inte borde vara det enda saliggörande och att vår solidaritet mot dem som inte orkar arbeta utan vill eller måste pensionera sig tidigare än andra hotar försvinna ifall pensionsåldern avskaffas. Det skulle också vara orättvist även inkomstmässigt, menar hon.

Jag har själv länge förespråkat avskaffande av den övre obligatoriska pensionsåldern. Det är dumt att tvinga erfarna, arbetsvilliga och friska människor att plötsligt bli sysslolösa eller hitta på olika ersättande aktiviteter bara därför att andra inte kan eller orkar fortsätta i arbetslivet. Den nuvarande lagstiftningen tillåter ju arbete när man är pensionerad, och det är också möjligt att fortsätta i samma arbete efter pensionsåldern om arbetsgivaren går med på det (vilket händer mycket sällan). Det skulle ändå vara enklare om den övre pensionsåldern inte fanns. I stället kunde man tänka sig att efter en viss ålder blir arbetsavtalet tidsbegränsat (till exempel tre år i sänder) och både arbetstagaren och arbetsgivaren skulle kunna säga upp avtalet även tidigare om personen i fråga inte längre kan uträtta sina uppgifter. Arbetstiden kunde också vara förkortad.

Enligt senaste opinionsundersökningar skulle ungefär en tredjedel av finländarna vara intresserade av att arbeta efter pensioneringen. Enligt statistiken arbetar ungefär 15 procent av finländarna efter pensioneringen (men då ingår även sådana som har ar- betat bara en timme i veckan). De flesta arbetar i samma yrke som tidigare och det är inte endast de högt utbildade som arbetar. Det är till exempel typiskt att sjukskötare jobbar även när de är pensionerade. Det finns många yrken där erfarenhet och motivation är viktigare än ålder, social status eller hälsa.

Det är klart att de flesta av oss inte orkar arbeta hela livet ut. Och det är också klart att få vill syssla med något de inte tycker om ifall alternativet är en något lägre pension utan plikter. Det är därför missvisande när Hämäläinen skrämmer med att säga att alla mellan 70 och 90 år skulle bli del av arbetskraften. Efter 75 års ålder är det mycket få som vill och kan arbeta och 80 är nog maximum i en överskådlig framtid. Det är endast enstaka personer som kommer att avvika från den här regeln.

I USA är de äldre ju ofta tvungna att arbeta då pensionen inte räcker till, pensionsinvesteringarna har förlorat i värde, eller familjens ekonomiska situation har förändrats. Även hälsoförsäkringen kan vara avgörande, behöver vuxna barn försäkringsskydd kanske föräldern återgår till arbetet. I Finland är situationen oftast en annan; man har en garanterad arbetspension, barnen är inte beroende av föräldrarna så det är faktiskt frivilligt att fortsätta arbeta. Men mycket nyttigt för samhället.

Jag protesterar alltså mot slutsatsen att Nussbaums förslag är ogenomtänkt eller att dess följder skulle bli så ödesdigra som Hämäläinen påstår. Tänk snarare på de kring 10 000 äldre finländare som skulle arbeta efter pensionsåldern, och deras ökade välmående då de får fortsätta göra vad de vill och kan.

J P ROOS

professor emeritus ( 72 år), Helsingfors universitet (emeritusavtal)