Nästan en vinterbadare

Jag är inte vinterbadare, men nästan. Länge har jag drömt om att slappna av i ett varmt utomhusbad också under mörkertid och äntligen finns denna oas på Skatudden. Det är någon plusgrad i luften när jag går från Salutorget till den flytande utomhusbadanläggningen. Byggnaden ser ut som en cigarrask som någon trampat på, i sig inte värd en utflykt. De trånga omklädningsrummen ligger i en lång räcka där golven är våta, skåpen så minimala att skorna och kappan knappt får plats. Jag klämmer mig förbi de andra fantasterna ut i den friska luften i baddräkt, vattenlöpningsbälte, elektroniskt armband och yllemössa. Men när jag ser Enso-Gutzeit-husets vita marmor skifta i färg i den trötta solnedgången och Uspenskijkatedralens kupoler glimma över rött tegel och koppartak har jag redan förlåtit bristerna.

Nu gäller det att fokusera, att andas och inte halka på den glaserade trappan. Med bägge händerna griper jag ett stadigt tag om det iskalla trappräcket och tar mig försiktigt ner för den skrangliga trappan till bassängen, som ligger som en bricka på havet där den öppnar sin vida famn.

Det varma vattnet sluter sig mjukt kring mig. Ångan dansar över vattenytan och det är charmigt kaotiskt med en härlig blandning av finländare och turister. Jag vattenlöper, får snabbt upp pulsen men nacken stelnar och axlarna känns kalla. När den vitmålade Sveaborgsfärjan sveper förbi gör jag som majoriteten av badarna och ställer mig vid bassängkanten. Tillsammans med dem vrider jag lojt på armarna och stretchar på benen.

Samtidigt som jag beundrar domkyrkan som höjer sina fem kupoler högt över stadshusets ljusblåa fasad plumsar en japan ner bredvid mig i den turkosblåa bassängen. Han tycks njuta av den friska luften och är lyrisk över anläggningen. Han säger sig ha smitit från en tråkig kongress och ska snart pröva på bastuavdelningen för att sänka blodtrycket och kolesterolhalten.

Joggar några varv till. Stiger upp och halkar på den isiga trappan. Välbehållen dock slår jag mig ner på bastuns varma trälavar. Utanför panoramafönstret flyter Blekholmarna och Klippan som festliga krokaner på vattenytan och Sveaborgs fyr blinkar i den blånande skymningen.

Har funderat på att vattenlöpa både på nyårsafton och på nyårsdagen – då slår jag rekord både i att bada sent och tidigt på året ... och stärker samtidigt mitt immunförsvar. Ännu vet jag naturligtvis inte hur det känns att vattenlöpa när ispiggar blåser i ögonen.