Matti Suur-Hamari brände ut sig men är igen full av energi
Snowboard Matti Suur-Hamari brände ut sig med träning – men kom tillbaka.
Burnout är ett bekant fenomen i arbetslivet. Men idrottsutövare kan också drabbas av utbrändhet. Fast då kallas det överträning.
I verkligheten är överträning och burnout två sidor av samma mynt. Överträning beror på för mycket träning i samband med andra stress faktorer: jobb, problem i förhållandet, ekonomiska svårigheter, prestationsångest.
– Idrottsutövare har också ett liv utanför träningarna och tävlingarna. I synnerhet individuella idrottsutövare i Finland har det inte lätt, säger Lauri Alanko, läkare som är speciali serad på idrottsmedicin.
– I lagidrott är träningen ofta mer kontrollerad, men också lagidrottare har familjer och vardagliga bekymmer.
Ett sätt att fly
Ofta ligger det någon större livsför ändring i bakgrunden, då en idrottsutövare drabbas av överträningssyndrom. En ny studieort, förändringar i privatlivet, ett nytt jobb.
För snowboardaren Matti Suur-Hamari blev skilsmässan droppen. Säsongen 20152016 vann han guld i paracross i Xgames samt fyra segrar i världscupen. Han var grymt motiverad att börja träna för nästa säsong, men svårigheterna i privatlivet gjorde att han brände ut sig.
– Jag gav utlopp för mitt illamåen de genom att träna hårdare. Det kunde stå i träningsprogrammet att jag ska cykla ett återhämtningspass, men i stället körde jag på i 2,5 timmar med snittpulsen 170, säger SuurHamari.
– Det kändes skönt att kunna fly från vardagen och inte behöva tänka på annat.
Vanligt problem
Enligt en undersökning har omkring 60 procent av alla löpare någon gång under sin karriär lidit av överträning.
En annan undersökning visade att 30 procent av simmare drabbats av överträning. Det är alltså ett ganska vanligt problem inom tävlingsidrott.
– Jag har aldrig sett att någon blivit övertränad bara på grund av fysiska orsaker. Det finns alltid andra faktorer i bakgrunden, säger Lauri Alanko.
– Om inte annat kan det vara prestationsångest över att träningarna inte går bra. För en junior kan det handla om stress över skolgången.
Överträning
Suur-Hamari kände sig trött. Men vägrade att ge upp. Ibland tvingades han stå över ett träningspass, men kompenserade med att köra ett dubbelt träningspass följande dag.
– I slutet av sommaren började jag känna mig ganska slut. Jag återhämtade mig inte alls. Sen körde vi ett cykeltest och det visade sig att min syrekapacitet inte var i närheten av min normala nivå. Jag blev 100 watt ifrån min maximala nivå och hjärtat slog helt hur det råkade. Det var en kalldusch, tävlingssäsongen stod precis för dörren, säger Suur-Hamari.
Suur-Hamari, 31, undersöktes noggrant vid Helsingfors idrottsläkarstation, men man hittade inga hjärtproblem eller andningssvårigheter som skulle kunna förklara formtappet. I stället blev diagnosen överträning.
Svår diagnos
Det är ofta svårt att diagnostisera överträning, för det finns inga säkra tecken förutom det att prestationsförmågan blir sämre och utvecklingen stannar av. Typiska symptom är utmattning, irritation, depression, sömnsvårigheter – men det finns till exempel inga säkra labbtest som avslöjar överträning.
Idrottsutövaren själv försöker ofta förringa sina problem och intala sig själv att allting är under kontroll. Det är oftast upp till tränaren att tolka signalerna och dra i nödbromsen.
– Det viktigaste är alltid att diskutera med idrottaren själv, gå igenom alla bakgrundsfaktorer och vad som hänt, säger Aulanko.
Nya planer
Tillsammans med idrottsfysiologen Jyrki Aho, fystränaren Hanna Leveelahti och tränaren Mikko Wendelin lade Suur-Hamari om planerna för hösten 2016. Det blev mer vila än träning under upptakten till säsongen. Det första snölägret blev en annorlunda erfarenhet.
– Vi körde mer teknik än fysik. Om vi i vanliga fall skulle ha kört tio varv gjorde vi bara fem med bra kvalitet och åkte tillbaka till hotellet för att vila, säger Suur-Hamari, som förlorade sitt ena ben i en motorcykelolycka för cirka åtta år sedan.
– Lyckligtvis skiljer sig snowboard från till exempel längdåkning, så att själva tävlingsprestationen inte är så påfrestande.
Förändringar i hjärnan
Suur-Hamaris överträningstillstånd upptäcktes i så pass god tid att han kunde återhämta sig relativt snabbt. Om överbelastningen fortgår länge kan det ta månader eller till och med år att återhämta sig – en toppidrottare kanske aldrig mer kommer tillbaka till sin tidigare nivå.
Överbelastningen förorsakar förändringar i ämnesomsättningen, immunsystemet och hjärnan. En del av förändringarna motsvarar dem som syns hos människor med klinisk depression. Man har till och med upptäckt degeneration i bland annat hippocampus som är viktigt för inlärning.
– Det tar längst tid att återhämta sig från förändringarna i hjärnan, säger docent Arja Uusitalo, specialiserad i idrottsmedicin.
– För en före detta idrottsutövare tog det fyra år att återhämta sig.
Dubbla VM-guld
Säsongen gick slutligen utmärkt, då Suur-Hamari hade återhämtat sig. I slutet av året kände han sig lite sliten igen under Dewtouren i USA, men återhämtade sig med hjälp av ett träningsläger hemma i Ruka.
För säkerhets skull stod Suur-Hamari över världscupen i Lake Tahoe och koncentrerade sig på VM i Big White i Kanada. VM blev en succé: Suur-Hamari vann guld i både cross och banked slalom.
Den här sommaren har gått betydligt bättre, då Suur-Hamari insett att det inte lönar sig att bränna allt krut under grundträningen. De paralympiska spelen i Pyeongchang är ett stort mål för säsongen, men världscupen är också viktig.
– Jag är hungrig och känner mig full av energi. Jag vill njuta av varje tävling, säger Suur-Hamari – som inledde världscupen i banked slalom i Nederländerna i förrgår med en andra plats och en seger.
Världscupen fortsätter med cross i Pyhä i början av december. Det är den första deltävlingen någonsin i Finland.